Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Soulpop
Thundercat
”Distracted”
(Brainfeeder/Playground)
Solen är på väg upp igen över Thundercats kreativa lekstuga i Los Angeles. Långsamt, långsamt. Genom det smoggiga diset. Efter den sex år gamla föregångaren ”It is what it is”, tydligt tyngt av vännen och återkommande samarbetspartnern Mac Millers alltför tidiga död, är Stephen ”Thundercat” Bruner någorlunda på fötter igen på ”Distracted”. Även om melankolin ligger kvar och känslorna stormar upp då och då.
”Distracted” är, som titeln antyder, ett verk om en modern värld där distraktionerna är många och möjligheterna lättillgängliga i ett ständigt flöde. ”Maybe I should start an OnlyFans and show some feet” funderar han i avslutande ”You left without saying goodbye”.
Basisten och sångarens femte album bygger musikaliskt på samma snabba och lekfullt tvära kast, där smäcker soul när som helst kan brytas av med plötsliga utfall av svår jazzfunk eller logiska gästspel från Tame Impala, Lil’ Yachty, Asap Rocky, Channel Tres och Willow.
Så långt känner man igen sig i den där funkiga lilla lekstugan där de vilda idéerna studsar mot väggarna och ibland fastnar i funkjammen. Det lite nya med ”Distracted” är att funken, oavsett om den försetts med prefixet jazz- eller inte, allt oftare också kombineras med lågmält snitsig och ganska klassiskt skuren pop. Gissningsvis påhejad av de rart sextiotalspoppiga nya samarbetskompisarna The Lemon Twigs, fogar Thundercat då och då in sina försök att modernisera sextiotalets falsettsjungna kaliforniska pop. ”What is left to say”, ”Walking on the moon” och ”I wish I didn’t waste your time” tar alla utgångspunkt i en stilla önskan om att kunna uppdatera Brian Wilson och Curt Boettchers drömmar om att tonsätta tårar bakom solglasögon och solglitter på Stillahavsvågor. Och resultatet är direkt ljuvligt.
Bästa spår: ”What is left to say”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Mattias Dahlström.
