Du skriver att du ”går under” om du inte stickar. Tar du inte i lite väl nu?
– Jag vette fasen, jag tror att stickningen ersätter ganska mycket dåligt, psykofarmaka och sådant, men jag kanske bara har mognat? Stickningen lugnar och helar mig, utan den reträtten hade jag varit en mer stressad, lättirriterad och tråkigare Timo.
Vad händer med dig inombords när du stickar?
– Det är någon form av transport till en annan själslig plats. Omvärlden och mina egna tankar blir mer lättsorterade och filtrerade, och samtalen också. Turnébussen är ett bra exempel – en massa energistinna killar som är på väg till en rockklubb någonstans och det pratas mycket. Som frontperson förväntas jag vara frontperson hela tiden. Då plockar jag fram stickningen – och vips så försvinner alla krav på rock’n’roll från min sida. Jag kan vara delaktig och lyssna, men behöver inte vara superaktiv. Det tar bort ens egna behov av att stå i centrum.
I boken berättar du om att du försökte imponera på din fru genom att sticka ett mäktigt överkast. Hur stor del av stickprojekten går ut på att få bekräftelse?
– Allting, någonstans! Men jag är ju funtad så, vill gärna ha beröm för allting jag gör. Det bästa berömmet är från min fru, på andra plats kommer mina barn. Jag är där hela tiden och fiskar efter snälla ord. De har lärt sig, så det bekräftar mig som fan! Mina barn i alla fall, min fru är ganska sparsam. Jag är extremt bekräftelsesökande hos mina föräldrar också. Har jag lagt en rad med stenar i trädgården så ringer jag på Facetime och visar dem. Men man letar sätt att hålla kontakten på också, så det är mer än ett bekräftelsebehov.
”Stick to the knitting” heter boken. Var det svårt som göteborgare att hålla sig ifrån ordvitsen?
– Det var min fru, Lina, som kom på det. ”Stick to the knitting” är ju hennes enda långa uppmaning till mig. Min familj tycker det är skönt att jag kan ta till stickningen. Den är en terapi, en vila, en kreativ och konstnärlig handling som leder framåt.
Sidorna är fulla av vackra bilder från ert hus i Frankrike. Vad gör det med ett hem, att inreda med mycket stickade textilier?
– Det mjukar ju till det. Sedan beror det på vad man har för stil, men man kan i princip göra vad som helst genom att välja olika garner och mönster. Framför allt är det så häftigt med konst man skapar till sig själv. Man lägger in lite av sig själv i den, och så får man en belöning i form av en produkt som innehåller allt man tillfört. Vill man vara flummig kan man säga att den ger hemmet en väldigt god energi. Eller så känner man bara stolthet.
Du skriver en kärleksförklaring till finhandduken. Berätta om den!
– Jag älskar tanken på att sticka superfina dukar som man sedan bara ska torka smuts med. Det finns något fint med det! Jag har en massa handdukar som är enkelt stickade. Sedan är det också väldigt trevligt att ha en jättefin detaljerad kökshandduk, den gör mig glad varje gång jag kommer in i köket. Det rekommenderar jag verkligen. Jag har även stickat en stor badhandduk. Det är konstigt att torka sig med en prålig stickad handduk, men också trevligt.
Vilket är ditt favoritgarn?
– Bomull med lin i. Att sticka med det är väldigt skönt mot händerna, det håller temperaturen och det blir inte för torrt. När man tvättar det ett par gånger blir det lite strävt, och det tar mig tillbaka till de finska handdukarna vi hade i bastun när jag var liten. Just nu håller jag på och stickar med ett makramérep på tre millimeter. Man får slita och dra i det och det blir märken på händerna. Det är ett hårt arbete, men det blir rakt, fint och stadigt. Jag stickar ett konstverk, en väggbonad till vår nya lägenhet i Marseille. Jag har aldrig tyckt att det finns något dåligt med stickandet, möjligen kan man bli stel i ringfingret. Men det kan vara nice.
Jag läser även att du hajpar garn i akryl. Det provocerar mig! Akryl är ju statiskt och fult!
– Men akryl är gött också? Jag älskar ta mig fan akrylfiltar, det är de jag använder mest när det är kallt. Jag ligger under en akrylfilt just nu! Bra akryl är rätt trevligt. Det är billigt också, så man kan köpa mycket utan att få dåligt samvete, och det finns många färger att välja mellan. Akryl anses inte lika fint, och jag gillar när stickning blir så avdramatiserat som möjligt. Skäms du nu för att du sade sådär om akrylen?
Läs fler texter i DN:s serie Specialisten! här.