När den amerikanska talkshowvärden Conan O`Brien intervjuar kändisar i sin podd ”Conan O’Brien needs a friend” är det framför allt ett ämne de vill diskutera med honom. Det är inte vilken av alla filmstjärnor han träffat som är den största divan, inte heller hur det är att leda Oscarsgalan – vad hans gäster är mest nyfikna på är hans erfarenheter som manusförfattare.
O’Brien har skrivit för både ”The Simpsons” och ”SNL” (”Saturday night live”) två riktiga långkörare som båda anses som tv-klassiker och vars writers’ rooms, manusrum, är snudd på lika legendariska i samtidskulturen.
Manusrummet till ”Saturday night live” är ett av de mest mytomspunna och har bland annat startat karriärer för namn som Tina Fey, Larry David, Bob Odenkirk och Seth Meyers.
Här ska manusförfattarna leverera sketcher till lördagens humorshow på mindre än en vecka, samarbeta med gästande stjärnor och ofta skriva om hela scener bara minuter före sändning. Den unika blandningen av press, prestige och humor har inspirerat tv-serier som Tina Feys ”30 Rock” och Aaron Sorkins ”Studio 60 on the Sunset Strip”. Sorkin ligger också bakom tv-klassiker som ”Vita huset” och ”The newsroom”.
På många sätt är manusrummet tv-seriens kreativa nav, där en grupp författare tillsammans utvecklar berättelsen, ofta under tidspress. Fördelarna med att vara flera är många: när fler delar med sig av sina erfarenheter tillförs också fler perspektiv, vilket kan stärka berättelsen. Men manusrummet är också en plats för kompromisser och tydliga hierarkier. Huvudförfattaren har ofta sista ordet om manuset, vilket inte alltid gör processen konfliktfri.
Lika omtalat som ”SNL”:s manusrum, om än av andra skäl, är manusrummet bakom tv-serien ”Vänner”. Lisa Kudrow, som spelade en av seriens sex vänner, är aktuell med en tredje säsong av HBO-serien ”The comeback”, men får fortfarande ofta frågor om sitt genombrott. I våras berättade hon i The Times den 23 april om hur manusförfattarna till ”Vänner” brukade mobba ensemblen. En av de kvinnliga manusförfattarna stämde de manliga, men förlorade i domstol.
Det kollektiva skrivandet har sina rötter i 1940-talets amerikanska radioföljetonger, där behovet av snabb och omfattande produktion drev fram manusrum. Också i Sverige har liknande arbetsformer periodvis varit en viktig del av serieproduktionen. Men när beställningarna av långa säsonger blir färre skrivs allt fler manus av en eller två personer. Vad händer med berättelserna när färre röster släpps in i processen – blir de smalare, eller bara tydligare? Och om manusrummen fortsätter att krympa, var ska nästa generation manusförfattare lära sig sitt hantverk?
I Sverige fick den amerikanska modellen med writers’ rooms, med flera manusredaktörer och författare, fäste under 1980- och 90-talen, främst i SVT-såpor som ”Varuhuset” och ”Rederiet”, och senare i de nya kanalerna efter tv-monopolets fall.
Fakta.Inger Scharis
Krimförfattare och manusförfattare, böckerna ”Åtel”, 2025 och ”Eter”, 2026 båda på Forum förlag. Tv-serier i urval: ”Heder” (2019), ”Maria Wern” (2020-2026), ”Gåsmamman” (2015-2025).
Drömserie att skriva för: Jag hade gärna skrivit för första säsongen av HBO-serien ”True detective”.
En av dem som var med då är författaren Inger Scharis. Med över 30 år i yrket har hon arbetat med serier som ”Maria Wern”, ”Gåsmamman” och julkalendern ”Snödrömmar”. Hennes första uppdrag som huvudförfattare var ”Vänner och fiender” (1996–2000), en av de tidiga svenska såpoperorna.
– Vi skrev tio avsnitt i veckan. Vi var två huvudförfattare, fem eller sex avsnittsförfattare och en redaktör. Skådespelarna läste sina manus på väg ut till inspelningsplatsen i den gamla bultfabriken i Hallstahammar. Det var en bra skola för att komma in i branschen, men det finns tyvärr inget liknande i dag, säger hon.
Inger Scharis har inte längre så många fysiska möten med andra manusförfattare. Manusrummen har krympt till datorskärmen och sker mellan färre personer.
– På väg hem från ett manusmöte för ”Fartblinda” så började mobilen pipa med notiser om ett virus i Kina, och pandemin kom att förändra hur writers’ rooms fungerar. Efter den tiden blev det vanligare att samarbeta med hjälp av videosamtal. Det kan också fungera bra, så har jag jobbat med London under våren – men jag känner att den mänskliga kontakten mellan manusförfattare i samma rum är bättre för historien man ska berätta, säger Scharis.
Hon ser manusrummet som en plats för frågor och kreativt utbyte mellan författare med olika erfarenheter.
– När det fungerar blir skrivandet som en lagsport, idéerna flyger och någon gör mål. Det är något helt annat än att bara samtala på en skärm, säger hon.
Några som alltid skriver manus ihop är systrarna Tove och Sofie Forsman, duon som skrivit för serier som ”Barracuda queens” och ”Young royals”. Just nu jobbar de med det kommande kostymdramat ”The von Fersens”, baserat på en originalidé av dem själva och en tredje författare – Gustav Tegby. Forsmans förespråkar att man är fler som skriver tillsammans.
