Det var under en träning i finländska Ruka, där puckelpistlandslaget gör sina sista förberedelser inför OS, som olyckan var framme. I vad som skulle vara det sista åket under det första träningspasset landade Filip Gravenfors illa efter ett hopp, försökte ta emot sig med ena handen och kände hur något ”poppade” till i axeln.
– Från det att jag landade till att jag stannade efter att ha glidit en bit så hann jag förstå att det var kört. Man inser ganska snabbt om det är allvarligt eller inte, säger 21-åringen till DN.
Läkarbesök och röntgen hemma i Stockholm har visat att det rör sig om ett brutet nyckelben. Nu väntar operation eftersom en benbit inte ligger som den ska. Efter det blir det rehabilitering under ett par månader.
– Jag har väl ställt in mig på att det inte blir så mycket tävlande i år. Utan det är bara att bita i det sura äpplet och försöka göra det här så bra som möjligt.
Tajmingen är värsta tänkbara. OS inleds nästa vecka. Filip Gravenfors var ett stort medaljhopp, särskilt i disciplinen parallellpuckelpist som i år gör debut på OS-programmet. Bara de senaste veckorna har han stått på pallen två gånger om i världscupen.
– Det värsta är väl att det här är en grej som man har sett fram emot så länge. Under fyra år så har jag jobbat otroligt hårt för att ta mig hit. Det här senaste året har jag varje kväll somnat med tankarna att vara i OS. Gått igenom mitt åk om och om igen och sett det bästa scenariot, det värsta scenariot. Allt möjligt som har med OS att göra. Och att nu inte ens få chansen att veta vad jag hade kunnat göra. Det är ju hjärtekrossande, säger han.
Det är den andra allvarliga skadan som drabbat puckelpistlandslaget under OS-uppladdningen. Tidigare i januari trasade Robin Olgård sönder knät under ett träningsåk, dagen efter att han fått beskedet att han tagits ut i den svenska OS-truppen.
– I första hand tänker vi på åkarna, det är fruktansvärt tråkigt för dem. Men sedan blir det också tråkigt för dels puckelsporten, det svenska landslaget, men också idrottsligt för Sverige. Filip var ju en av de stora medaljkandidaterna, säger Robert Hansson som är sportchef för puckelpist på Svenska skidförbundet.
Kvar i det svenska puckellaget till OS finns nu Elis Lundholm som tävlar i damklassen, Rasmus Stegfeldt och den regerande mästaren Walter Wallberg som vann guld i Peking 2022. Någon annan åkare som klarat grundkriterierna som satts upp av Sveriges olympiska kommitté finns inte.
För Filip Gravenfors är det andra gången på kort tid som en skada förstör en medaljchans för honom. Under VM i fjol kraschade han svårt i semifinalen och kunde inte fullfölja racet om bronsmedaljen i parallellpuckel. Då drabbades han av en fraktur i skenbenet.
Nu hoppas han på att snabbt kunna genomföra operationen av det brutna nyckelbenet för att, om möjligt, ändå kunna åka till Italien och titta på OS-tävlingarna.
– Jag är inte riktigt den personen som sätter mig i en grotta och väntar till nästa OS utan jag vill hitta på saker som gör mig glad och får upp humöret igen, liksom få upp gnistan. Det hade varit väldigt kul att åka dit och heja på lagkramraterna som faktiskt tävlar.
En annan aspekt är att det vore bra att få uppleva ett olympiskt spel så att det inte det inte blir en chock om fyra år, när chansen till en OS-medalj förhoppningsvis dyker upp nästa gång.
I den stora plan som Filip Gravenfors lagt upp för sin karriär är det då han ska vara som bäst.
– Det hade varit härligt att i alla fall få känslan på plats. Komma dit och ta in hela den upplevelsen och sen då kunna göra allt jag kan för att göra topp-, toppresultat 2030, säger han.
Läs mer:
Han tävlar i OS för Sverige som trans: ”Ganska okomplicerat”
Sveriges OS-medaljer hänger på längdskidorna och skidskyttet
