Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tidigare i veckan kunde DN rapportera om ett polisingripande på Barnens ö, efter flera allvarliga incidenter, kopplade till en liten grupp högstadiepojkar, som kulminerade med att bilar och byggnader vandaliserades med tillhyggen. Skadegörelsen var ett sätt för pojkarna att visa sitt missnöje med kolloledningens beslut att skicka hem dem.
Björn Wiman konstaterar i sin kommentar om händelsen att ”Kollo är ju, precis som andra samhällsinstitutioner, en spegel av sin tid.” Och påminner om det som blivit sorgligt självklart: ”I ett grovt brutaliserat samhälle, där tonåringar blir mördare, var det bara en tidsfråga innan också vissa kollobarn skulle börja ägna sig åt andra saker än att spela tärning och lattja charader.”
Precis så är det. Men vi måste också påminnas om att barn blir våldsamma genom att vuxna gör för lite eller agerar för sent för att förhindra dem att bli det.
Den bristen på acceptans för regler och konsekvenser är oroväckande, och tyder på en långtgående normförskjutning som tillåtits pågå länge i livet utanför kollot
Det är därför utmärkt att personalen på Barnens ö tycks ha agerat direkt. Men trots kontakt med berörda vårdnadshavare och åtgärder från lägerledarna upphörde inte incidenterna. Den bristen på acceptans för regler och konsekvenser är oroväckande, och tyder på en långtgående normförskjutning som tillåtits pågå länge i livet utanför kollot. Lika oroväckande är att verksamhetschefen Elias Gröön inte vill säga till DN ”om kollot har eller kommer att polisanmäla skadegörelsen”.
Jag hoppas att det bara betyder att han inte anser det vara information som någon annan än de berörda behöver ha. För det borde vara självklart att handlingar som skulle polisanmälas om de utfördes någon annanstans i det vi kallar samhället, även polisanmäls om de sker på ett kollo.
Ambivalensen kring att polisanmäla eller inte känns igen från skolans värld, en plats där hot och våld har ökat markant den senaste tioårsperioden
Ambivalensen kring att polisanmäla eller inte känns igen från skolans värld, en plats där hot och våld har ökat markant den senaste tioårsperioden. Ändå har det länge varit olika hur rektorer valt att hantera brott och benägenheten att polisanmäla. Det har kunnat handla om att förminska handlingarna, se mellan fingrarna, ha en syn på barn som oförmögna att vara förövare eller vara rädda för att fläcka ner skolans marknadsvärde.
Tack och lov ändrades skollagen i juli 2025 till att huvudregeln nu är att polisanmäla, eftersom ”Polisanmälningar är en markering mot brottslighet och en markering om att brottslighet inte ska förekomma i skolan eller fritidshemmet. Det får inte framstå som att det är godtagbart att begå brott i skolmiljön”, som Skolverket utmärkt förklarar det.
Så enkelt är det – samma syn på brott måste gälla på alla platser, även skolor och sommarkollon.
Läs fler texter av Vesna Prekopic
