Joel Alme: ”Jag vill ha åtta fiskpinnar varje onsdag”

Det är en dag av blötsnö och tunga moln. Inne på en lunchöppen kvarterskrog i Björkhagen sitter Joel Alme. Vantarna ligger på bordet. Snusdosan likaså. En gång var han en yngling med storvulna, romantiska Frank Sinatra-drömmar.

I dag är Joel Almes tilltal långt mycket rakare. Med ena foten i den amerikanska sångboken och den andra i hemkvarteren söder om Stockholm fortsätter den 45-åriga artisten att skildra tillvaron, bortom det tillrättalagda.

Han har kallats för en göteborgsk Billy Bragg.

Hyllats för sin förmåga att besjunga livsöden i marginalerna. Sångerna, ofta med självbiografiskt anslag, vadar genom minen, snedsteg, stor kärlek och förhöjda vardagsögonblick.

– Ärligt talat vet jag inte om jag ens existerat utan musiken. Jag har kämpat med mitt mående så länge jag kan minnas. Musiken har alltid varit en trygghet och min närmaste vän, säger Joel Alme.

– När jag var yngre handlade det mer om att jag ville bort, jag ville bryta med mitt arv och min bakgrund. Jag ville ta revansch. Jag ville visa folk att jag kunde.

Och nu?

– I dag känner jag snarare att musiken är en av få saker som fått mitt liv att kännas lite upphöjt. Som att; fan, det finns magi någonstans! Så jag är jätteglad över att jag kan gå upp varje dag, göra frukost åt familjen, kolla lite på tecknat och sen ta fram gitarren.

Han tar en snus och understryker att han trivs bäst i det lilla.

– Jag gillar inte förändring, jag jagar inte framgång. Jag trivs med förutsägbarhet. Det är lite ”Rain man” över min tillvaro. Jag vill ha åtta fiskpinnar varje onsdag. Jag gör en skiva, sedan gör jag en liten turné. Sedan vill jag hem och börja skriva igen. Jag har insett att det är ungefär vad jag klarar av. Blir det för stort, eller för mycket, mår jag inte bra.

Att vi ses i just Björkhagen beror på att han bott här i krokarna, ända sedan han lämnade Göteborg för 18 år sedan. Joel Alme, som albumdebuterade samma år, sjöng inledningsvis på engelska. Med 2015 års ”Flyktligan” bytte han språk till svenska och fick sitt breda genombrott. För albumet ”Sköt er själva så sköter jag inte mitt” från 2022 belönades han med sin första Grammis.

Året efter konstaterade DN:s Mattias Dahlström att Joel Alme allt mer liknade ”en ilsket samtidsbetraktande protestsångare”. En som sjunger för, och om,”de som inte får plats, de som trängs undan från snabbt gentrifierade torg för att ännu en kafékedjefilial ska anläggas”.

Joel Alme vill inte kalla sig för en politisk artist. Men på sin nya skiva ”Gullmar gospel” fortsätter han att skildra samtiden på sitt säregna vis.

– I dag är det lite som om alla människor ska pressas genom samma, lilla dörr. I stället för att lyssna inåt, ska man drillas i att jaga framgång och status. Den där jakten dödar mänskligheten, tycker jag.

”Gullmar gospel” är hans sjunde skiva i ordningen. Den lånar sitt namn från Gullmarsplan, ett vindpinat torg och ett nav i Stockholms kollektivtrafik där det passerar drygt 65 000 människor varje dag.

Det är myllret av folk som tilltalar honom. Blandningen. Att alla är olika, men ändå lika. Eller som han sjunger till den twangiga gitarren i titelspåret; ”Ingen är bättre än någon annan / här på Gullmarsplan”.

– Det är en klasslös plats. Fattig, eller rik. Alla andas in samma avgaser när de väntar på bussen. Det finns något jämlikt över det, säger han och ler.

– Om fler ställen vore som Gullmarsplan tror jag att människor skulle kunna släppa ner axlarna lite mera. Känna sig mer tillräckliga.

Även hemkvarteren i Björkhagen sipprar in i skivans nio spår.

Han, som nu är tonårspappa, har tillbringat mycket tid bland gungorna och rutschkanorna i områdets lekparker. En särskilt omtyckt parklek har fått ge namn åt låten ”Peters park”. Låten handlar om barnen som han sett växa upp, om gängvåldet och de unga som mördats i dess spår.

– Det finns inga barn som vill hamna snett. Varför skulle man vilja det? Hela den här skivan handlar om att vi måste ta hand om varandra, på något sätt. För mig är lösningen kärlek. Det behövs mer kärlek. Fler förebilder. Bättre förebilder, säger han.