Det svenska frimärkssamlandets glansdagar, när filateli kunde beskrivas som en folksport, är ett minne blott.
Men på nätet säljs fortfarande enorma mängder frimärken, till exempel på auktionssajten Tradera. En underkategori sticker ut: paket med frimärken som är ostämplade men som saknar lim. Sådana frimärken saknar samlarvärde och får inte användas eftersom de passerat postgången.
Priset varierar, men under den dryga månad DN följer försäljningen ligger det på kring 500 kronor för paket med 100 frimärken.
Vem vill sälja eller köpa frimärken som saknar värde?
För att få kontakt med säljarna köper DN två paket med 100 svenska frimärken som uppges vara valörfria, ostämplade och utan lim. Försäljarna har flera 100-pack ute och tidigare köpare ger dem toppbetyg på Tradera.
Priset landar på drygt 600 kronor respektive 400.
Styckepriset ligger alltså kring 6 kronor, på Postnord kostar motsvarande frimärke 22 kronor i dag.
Breven kommer fram redan nästa dag. I dem finns, precis som utlovat, hundra frimärken. Ut trillar bland annat Carl XVI Gustaf, hockey-VM 2002, älgar, snöleoparder, buskpioner, vikingaskepp, kärrviol, familjen Hedenhös och Mozart. De allra flesta är Sverigebrev, alltså frimärken utan bäst-före-datum.
Efter köpet kontaktar DN försäljarna för att fråga varför de säljer frimärkena, men ingen av dem svarar på kontaktförsöken.
I brist på försäljarnas berättelser beger vi oss med frimärkskuvertet till Gåsgränd i Gamla stan i Stockholm. Där huserar Gamla stans frimärken och mynt.
Här säljer Eric Anttila både använda och oanvända frimärken. Ingendera är en bristvara. Flera gånger i veckan kommer kunder för att sälja lådor med årsprenumerationer på postens frimärkssamlingar – helt oanvända.
– Jag köper in flyttkartonger med häften som folk köpt för hundratusentals kronor eller långt mer under 20–30 års tid som en investering. Men det var ingen bra investering, de får bara en bråkdel tillbaka.
Även han säljer använda frimärken i genomskinliga plastpåsar med cirka tusen i. Men de går inte att återanvända på nytt eftersom de är stämplade.
– Det kan vara turister, stamkunder, samlare som vill ha något att plocka med under kvällarna.
Vi häller ut frimärkena vi beställt på Tradera på den mörkgröna bordsduken. Eric Anttila behöver bara slänga ett snabbt öga på dem innan han konstaterar att märkena är fukthäftande, alltså sådana som användaren behöver slicka på.
– Rör man i de fukthäftande märkena med fuktiga fingrar kan de klibba fast, förklarar han med pincetten i handen.
Lika snabbt kan han konstatera att frimärkena, med all sannolikhet, passerat postgången men inte blivit stämplade eller så har stämplarna tvättats bort. Sen har de, förmodligen, blötts av och torkats. Ytan är lite skrovlig.
– Skräp. Det är ju förskräckligt egentligen, de är inte ens pressade.
Anttila har svårt att förstå att det kan löna sig att lägga ner så mycket tid som krävs för att blöta av och torka märkena – och köparnas snålhet.
– Att köpa en hög med sådana här ruttna märken som du får sitta och klistra på med ett limstift för 5 kronor när du kan köpa våra oanvända för 8 kronor, eller för 22 kronor från posten, känns snålt.
Varifrån frimärkena härstammar kan han bara gissa:
– Kanske någon som tar emot mycket post via jobbet?
Ansvaret för att förhindra fifflandet lägger Eric Anttila på Postnord som inte stämplar breven i samma utsträckning som förr. Det är han inte ensam om att göra. Flera frimärksexperter som DN talat med säger att Postnord får skylla sig själv när bolaget inte ser till att stämpla frimärkena på samma sätt som förr.
Hos Postnord är fenomenet med frimärken som säljs som ”postfriska”, men inte är det, välkänt, säger frimärkschef Stina Olofsdotter.
– Vi har mer automatiserade flöden. Ibland passar vissa brev inte in och fler brev kan slinka igenom än tidigare då varje brev hölls i händerna och stämplades manuellt.
Exakt varför försäljningen av ”postfriska” frimärken förekommer kan hon inte svara på med säkerhet, men hon tror det handlar om jakten på att spara några kronor på många små, billiga försändelser.
– Det har fått luft under vingarna när begagnathandeln exploderat.
Får man göra så här: blöta upp ett frimärke från ett brev, torka det och sälja det vidare?
– Ja, det är inte förbjudet att köpa och sälja saker. Men man får inte använda frimärkena på nytt. Har man använt dem en gång är de förbrukade, säger Stina Olofsdotter.
Görs det systematiskt kan det bli fråga om bedrägeri, säger hon. Blir man upptäckt för att fiffla med frankeringen kan det leda till sändaren får ett brev hemskickat till sig med en anmodan om att betala hela kostnaden, säger Olofsdotter.
På nätet florerar olika teorier om hur duktigt postbolaget är på att identifiera fusk. Det finns påståenden om att Postnord skulle kunna se om frimärken återanvänds genom att analysera limmet. Stämmer det?
Nej. Däremot kan ett tränat postsorteraröga se avvikelser i ganska hög utsträckning, säger Stina Olofsdotter.
– Alla frimärken som säljs är inte ostämplade utan också tvättade. Om man tittar noga på dem kan de vara bleka i färgen och lite rufsiga i pappret.
Exakt hur lukrativ försäljningen av återanvända frimärken är finns det inga siffror på. Men det är ingen struntsumma enligt Postnords frimärkschef.
– Vi tror det rör sig om miljonbelopp, men det är svårt att säga om det är två miljoner eller fem miljoner, säger Stina Olofsdotter.
Det är pengar som borde gå till bolaget.
– Vi måste höja priserna om inte alla som skickar försändelser är med och betalar.
På auktionssajten Tradera där hundratals frimärken säljs känner man igen frågan om ostämplade frimärken, men ser det inte som ett problem.
”Ostämplade frimärken får säljas på Tradera, exempelvis för samlarändamål, eftersom försäljningen i sig är laglig. Hur frimärken används efter köpet är upp till den som köper dem och dennes ansvar,” skriver bolaget i ett mejl.