Det kommer bli en annorlunda säsong för Daniel Ståhl. I hela hans karriär har mamma Taina och pappa Janne funnits vid sonens sida och följt de flesta av hans tävlingar och framgångar på plats.
Tidigare den här månaden gick Janne Ståhl bort i sepsis (blodförgiftning).
– Det gick väldigt fort på slutet, säger Ståhl.
Sådan far, sådan son. Polismannen Janne Ståhl var en kraftkarl, som i sin glans dagar kastade 59 meter i slägga och tog över 300 kilo i marklyft.
Men framför allt var han en stolt supporter av sin son och det var i stort sett bara under pandemin som han inte var på plats för att peppa och inspirera vid de stora tävlingarna.
– Han har ju varit med sedan starten, även när jag spelade hockey. Han och morsan har rest runt världen över och varit med på varje mästerskap, varje tävling, säger Ståhl och beskriver sina känslor som lite berg-och dalbana.
– Det är klart att det är en sorg, men så här är det. Vi föds och vi dör, säger han.
Han berättar om det sista mötet med pappa.
– Det var en vecka innan han dog. Han sa: kört hårt nu och vinn EM, säger Ståhl.
Europamästerskapet i Birmingham i augusti är säsongens stora mål och EM-guldet är den enda stora titel som OS-guldmedaljören från Tokyo 2021 och VM-guldmedaljören från Budapest 2023 och Tokyo 2025 saknar i prisskåpet.
Han vill gärna ha alla de tre stora titlarna.
– Det vore ikoniskt, säger Ståhl, som bara tagit en EM-medalj, silver i Berlin 2018.
Trots sorgen efter pappa känner han sig väl förberedd för en ny säsong. Premiären äger rum i Tjalves vårdiskus i Norrköping den 3 maj.
Ståhl säger att han gillar att mjuka upp med en mindre tävling innan det är dags för Diamond League i Shanghai den 16 maj.
Utan pappa på läktaren blir inget sig riktigt likt.
– Men jag hoppas att han har det bra nu där han sitter uppe i himlen och snackar med Ricky (Bruch, en gång världsrekordhållare i diskus), säger Daniel Ståhl och ler.
Läs mer:
Tretton stora mästerskap – Ståhls medaljer och besvikelser