– I Sverige finns en utbredd bild av den ensamma auteuren, att om det är en person som skrivit och regisserat så är det som mest autentiskt. Men för tv-serier finns en poäng med fler bidragande författare och fler röster. Det leder till fler perspektiv på samma tema och olika intressanta ingångar, det är en styrka för manuset. Att vara fler som bidrar till manus ses inte som en kreativ nödvändighet, tvärt om tänker man nog att det är smidigare och billigare om man är färre, säger Tove Forsman.
– Ofta kommer initiativet att ta in fler författare från manusförfattarna själva och inte från beställaren. Men färre beställningar gör också att man gärna skriver så mycket som möjligt själv, säger Sofie Forsman.
Systrarna Forsman har erfarenhet av olika slags manusrum, ett av de mer ovanliga var när de tillsammans med den norska regissören Per Olav Sörensen och den brittiska huvudförfattaren Christian Spurrier skrev manus till den svenska Netflix-serien om Spotify ”The playlist” – och manusen behövde bli klara på bara några månader. Sofie och Tove Forsman har också fått erfara hur de skandinaviska manusrummen är mindre hierarkiska än de amerikanska.
Fakta.Tove och Sofie Forsman
Manusförfattare till filmer och serier som ”Nya Noa Nyman” (2025), ”Barracuda Queens 1-2” (2023-2025). ”Midsommernatt” (2024), ”Young Royals” (2021-2024), ”Nelly Rapp – dödens spegel” (2023) och ”One more time” (2023).
Drömserie att skriva för:
Tove Forsman: ”De första säsongerna av Sex and the city, fortfarande den bästa och smartaste serien i sin genre
Sofie Forsman: ”Jag skulle gärna göra en stor tv-serie om svensk historia.”
– Jag blev utkastad från en manusworkshop där vi skulle lära oss jobba ”som i Hollywood” för att jag inte kunde bete mig. Amerikanen som höll i workshopen tyckte att jag hade en ”toxisk” ton när jag pratade med Sofie, haha! Det är lite mer hierarkiskt i USA, man kan inte riskera att skämta med sin syster. Vi har hört många historier från amerikanska writers’ rooms, en manusförfattare tvingades att sitta på golvet och jobba – för att inte hota huvudförfattaren. Den som leder manusrummet där är fortfarande gud, säger Tove Forsman.
Men alla författare saknar inte de stora manusrummen, det finns de som förknippar den kollektiva skrivprocessen mer med konflikt än sprudlande kreativitet. Ulf Kvensler vill aldrig mer ingå i ett writers’ room. Som huvudförfattare på succéserier som ”Solsidan” och ”Vår tid är nu” har han skrivit om många andras manus, men tycker att det numera är lättare att skriva på egen hand.
– Under en tioårsperiod gick jag från manusrum till manusrum. Mitt jobb som huvudförfattare är att garantera en viss manuskvalitet så det har varit upp till mig att skriva den sista versionen, vilket ibland innefattat många omskrivningar. I nästan varje manusgrupp hamnade jag i konflikt med någon. Efter den perioden tänkte jag: Tänk om det fanns ett sätt att försörja sig utan att behöva bli osams med folk, säger han.
Trots detta anser Kvensler, som också är romanförfattare och regissör, att statusen för manusförfattare som yrke ökat sedan han först började. Han säger sig också ha haft några av sina allra roligaste kreativa samarbeten i manusrum.
– När jag var huvudförfattare på ”Solsidan” var vi fyra killar i manusgruppen som var i samma fas i livet så det blev nästan som terapi att skriva serien. När vi ibland tyckte att det saknades lite kvinnligt perspektiv så läste vi magasinet ”Mama”. Efter det försökte jag få en jämnare könsbalans i mina manusgrupper.
Kvensler bekräftar bilden av att stora manusgrupper blivit allt ovanligare i svensk film- och tv-produktion. Beställningar på tio entimmesavsnitt hör inte längre till det vanliga, utan har i många fall ersatts av kortare format, till exempel åtta avsnitt på 45 minuter.
Manusarbetet för tv-serier är fortfarande ett samarbete – så länge tillräckligt många författare får plats runt bordet. Men när manusrummen krymper riskerar nästa stora berättelse att formas av färre röster än tidigare. Vad går förlorat när den kreativa friktionen försvinner och det som en gång var en lagsport blir en ensam seglats?
– Även om yrket blir mindre av ett samarbetsjobb, måste man komma ihåg att manusförfattande till skillnad från exempelvis romanskrivande i grunden bygger på samarbete. En roman är den färdiga slutprodukten, medan ett tv-manus ska utvecklas och arbetas vidare med av andra efter att författaren lämnat ifrån sig det, säger Ulf Kvensler.
Fakta.Ulf Kvensler
Manusförfattare till tv-serier som ”Solsidan” (2008 – ) ”Vår tid är nu” (2017-2020), ”Molanders” (2013), och ”Ulveson och Herngren” (2004-2005).
Har även skrivit krimböckerna ”Sarek” (2022), ”Brandmannen” (2023) och ”Låt vågorna göra resten” (2025).
Drömserie att skriva för: ”Gärna någon av de serier som inspirerade mig att bli manusförfattare som HBO-serierna ”Sopranos” eller ” Six feet under”.
Nicholas Wennö: Här är 33 tv-serier att se fram emot i sommar
