Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På tisdagen visade de rödgröna att de kan komma överens om en del av migrationspolitiken – ett ämne som ofta har splittrat de fyra partierna. Nu krokar de arm om att stoppa tonårsutvisningarna. Därmed har Magdalena Anderssons lag gått i land med sin första sakpolitiska uppgörelse efter valet.
Och i slutet av förra veckan gav Centern upp sitt motstånd mot att prata politik med Nooshi Dadgostar. På fredag ska partiledarna för S, V, C och MP ses i seminarieform och diskutera Sveriges politiska utmaningar.
Det vi bevittnar är Centerpartiets kollektiva lärande, en process som rimligen bara kan sluta med att partiet accepterar inflytande för Vänsterpartiet – troligen också i regeringen.
Normalt har partier självbevarelsedriften att välja det alternativ som gör minst ont. Att gå högerut vore väldigt mycket mer smärtsamt för Centern, som byggt sin existens på att vara hemvisten för liberala SD-motståndare.
Samtidigt försäkrar Elisabeth Thand Ringqvist att den röda linjen mot V är obruten och att C fortsätter att samtala med alla partier, i syfte att hitta en mittenlösning. Centerkällor pekar ut kontakten med Ebba Buschs kristdemokrater som särskilt intressant.
Men inga samtal i världen kan skapa en ny mandatställning i riksdagen. Det finns bara fyra partier som vill hjälpa Thand Ringqvist att göra Magdalena Andersson till statsminister – hela högersidan är iskall till det projektet.
Att gå högerut vore väldigt mycket mer smärtsamt för Centern
Vi har sett det förr. Hösten 2018 behövde dåvarande centerledaren Annie Lööf flera månader för att tillsammans med centerrörelsen vandra vägen från den gamla alliansen till en uppgörelse med Socialdemokraterna. Lööfs första röda linje var att allianspartierna skulle regera med stöd av S. När det inte gick retirerade Lööf till att Socialdemokraterna oavkortat måste acceptera Centerns kravlista. Ytterligare en statsministeromröstning passerade innan Lööf till sist kunde kompromissa med Stefan Löfven. Steg för steg övertygades centerfolket om att gilla det nya läget. Och fick rätt mycket centerpolitik med sig på vägen.
När SVT:s Agenda häromdagen frågade centerledaren varför Vänsterpartiet är så mycket värre än Miljöpartiet framhöll hon synen på småföretag och lokalsamhället. Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson svarade snabbt att hon ”direkt kunde skriva under på de där grejerna”. V är berett att ändra politik om C tillerkänner partiet en plats i regeringen, var Gabrielssons budskap.
Det mest intressanta i nuläget är därför inte att Centern håller fast vid linjen mot Vänsterpartiet – utan hur de motiverar den. Skulle de – likt högerfolk – hävda att V är en säkerhetsrisk eller en hemvist för ”terrorromantiker” blir argumenten svåra att ta tillbaka. Fortsätter centerledningen däremot att lyfta materiella frågor som skatter och företagande finns det något att förhandla om.
Ännu är det för tidigt att ge upp utan att tappa ansiktet. För att komma dit krävs sannolikt minst en misslyckad statsministeromröstning. Mycket tyder alltså på att Andersson först får se sig nedröstad – för att sedan dra i gång förhandlingarna igen.