Lönekravet för arbetskraftsinvandrare planeras att höjas från 80 procent av medianlönen till 90 – alltså strax över 33 000 kronor. Och i stället för en lista på 152 undantagsyrken kommer regeringen själv välja vilka som får dispens. Eftersom tanken egentligen var att höja lönegolvet till runt 37 000 kronor är detta i praktiken en förhandlingsvinst för Liberalerna.
På presskonferensen när det nya förslaget om höjning kungjordes i måndags var alla otroligt glada. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson strålade när hon berättade att det är viktigt att Sverige är öppet för arbetskraftsinvandring, att L lyssnar när näringslivet larmar, och att nu blir det sannerligen en bra reform. L-ledaren skålar verkligen för den minsta av segrar: förslaget innehåller alltså höjda krav och sämre förutsättningar för företagen.
Men gladast av alla var nog Sverigedemokraternas representant, Ludvig Aspling, när han fick berätta om sin förhandlingsvinst – ytterligare skärpt anhöriginvandring.
”Nettoeffekten av de förslagen som vi presenterar nu är att betydligt fler personer kommer att blockeras från att komma till Sverige, jämfört med vad fallet var innan”, konstaterade han.
Om det här skulle vara både SD:s och L:s vinst – vem är det som förlorar?
Socialdemokraterna, enligt Simona Mohamsson, som påstår att de nu städar upp vad S lämnat efter sig – ett system som uppmanade till fusk och utnyttjande. En tveksam placering av skuld, eftersom det var Alliansen (alltså L, M, KD och C) som, av goda skäl, liberaliserade regelverket 2008.
Sverige blir ett mindre dynamiskt och mer slutet land än det var före Tidöregeringen.
Och att regeringen nu ger sig själv rätt att bestämma vilka yrken som ska slippa kraven liknar mer den gamla socialdemokratiska arbetsmarknadsprövningen (som även SD vill ha), än någon liberal princip. Att lägga sådan makt direkt i ministrars händer kommer att öka incitamenten för lobbyism hos branschorganisationer, och när Socialdemokraterna styr lär det i praktiken bli LO som får bestämma.
Men återigen: att lönegolvet höjs till 90 procent av medianlön snarare än 100 är en vinst – för L, för företagen, för svensk ekonomi. Om det bara ändå inte var en sådan pyrrhusseger. På totalen leder förslagen som lades fram i måndags till att Sverige blir ett mindre dynamiskt och mer slutet land än det var före Tidöregeringen.
Och SD kommer knappast att nöja sig här.
Det är väl inte Liberalernas fel. Men det är en klen tröst.
”Med vår liberalism införs nationalismen långsammare” är knappast ett entusiasmerande budskap för L i valrörelsen. Och det är inga roliga tider att vara frihetlig om varje vinst bara är att bromsa in.
Läs mer:
Max Hjelm: Även Greta Thunberg har väl rättigheter?
Max Hjelm: Försöker Liberalerna gömma för väljarna att de vill blanda befolkningen?
