I slutet av september skickade en artikel på DN Debatt chockvågor genom den frisinnade personalen vid Timbro. Rubriken löd ”Resonemangsäktenskapet Tidö måste bli äkta kärlek”. Bara ett fåtal kände till utspelet på förhand.
Kärnan i rapporten var ett slags önskelista till politiken inför valåret, med 132 ”liberalkonservativa förslag” som Timbro och Oikos tagit fram. Men kanske var det idén bakom som bar på sprängkraften.
De två tankesmedjorna ville att projektet Tidö, de borgerligas regeringssamarbete med SD, skulle bli till något större än vad det är i dag, något mer än sakpolitisk kompromiss. Och det paketerades bland annat så här: ”En liberalkonservativ politik står på medborgarnas sida, och sätter vanligt folk framför en smal elit”.
Ren populism, skrev två tidigare Timbro-anställda, och debatten var i gång. ”Se så lätt det kan vara för liberaler och sverigedemokrater att samarbeta. Krävs ju bara att man säljer ut sin själ och hela sin historia”, följde svaret.
Från vänster beskrevs samarbetet som Sveriges svar på Project 2025; policydokumentet som den amerikanska tankesmedjan Heritage tog fram inför Donald Trumps kandidatur, med en rad förslag varav flera nu genomförs av den republikanske presidenten.
Men också inom Timbros väggar avlöste hetsiga diskussioner varandra, enligt källor med insyn. Schemalagda möten förvandlades snabbt till krismöten om rapporten och nya bokades in.
Anställda DN pratar med beskriver bristen på förankring som ett arbetsmiljöproblem, medan andra oroar sig för att Timbro ska uppfattas vara på glid ideologiskt, bort från liberalismen. I grunden handlar det om samma splittring som delat svensk borgerlighet i flera år; skillnaderna i synen på hur SD ska hanteras.
– Jag tycker att det var en succé. Det var absolut inget misslyckande, säger PM Nilsson och ler stort.
Med klipp i steget leder han oss förbi utrikespolitiska hubben Frivärld, och Timbro förlag. In med huvudet hos vice vd Alexandra Ivanov Hökmark. Hon visar stolt upp porträttet på Reagan och favoritcitatet från Thatcher på väggen. Timbro vill minska personfokuset på vd:n PM Nilsson, därför ska hon också med på intervjun. Några dörrar bort huserar rådgivaren Janerik Larsson.
– Här inne sitter en verklig legendar. Det var han som tog Sverige in i EU, säger PM Nilsson.
Tankesmedjan Timbro är en institution i svensk borgerlighet, nästan alla högerpolitiker och debattörer har haft en fot där vid någon tidpunkt i sin karriär.
När DN är på besök råder lugnet i de ljusa lokalerna på Kungsgatan. Men enligt flera källor har missnöjet varit så stort den senaste tiden att flera medarbetare ska ha sagt upp sig med hänvisning till rapporten som skrevs tillsammans med Oikos.
– Min bild är inte att det är på grund av Tidö 2. Folk får jobb hela tiden, de går ofta till kanonjobb, säger PM Nilsson.
Visst har upprörda känslor luftats, men Timbro är inget politiskt parti påminner han, utan en tankesmedja med högt till tak.
Det låter på dig som om Tidö 2.0 var ett tankeexperiment bland andra, inget att oroa sig över egentligen?
– Jo, jag tycker att man ska ta det på stort allvar. Jag är helt säker på att om det blir en regeringsbildning höger ut, så kommer Tidö 2 vara den viktiga förlagan till det de kommer överens om, säger han.
PM Nilsson var tidigt ute bland borgerliga debattörer med att driva på för ett SD-samarbete, och har sedan dess ihärdigt förfäktat fördelarna. För det har han ibland kallats arkitekten bakom Tidö.
Var rapporten din idé?
– Som vanligt bollade jag och Alexandra (Ivanov Hökmark, reds. anm.) med varandra. Sedan fick Adam Danieli hos oss uppdraget att kolla med Arvid Hallén på Oikos om det gick att hitta gemensamma beröringspunkter, säger han.
Timbros två högsta chefer har ett nära samarbete, de är båda moderater som i närtid jobbat för statsminister Ulf Kristersson (M). I Regeringskansliet är det en allmän sanning att PM Nilsson under sin tid som statssekreterare fungerade som ett slags kommunicerande kärl mellan M-ledningen och SD:s toppskikt.
Var samarbetet med Oikos ett beställningsjobb från er gamla chef?
– Det kan jag garantera att det inte var, säger PM Nilsson och Alexandra Ivanov Hökmark i munnen på varandra.
