Läckor berättade för flera medier på måndagskvällen att Tidöpartierna kommer att föreslå en halvering av priset på månadskort i kollektivtrafiken. 7 miljarder kronor ska avsättas för ändamålet och det ska offentliggöras på en pressträff efter lunch på tisdag.
– Instinktivt låter det väldigt dyrt. Alla pengar har alternativa användningsområden och oppositionen kommer säkert säga saker som att det är 7 vårdkömiljarder eller att man kan driva public service ett helt år för samma peng, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han är nyfiken på att höra Tidöpartiernas motivering till förslaget. Hans gissning är att det är strategiskt, inte minst mot bakgrund av att finansminister Elisabeth Svantesson (M) i februari meddelade att pengarna är slut, eller att ”det kommer att vara ett begränsat utrymme för ofinansierade vallöften” som hon sade.
– Grönt valfläsk från Tidö är den känsla jag får. Det var min första tanke när jag hörde förslaget och det tror jag alla väljare kommer att uppfatta det som, inte minst för att det också bara ska vara under ett halvår. Annat vore det om det varit permanent och det är möjligt att de kommer att flagga för det, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
Regeringen har nyligen presenterat fler åtgärder som tar sikte på hushållens ekonomi, totalt över 25 miljarder kronor på sänkt bränsleskatt och stöd till inrikesflyg. Därtill sänkt matmoms som beräknas kosta 37 miljarder kronor i förlorade statsintäkter och som i likhet med kollektivtrafikförslaget är tidsbegränsat.
– Uppenbarligen finns det en idé om att väljare i Sverige röstar efter plånboken, men den har vi ju avlivat hur många gånger som helst i analyser och i flera kapitel i vår bok om valet 2022. Väljare byter inte parti eller block efter några hundralappar hit eller dit, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
Såvitt han kan dra sig till minnes finns det bara ett exempel på plånboksvänliga förslag som lagts tätt inpå val och som påverkat väljarflödena: maxtaxan för förskolan som Socialdemokraterna lanserade i valrörelsen 1998 och infördes fyra år senare. En lista på vallöften som inte gett några betydande effekter på opinionen kan göras betydligt längre.
– Det bygger på ett stort missförstånd om vad som driver svenska väljare att rösta på olika partier. Mer än andra länder är vi väldigt mycket mer åsiktsröstande, mer efter ideologiska övertygelser. Antagligen beror det här, som mycket annat, att man tror att svenska väljare är som amerikanska, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
– Risken med sådana här förslag är att de slår tillbaka och får motsatt effekt.
Läs mer:
Källor: Halverat pris på månadskort i kollektivtrafiken
