Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det var med sammanbiten min som statsministern tvingades svara på frågor om helgens sura Tidögräl. Trots att Jimmie Åkesson gör sitt bästa för att sänka både Liberalerna och Kristdemokraterna påstod Kristersson att han kände sig ”väldigt trygg med det samlade laget.”
Det var ett av dessa tillfällen när tv-tittarna ser att en partiledare håller masken för att inte ytterligare förvärra ett redan uselt läge. Frustrationen lyste igenom i kroppsspråk och stingslighet.
Den är begriplig. Ulf Kristersson har satsat allt på att visa upp ett harmoniskt och samlat lag. Nu faller den strategin ihop.
Vi får gå tillbaka till Fredrik Reinfeldt för att förstå hur det kunde gå så här.
På en punkt är dagens moderatledning kvar i Reinfeldts tänk – de har samma klockartro på enigheten som politiskt argument.
När Fredrik Reinfeldt samlade de borgerliga partierna inför valet 2006 tog han revansch på många år av borgerlig splittring. Socialdemokraterna älskade att peka på att de borgerliga inte kunde hålla sams. Med alliansen kunde Reinfeldt vrida det argumentet ur händerna på Socialdemokraterna. Och gjorde succé.
Ulf Kristersson försökte upprepa Fredrik Reinfeldts trick i valet 2022. ”Partierna på min sida är eniga om att…” blev ett mantra för Kristersson. Även om de fyra partierna bakom Kristersson inte stod lika nära varandra som alliansen var de hyfsat eniga i centrala frågor som kriminalpolitik, energipolitik och invandring.
Men när valet väl var vunnet var det som om Moderaterna förförts av sin egen valretorik.
Det blev en prestigesak att få till ett snabbt avtal och inte visa några sprickor. Hade de borgerliga partierna gått hårdare fram mot SD skulle förhandlingen dragit ut på tiden med jobbiga läckor om gräl och ultimatum. Bilden av ett samlat lag hade spruckit.
De stora vinnarna på Kristerssons brådska var Sverigedemokraterna.
När Tidö-avtalet var klart överraskades alla av hur mycket de borgerliga gett efter för SD och hur intimt samarbetet blev. Högerkoalitionen tappade väljare direkt och har sedan aldrig återhämtat sig.
Så när Kristerssons ledarskap över Tidökoalitionen började ifrågasättas i våras hade han inget annat val än att göra upp med SD om hur de ska dela makten. Åkesson lovade att sluta skapa osäkerhet om vem som skulle leda regeringen – och fick i gengäld ett offentligt löfte om ministerposter.
Handslaget med Åkesson var en logisk följd av det vägval Kristersson gjorde för fyra år sedan.
Läs mer:
Ulf Kristersson: ”Vi kan vinna valet utan L”
Dadgostars uppmaning till missnöjda S-väljare: ”Skicka en signal”
Alla DN:s partiledarintervjuer