Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
För femtio år sedan bodde jag i Atlasområdet i Vasastan. Det heter så efter jättefabriken Atlas som låg där tidigare och byggde ånglok i sänkan mellan Sankt Eriksplan och Barnhusviken.
Fabriken efterträddes på 1920-talet av ett myller av mycket små lägenheter, tänkta i första hand för yrkesarbetande kvinnor som länk mellan föräldrahem och äktenskap. Lägenheterna ser ut att ha travats på varandra i en gryta långt under markplanet.
Upp till Sankt Eriksplan fick man ta sig i tunga trappor.
I områdets tre korta små gator, Atlasgatan, Völundsgatan och Vulcanusgatan, fanns två livsmedelsbutiker, en tobaksaffär och två bagerier som låg så fint att man under tidiga morgnar inte kunde undgå doften av nybakat bröd.
Det var gott om parkeringsplatser men få bilar, de flesta bättre begagnade.
Befolkningen var gammal, maklig och hann lagom ta sig runt till butikerna och inhandla mat, potatis, tobak, tips, småfranska, bullar och kakor innan det var dags att gå och lägga sig igen.
Tänk om det funnes en hiss, sa man då för femtio år sedan.
För fyrtio år sedan satte man in en hiss vid trapporna. Den åldrade befolkningen fortsatte ändå att gå till sina butiker men den ena livsmedelsbutiken gav snart upp och blev lägenhet och det ena bageriet slog igen och blev pizzeria.
För trettio år sedan hade kundunderlaget minskat så pass att även den andra livsmedelsbutiken blivit bostad och tobaksaffären blivit förråd. Nu stod bilar tätt parkerade och inte vilka bilar som helst.
Området höll på att gentrifieras.
För tjugo år sedan stängde det andra bageriet. Bilisterna hyrde plats i det nya garaget under Sankt Eriksplan.
För tio år sedan hade befolkningen som flyttat in för femtio år sedan blivit så gammal att den för hälsans skull föredrog trapporna framför hissen.
Denna nyttjas nu av barnfamiljer men gissningsvis också av mäklare som saluför de små lägenheterna i mysiga Atlasområdet som egentligen bara saknar sin främsta mysfaktor: doften av nybakat bröd i arla morgonväkt.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om att gå genom halva stan utan att veta hur många steg det blir.
