Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Då och då ertappas folkvalda med att låta oss andra bekosta flotta vanor som taxiresor eller gratisnöjen för anhöriga. Det är inte alltid olagligt och ibland kan summorna vara rätt blygsamma, det handlar då mera om principen att inte utnyttja möjligheten att sko sig.
Talmannen spelar i en egen division, han tillhör den exklusiva skara som själv kan bestämma om han vill ta ett statsflyg där bara bränslet för en enkelresa kostar 56 000 kronor. Han kan – om han själv tycker att det finns goda skäl – låta hyra ett privatplan för en halv miljon kronor.
Han kan också välja att låta oss bekosta resor för sin hustru, när han själv tycker att det är motiverat. Något han också gjort påtagligt ofta – inte minst på resor inom Sverige.
Talmannens familj har inte någon officiell roll i den svenska demokratin. Men talmannens motivering låter inte olik en kunglig eriksgata. ”Jag har sett Helenas medverkan som ett sätt att ha en mer personlig framtoning och bjuda mer på mig själv i mötet med människor runt om i Sverige”.
Även om talmannen inte brutit mot några lagar finns det alltså anledning att hålla ögonen på hur han förvaltar sin privilegierade position.
I botten ligger synen på vad talmannen ska vara för figur i det svenska systemet. Talmannens makt att vaska fram en regeringsbildare kommer från en klassisk svensk kompromiss. De politiker som ville ha en demokratisk republik lät kungahuset finnas kvar i utbyte mot att kungens makt över regeringsbildningen övertogs av den folkvalda riksdagens ordförande – alltså talmannen.
Andreas Norlén har själv ganska aktivt velat lyfta sitt ämbete ut ur skuggan och ge talmannens person en större betydelse.
När regeringen väl kommit på plats har talmännen brukat ta ett steg tillbaka in i skuggan av regering och kungahus. Mellan valen har de lett det gråa vardagsarbetet i riksdagens demokratiska maskineri.
Andreas Norlén avviker från mönstret. Den rekordlånga regeringsbildningen 2018–19 gjorde talmannen till en mycket välkänd – en del menar rentav folkkär – makthavare. Hans nördigt konservativa charm med visdomsord och diktuppläsningar vann mångas hjärtan. Han blev det populärkulturella fenomenet Herr Talman.
Norléns eget ansvar för att regeringsbildningen drog ut på tiden – det har diskuterats en del om inte partierna fick för mycket tid på sig att förhandla – hamnade helt i skuggan av den sympatiska personen.
DN:s granskning av Norléns och hans familjs resor och flygande speglar att Andreas Norlén själv ganska aktivt velat lyfta sitt ämbete ut ur skuggan och ge talmannens person en större betydelse.
Kanske gör Andreas Norlén sina sista månader på jobbet. Om oppositionen vinner valet lär Socialdemokraterna vilja byta ut honom. Visserligen är han respekterad också av S men om Magdalena Andersson ska bilda regering i det svårnavigerade parlamentariska landskap som väntar i höst lär hon inte ta några risker. Det är säkrare att arbeta med en socialdemokratisk talman.
Om så sker får vi veta om Norlén satt en ny standard för talmansjobbet. Kommer efterträdaren att flyga lika högt?















