700 miljoner människor i Sydostasien bevakar oroligt utvecklingen i Mellanöstern och förbereder sig på en oljeprischock. I länder som Vietnam och Indonesien ringlar sig köerna långa vid bensinstationer när folk vill fylla tanken innan priset på bränsle stiger.
Ländernas ledare bereder sig på brist på olja. Redan har flera regeringar gått ut med direktiv för att minska energiförbrukningen.
I Thailand har personal vid myndigheter uppmanats att arbeta hemifrån. Dessutom har rekommendationer gått ut om att hålla igen på luftkonditionering och att använda belysning sparsamt.
I Vietnam har regeringen bett företag att uppmuntra anställda till distansarbete. Och de som ändå måste ta sig till jobbet uppmanas att samåka, cykla eller välja kollektivtrafik.
Också i Filippinerna har invånarna ombetts att begränsa sina resor till endast nödvändiga. Dessutom har flera företag och myndigheter gått över till fyradagarsveckor för att minska antalet transporter.
Också ett land som Indonesien, som har egen olje- och gasproduktion, påverkas. Landet subventionerar i dagsläget bränslepriset. Vid kraftiga prishöjningar ställs landets regering inför valet att antingen minska subventionerna, och därmed försämra hushållens ekonomi, eller att kraftigt försämra statsfinanserna.
Länderna i Sydostasien är mycket beroende av oljeimport från Mellanöstern. Det är till Asien som den mesta av exporten genom det nu nästan stängda Hormuzsundet går. Dessutom har stora exportörer som Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten i stort sett har avbrutit sina leveranser på grund av attacker.
För Sydostasien kunde inte konflikten ha kommit mer olägligt. Flera av de stora ekonomierna i regionen går redan knackigt. Thailand har problem med sviktande turism, och kämpar med en åldrande befolkning. I Indonesien har regeringen försökt få igång konsumtionen med ökade utgifter och bidrag. Den politiken, tillsammans med högre oljepris, riskerar att skapa djupa hål i statsfinanserna. Ett högre oljepris som ökar inflationen gör dessutom att centralbankerna tvingas hålla tillbaka räntesänkningar som hade behövts för att få fart på tillväxten.
Mest akut är dock risken för brist på olja. Endast Malaysia och Brunei är nettoexportörer av olja och gas i regionen. Thailand och Indonesien har också olje- och gasproduktion, men långtifrån de volymerna att det täcker efterfrågan. Risken är att lagren sinar. Thailand uppskattas ha olja som räcker i över 60 dagar, Indonesien, Sydostasiens folkrikaste land, i 25 dagar och Vietnam i mindre än 20 dagar.
Kina däremot, som är den största importören av olja från Mellanöstern, är väl förberett. Landet har oljereserver som uppskattas räcka i minst 100 dagar.
Fakta.90 procent till Asien
• Runt 20 procent av världens olja och gas passerar genom Hormuzsundet.
Passagen ligger mellan Iran och Oman och Förenade Arabemiraten.
Sundet förbinder Persiska viken med Arabiska havet och är trångt.
• Långa sträckor är sundet bara runt 50 kilometer brett, där det är som mest trångt 33 kilometer.
• 2025 passerade 20 miljoner fat olja per dag genom sundet, enligt EIA (US Energy Information Administration). Nästan 90 procent var på väg till Asien.
• Filippinerna importerar 96 procent av sin olja från länder kring Persiska viken. Vietnam 87 procent och Thailand 74 procent.
















