Draken är formad som ett flygplan och symboliserar Davids och Anas kärlek. De träffades på ett plan, började prata och nu ska Ana flytta till Tel Aviv från Moskva. I alla fall om David får bestämma.
– Jag vaknade, läste nyheterna och tänkte på den där Mary Poppins-sången. ”Let’s go fly a kite, up to the highest height!”, säger David.
Rösterna räknas fortfarande. Valresultatet kan komma att dröja, eftersom det är så jämnt mellan de två största blocken. David hade hoppats på något annat.
– Jag ville gå ut och flyga drake. Vi flyger drake, för vi har inget annat kvar. Nej, det är deprimerande.
Det är dagen efter valkvällen och mycket människor är i rörelse på Tel Avivs gator. Stadsdelen Jaffa är blandad, med en stor andel arabisk–israeliska invånare. De arabiska partierna är de enda självklara segrarna efter valet. De ser ut att nästan dubbla sitt stöd från föregående val. Det höga valdeltagandet tros bero på att fler israeliska araber, eller palestinska israeler som de också kallas ibland, gick och röstade.
Frågan är vad det kommer att få för betydelse. Det finns tre huvudscenarier framåt. I ett av dem bildar den judiska oppositionen en majoritet med de arabiska partierna.
Fast i Jaffa är det få som vill prata om det. Flera arabiska kvinnor ler och säger att de aldrig talar politik. Ett par arabiska män säger att valet är en privatsak och att det kan vara ”farligt” som arab att trumpeta ut i tidningen vad man tycker.
– Jag gick faktiskt inte och röstade i år, för första gången. Min familj och mina vänner blev arga på mig, men jag känner att det inte finns någon mening, säger en man som vill vara anonym.
Ett annat scenario är att Gadi Eisenkot går ihop med Benjamin Netanyahu. Det skulle göra hans väljare vansinniga, så få bedömare tror på det. Ett tredje är att Israel tvingas till nyval.
Tre israeliska kvinnor som är på utflykt inne i Jaffas vindlande marknadsgränder vill gärna prata. Om sin besvikelse.
– Jag hade hoppats på en mycket större förändring. Jag trodde vi skulle vinna stort, säger Leah.
– Tycker inte du också att det vore bättre med Eisenkot? frågar hennes kompis Or.
Varför vore det bättre?
– Det vore något annat! Men det är inte avgjort än, vi har fortfarande hopp.
Ghassan står i sin kombinerade restaurang och grönsakshandel på Carmel-marknaden, några kilometer från Jaffa. Han är arabisk medborgare i Israel, men ställer gärna upp på intervju.
– Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och i dag är jag stolt. Vi visade vår styrka, säger han där han står omgiven av djupröda tomater, bleka avokador och enorma vindruvor.
Ghassan bor i Ramle, vilket var en palestinsk stad fram till 1948, då en stor del av befolkningen fördrevs i och med staten Israels utropande. Nu finns en palestinsk minoritet kvar bland invånarna.
– Det var första gången jag gick och röstade. Annars har jag alltid struntat i det, men i år var det så intensiva kampanjer. Folk ringde hem till mig tre gånger och sa åt mig att gå och rösta, sedan kom en massa valarbetare och knackade på dörren. Jag tänkte: ”okej då”.
Så här dagen efter är Ghassan nöjd med att ha varit med och bidragit till den stora ökningen för de arabiska partierna. Han hoppas att det kommer att innebära att den arabiska minoriteten får bättre representation.
– Vi är less, vi vill ha förändring. Situationen är inte acceptabel längre. Vårt dagliga liv blir svårare och svårare. Vi diskrimineras för att vi är araber, det går inte mer. Jag hoppas på förändring för alla. Inte bara för araber, utan för alla. Alla är värda ett bättre liv.
Splittringen i det israeliska parlamentet märks också på israeliska gator. När vi säger hejdå till Ghassan väser en man ”Rak Bibi!” till oss – ”Bara Bibi”. Det är ett slagord som är återkommande både på Carmel-marknaden och i det mer blandade Jaffa.
– Det är bara Bibi som kan ge oss vårt utlovade land. Kaanans land! Har du läst någonsin i Koranen om att det skulle finnas en palestinsk stat? Nej! säger en liten gubbe som säljer skinnjackor inne i en trång gång.
Han heter Moshe och han växte upp i Iran ”innan allt gick åt helvete där, som det gör när muslimer och araber får styra”. Araberna i Iran utgör ungefär två procent av den totala befolkningen, men det spelar ingen roll för Moshe.
– Araber kan få bo här, men det blir ingen palestinsk stat. Israel ska utökas hela vägen till Syrien, det är bara Bibi som kan få det att ske. Som sagt, det står inget om en palestinsk stat i Koranen.
I Bibeln då? Det finns kristna palestinier också.
– Det är en annan sak. Kristna kan bo var som helst. De kräver inget land.
Vid en busshållplats står 18-åriga Rina med sin icke-smarta telefon i handen. Hon är en förstagångsväljare som under tisdagen gjorde sin demokratiska plikt – trots att hon egentligen inte ville.
– Jag är haredi, ortodox, säger hon och syftar på att hon tillhör en ultraortodox judisk grupp i Israel, som ofta isolerar sig från det moderna sekulära samhället för att fokusera på religiösa studier.
– Vi brukar inte rösta. Men den här gången gjorde jag det ändå, för det måste bli bättre för vår grupp.
Egentligen får Rina inte vara med på bild, men hon gör ett undantag, eftersom vi är en svensk tidning. Och eftersom hon har ett budskap.
– Israel är bra, men politiken är inte bra. Nu kan det bli så att israeliska politiker bildar regering enbart till följd av hat mot oss, de ultraortodoxa. Det är klart att det är skrämmande.
Fakta.Valresultatet dröjer
Det är jämnt mellan blocken när rösterna i Israels parlamentsval räknas.
Premiärminister Benjamin Netanyahus sida ser ut att få något fler mandat, men sannolikt väntar ett låst läge. Inget av blocken ser ut att kunna nå 61 mandat, vilket krävs för att kunna bilda majoritetsregering.
Nu finns det tre huvudscenarier.
1. Utmanaren Gadi Eisenkot och de övriga partierna i hans block ingår ett samarbete med de arabiska partierna. Då kommer de att ha majoritet i knesset, men det kan bli svårt för partierna att komma överens.
2. Benjamin Netanyahu bildar regering med hjälp av sin högerextrema koalition – och Gadi Eisenkot. Det vore ett svek mot Eisenkots väljare, men utöver att Eisenkot vill byta ut Netanyahu ser hans partiprogram inte så annorlunda ut jämfört med Likuds.
3. Israel går till extraval. Om ingen lyckas få till ett samarbete som leder till majoritet – eller till att en minoritetsregering får tillräckligt högt stöd – blir det ett nytt val.