Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I SVT:s nya dokumentärserie om Sverigedemokraternas historia är det, utöver den råa rasismen som flödat, två saker som sticker ut: partiet har ont om kvinnor och en överrepresentation av brottsdömda.
De som tagit SD från bunkern till plenisalen, vilket skildras i programmen, är i stort sett endast män. Bland de 20 ledamöterna som tog plats i riksdagen 2010, när partiet debuterade, fanns bara tre kvinnor. SD har fortfarande i särklass högst andel män bland sina förtroendevalda. Och tittar man på kriminaliteten är SD:s ledamöter dömda för brott i större utsträckning än representanter för de andra partierna.
Siffrorna kan framstå som märkliga. Inte minst eftersom Tidösamarbetets fokus ligger på SD:s kärnfrågor: minska migrationen och få ner brottsligheten genom stenhårda tag mot kriminella. Och frågorna kopplas ihop.
Bakgrunden är bland annat att hon menar att kvinnor och män inte behandlas lika
Det gäller även jämställdhet. Då ställs invandrade mäns kvinnosyn mot inrikesföddas. Och att inte nervärdera kvinnor beskrivs som en svensk värdering.
Men av någon anledning blir det svårt även här: Få kvinnor når partitoppen och de som är eller har varit på väg upp försvinner ofta eller petas ner.
Så var det exempelvis med profilen Paula Bieler Eriksson, som länge ansågs vara ett av Sverigedemokraternas starkaste kort. Riksdagsledamoten Jessica Stegrud steg snabbt i graderna, men plockades nyligen bort från partistyrelsen. Och nu meddelar regionpolitikern Marianne Sandström, före detta ersättare i partistyrelsen, att hon lämnar partiet.
Bakgrunden är bland annat att hon menar att kvinnor och män inte behandlas lika, att sexuella trakasserier tystas ned och att det finns en rädsla för starka kvinnor, rapporterar Expressen. Jimmie Åkesson (SD) säger i sin tur att han inte alls känner igen sig i beskrivningen, vilket mycket väl kan vara sant.
Däremot rämnar fasaden om ett parti som gärna pekar ut en viss grupp som kvinnofientliga och kriminella inte tar larm på allvar för att hålla rent internt. Då är det lätt att få intrycket att det inte är offren och kvinnorna som omsorgen gäller. I själva verket har det viktigaste hela tiden varit någonting annat.
Läs mer:
Susanne Nyström: Regeringen kastar ut hårt arbetande människor – kommunerna kämpar för att ha dem kvar
Susanne Nyström: Var det någon som märkte att KD släppte en bomb?
