Förskolelagen från 2011 ger alla barn i Sverige rätt till 15 timmars gratis förskola i veckan. Politikerna ville med detta bredda deltagandet i den offentliga barnomsorgen och skapa en mer jämlik – språklig och social – utveckling. 15 timmar, minst, skulle säkerställa det, var tanken.
I praktiken har 15-timmarsregeln i stället blivit ett tak i många kommuner, framför allt när en familj får tillökning. Ett äldre syskon, som tidigare gått full tid och deltagit i alla måltider, samlingar och utflykter, får under den tid som någon i familjen är föräldraledig komma till förskolan 15 timmar i veckan.
Den tänkta miniminivån är för dem ett max.
– Ja, det är ju dåligt och motverkar grundtanken, säger pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson vid Göteborgs universitet, som betonar barnperspektivet i frågan.
– Ofta handlar debatten kanske mer om föräldrarnas rätt att lämna sina barn. Men när lagen kom utgick den från barnens egen rätt att få gå i förskolan.
15-timmarsregel är dock varken tak eller tvång. Kommunerna får erbjuda mer och trenden är att allt fler gör det.
– Förskolan i dag är inte rättvis, säger pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson.
DN har kartlagt villkoren och funnit att 223 av Sveriges 290 kommuner håller strikt på lagens minimikrav. Det motsvarar 77 procent av kommunerna – i antal. Men sett till befolkningen är det en mindre andel, eftersom de kommuner som erbjuder mer tid är mer tätbefolkade. Det handlar om storstäderna – som Göteborg.
Den 1 september inför Göteborgs stad 30 timmars rätt till barnomsorg för familjer där nån är föräldraledig.
– Barn ska inte straffas genom att ryckas ur sina lärmiljöer bara för att de får ett mindre syskon. Vi är tacksamma för att det finns en bred politisk vilja för detta här i stan, säger Blerta Hoti Singh (S).
– Man säger att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Förskolan är vår moderna by. Det här handlar om att utjämna skillnader och ge alla en bra start i livet, säger Axel Darvik (L).
I det västsvenska kommunhuset hittar vi alltså en enig majoritet, som till och med korsar blockgränsen. Men ute i verksamheten finns en kraftfull opposition. ”Förskolläraruppropet” heter en motståndsgrupp och ”Nej till 30-timmarsreformen” en annan. Förskolläraren Annelie Holmquist på Topasgatans förskola i Göteborg, är med i båda.
– Förskolan i Göteborg är som en Titanic, som vi precis börjat bärga. Det här blir ett nytt sänke, säger hon.
Annelie Holmquist menar att barngrupperna under lång tid tillåtits växa så mycket att de anställda går på knäna. Även om nativiteten går ner nu och politikerna lovar extra medel vid förändringen i höst, blir det för tufft att öka vistelsetiderna, säger hon.
– Det blir kris. Men eftersom alla vant sig vid kaos, ses väl kris numera som helt okej.
Majoriteten av de kommuner som erbjuder längre förskoletider än vad lagen kräver ligger i Stockholmsområdet. En vid båge runt huvudstaden är blå och röd på DN:s karta, vilket betyder 20-30 timmar, medan så gott som hela norra Sverige har färgen gult, som markerar lagens miniminivå.
Fakta.Lagen som styr förskolan
Den gällande Skollagen (2010:800) började gälla den 1 juli 2011.
Kapitel 8 i lagen handlar om förskolan. Det inleds med att klargöra syftet med verksamheten som är att ”stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg”.
Paragraferna 4 till 7 formulerar den rättighet som förskolan är för alla barn som bor i Sverige.
Det står genomgående att det är barnen som erbjuds förskola, inte föräldrarna, och den sjätte paragrafen reglerar vad som gäller för barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga. De ska: ”från och med ett års ålder erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan”.
Källa: Skollagen
Även om det bara är knappt var fjärde kommun som ökat tiderna, omfattas var tredje svensk av förmånerna, eftersom det bor fler där. När nu rikets andrastad också står i begrepp att dubbla tiderna, från 15 timmar till 30, tror kommunalrådet i Göteborg att storstadslivet i sig kan vara en faktor till att det ser ut som det gör.
– Det är mer vanligt hos oss att man inte har släkten nära. Vi har en utveckling där föräldraskapet har blivit allt mer ensamt, säger Blerta Hoti Singh.
Men hur får du med dig de anställda, som vill se minskade barngrupper i första hand?
– Man måste kunna göra både och. För ett par år sen var jag också extremt skeptisk. Då fick förskolan inte ens ta in vikarier, men nu är detta fullt finansierat.
Det är inte bara tidstaket som skiljer kommunerna åt. Hur snabbt familjerna måste ställa om, varierar också. Närmare 60 procent av kommunerna kräver att det äldre syskonet går ner i vistelsetid från första dagen. Resten har en omställningstid, ibland på hela två månader.
I Upplands Väsby, Sigtuna och Ekerö till exempel kan familjerna bekanta sig med sin nya situation, med ordinarie barnomsorgstider för äldre syskon, under åtta veckor. Men i Alvesta, Bengtsfors och Vindeln, för att nämna några, måste storasyskonen hållas hemma direkt.
Även här är det en klar skillnad på stad och land.
Nästan var fjärde kommun i Sverige – 23 procent – ger familjerna en månads invänjning eller mer. Men eftersom det är de tätbefolkade kommunerna som drar åt det här hållet, får en mycket större del av befolkningen del av förmånerna. 35 procent, mer än var tredje svensk, bor på en ort som låter ett äldre syskon behålla sina ordinarie tider ett längre tag, när familjen får tillökning.
Läs mer:
Wilma i Älvsbyn får gå 15 timmar på förskola: ”Konstigt att det är olika”
