I sitt lilla tegelhus på Råå, har Anschen Berggren allt hon behöver. Här inne är det varmt och skönt, stora växter trängs om utrymmet.
På övervåningen finns två ombonade sovrum ”med fina sängar”. Men det är inte där hon sover.
– Nej, mitt sovrum ligger i pergolan, säger hon på klingande göteborgska och pekar ut genom köksfönstret där det är alldeles vitt av all snö.
Det kan gå an att sova inomhus de gånger hon är borta på hotell, eller hälsar på nära och kära.
– Jag sover gott även då, men jag längtar alltid hit ändå.
Hon har redan varit ute en gång i dag och sopart bort snön på bädden och på golvet.
– Där är ju tak, men öppet på sidorna.
Anschen Berggren är 83 år gammal och har sovit utomhus under halva sitt liv.
Hur började det?
– Jag var hos min syster som har ett hus i Göteborgs skärgård en sommar. Så var det en sån där vansinnigt vacker, härlig sommarnatt, då föreslog min syster att vi skulle ta med oss en sovsäck var och lägga oss på klipporna.
De lade sig i en liten mossig bergskreva, pratade halva natten och somnade till ljudet av vågorna.
– När jag vaknade på morgonen, hade jag sovit så gott, att jag sa till min syster ”nu ska jag aldrig mer sova inne”.
Och när hon kom hem, blev det som hon hade sagt och hon har hållit i, i över 40 år.
– Då var det lätt för det var sommar och varmt. Börjar man när det är så fint väder och fortsätter, så blir det lite kallare och då sätter man på sig varmare kläder efterhand och sen rullar det bara på.
När barnbarnen var små, lade de ut madrasser på golvet och fick sova ute dem med.
– Det var så roligt, de tog med sina kompisar med, som tyckte att det var spännande.
När familj och gäster kommer för att bo över, får de sovrummen på ovanvåningen för sig själva. Alla har vant sig vid att Anschen blir kvar ute och tycker inte att det är något konstigt.
Har det någonsin varit svårt att hålla löftet du gav dig själv, om att aldrig mer sova inne?
– Egentligen inte. Jag har sovit ute i de värsta stormar. Det har knakat och brakat så att jag tänkt ”nu lyfter hela pergolan med mig i”. Och det har snöat så att jag har vaknat med snö över hela mig. Och åskan! När åskan knallar så man tror att hela Råå exploderar, då har jag hoppat upp två meter ur bädden, men jag har inte gått in.
Hon har heller aldrig känt sig otrygg.
– Åh nej, jag har upplevt så otroligt mycket fint. Som när jag hade små gärdsmygar som flög omkring. De är så söta med sin uppstickande lilla stjärtfjäder. Sen har jag haft en ekorre som kommit nära och igelkottar och tama talgoxar, som äter rätt ur handen på mig.
Hon har egentligen aldrig räknat med någon nyttoaspekt, men märker på många sätt att utesovandet gett henne bättre livskvalitet.
– Jag sover så gott. Och jag vet inte när jag var förkyld sist.
Hon är pigg i blicken och snabb i stegen, alltid igång.
– Jag kan inte veta om det är för att jag sover ute, men tänk dig. Jag är i min ålder och har inte en enda medicin. Jag behöver inte ta en enda tablett för högt blodtryck eller någonting sånt.
”Visst kan det vara generna”, resonerar Anschen och berättar att hennes mor blev 103 år.
– En mycket speciell kvinna, jag trodde inte att mamma kunde dö.
Trots att Anschen älskar snö och njuter av mörkret, är det ändå sommaren som är favoritårstiden.
– Det är nummer ett, det går inte att komma ifrån. När fåglarna kvittrar, alla blommor och i pergolan har jag vindrutor, stora klasar som hänger ner så att jag kan ligga i bädden och äta druvor direkt från rankan.
Varje årstid har sin egen tjusning, att somna till och vakna sig igenom i årets skiftningar ”gör att ingenting går en förbi”.
– Jag vill inte missa någonting.
Men varje årstid medför också sina egna utmaningar. Det finns till exempel en sak som retar gallfeber på Anschen.
– Det är på hösten när alla löven trillar, då måste jag sopa och sopa och kan få ihop en hel säck med löv, bara för att behöva sopa nästa dag igen, det är ett aber, säger hon och ler.
Hon hoppas att hon får sova ute i många år till.
– Jag vet inte när jag någon gång kommer att sluta, det blir väl den dagen som jag blir tvungen. Fram tills dess är det här är mitt sovrum.
Anschens fem råd att sova gott ute
● Ligg tryggt. På en balkong eller i en trädgård. Tak är avgörande för att inte bli blöt av fukt och dagg.
● Underlaget är viktigt. Anschen ligger på en träbrits, två plastklädda skumgummimadrasser och en tjock filt. Sen har hon en lika tjock filt över sig. Ovanpå det ligger ett duntäcke, och på det ett täcke med blankt tyg, som har ”sovsäckskänsla”, för att regn eller snö som eventuellt kommer in, ”ska pärla av”. Är det riktigt blöt, har hon ett ”överkast” av vaxduk.
● En bra sovsäck gör bäddningen smidigare, men är man som Anschen, känner sig låst i en sådan, så är flera lager av täcken ett bra alternativ.
● Rätt kläder för säsongen. Den som fryser första natten ute, kommer inte att vilja sova ute igen.
● Har du aldrig sovit utomhus förut, råder Anschen att börja på sommaren och fortsätta sova ute och ”vänja” sig gradvis vid att temperaturen sjunker.
Läs mer: Hanna och Ulrika sover utomhus året runt: ”Det är den perfekta aw:n”