Frågan provocerar så klart. Timbro finansieras av Svenskt Näringsliv genom en stiftelse med tvåsiffriga miljonbelopp varje år. Men den intellektuella friheten är själva förutsättningen för verksamheten, fråga vem som helst i lokalerna. Också i relation till sittande regering.
– Det är vad som skiljer oss från en tankesmedja på vänsterkanten. Friheten gentemot både politiken och vår uppdragsgivare är storheten, också i den rapport vi tagit fram tillsammans med Oikos, säger Alexandra Ivanov Hökmark.
Men det är inte första gången flirtandet med SD har gett upphov till inre konvulsioner.
Sverigedemokraten Denice Westerberg, som numera är Ungsvenskarnas ordförande, antogs till en utbildning i Timbros regi 2023. Då kommenterade den tidigare Timbroredaktören Roland Poirier Martinsson att tankesmedjans närmande till SD framför allt fyller ett syfte: att befästa en parlamentarisk majoritet för vinsterna i välfärden.
Har han rätt?
– Det är ju en typ av konspirationsteori. Särskilt om man ser till politikutvecklingen på just det området med Tidösamarbetet. Det går ju inte friskolornas väg, om man säger så, säger PM Nilsson.
Men vill ni göra Sverigedemokraterna mer höger?
– De utvecklas snabbt till ett normalt högerparti. Den här regeringen har lagt raka, klassiskt moderata skattesänkande budgetar. Det är ett viktigt besked för kommande samarbete. Vinster i skolorna är en fråga. Den är viktig, men den breda bilden är mycket större.
PM Nilsson har gjort en sällsam resa.
Som Expressens ledarskribent skrev han att det är ”en mental sjukdom” att ”gnälla på invandrare” vid 2000-talets början. Sverigedemokrater var ”de mest inkompetenta politikerna” med en ”djupt störd skitsnackarkultur”. Tjugo år senare vill han ta samarbetet med SD längre.
Hur har den förändringen sett ut inuti dig?
– Partier ändrar sig och utvecklas. Och det har Sverigedemokraterna gjort. Det andra skälet är att den svenska regeringsmakten blev så svag. Det räckte med att SD morrade så backade Anders Borg, säger han.
En historisk tillbakablick följer. Reinfeldts andra regering och problemen som följde, Magdalena Anderssons turbulenta tid som statsminister med nedröstade budgetar och regeringskriser.
– Det är farligt för Sverige att ha en så svag regeringsmakt. Och det är demokratiskt tvivelaktigt att ha en regering som inte får igenom sin ekonomiska politik, säger han.
Är SD ett förändrat parti? Björn Söder sa nyligen att det i stort sett är samma parti ideologiskt som när det grundades.
– Jag uppfattar inte att han längre är en hög företrädare.
Flera andra SD-toppar har gett uttryck för liknande tankar: ”Till skillnad från Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater kommer vi varken att lämna eller överge våra rötter”, skrev partiledaren Jimmie Åkesson för fyra år sedan.
Finns ingen oro hos dig att Timbro springer Sverigedemokraternas ärenden?
– Inte i det här projektet. Jag håller inte med om allting som står där, men jag känner ingen oro för något av det. Det gör jag verkligen inte.
Den svenska bevakningen av politiken missar ofta något stort, om du frågar PM Nilsson, som själv har en lång bakgrund i journalistiken.
– Man tror att politik föds fram genom en idé hos en politisk aktör. Men det ekonomiska intresset är jätteviktigt. Det är fullt legitimt, men häpnadsväckande att se hur mycket industrin bestämmer över politiken, säger han.
Både han och Alexandra Ivanov Hökmark kallades tidigare i år upp till Finansmarknadsdepartementet och Näringsdepartementet, efter att Timbro liknat regeringens kärnkraftsplaner vid planekonomi.
– Det var viktigt för regeringen att det förslaget skulle tas emot positivt. I synnerhet av delarna inom borgerligheten, och när det inte gjorde det ville de höra varför, säger Alexandra Ivanov Hökmark.
Särskilt hos energiminister Ebba Buschs tjänstemän gick stämningen att ta på.
– Den elintensiva basindustrin ville ha kärnkraft snabbt. Och när industrin vill något dammar det till på ett särskilt sätt i Sverige, som inte syns i medierna. Det är klart att de trycker på regeringen i ett sådant skede, säger PM Nilsson.
Han pausar, och fortsätter:
– Sverige är i hög grad summan av olika ekonomiska intressen. Och politiken är som ett rö för den vinden, säger PM Nilsson.
