Artikeln i korthet
● Allt fler forskare ifrågasätter om evig ekonomisk tillväxt är möjlig på en ändlig planet.
• Ledande ekonomer och forskare är oeniga om grön teknik räcker eller om vi måste konsumera mindre.
● Leksaksbiblioteket i Skarpnäck lyfts fram som ett exempel på cirkulär ekonomi och alternativa konsumtionsmönster.
En leksaksanka på trästång ger ifrån sig ett daskande ljud med sina orangea gummifötter när 5-åriga Elis springer runt med den.
Ankan är en av de mest eftertraktade pjäserna denna onsdagseftermiddag på Leksaksbiblioteket Stockholm i söderförorten Skarpnäck.
Ett svenskt barn i förskoleålder äger i genomsnitt 536 leksaker. Leksaksbibliotekets mål är att det i stället ska gå 536 barn på varje leksak.
För initiativtagaren Josefin Skugge var projektet ett konkret sätt att hantera sin klimatångest.
– Jag ville skapa en plats där man ser att ett annat sätt att leva är möjligt. Att vi kan ha tillgång till allt vi behöver utan att faktiskt äga det, säger hon.
Verksamheten är ett skolboksexempel på både cirkulär ekonomi och tillräcklighet – strategier som hållbarhetsforskare tror kan minska resursuttaget från en tärd planet.
Men är den lilla delningsekonomin på en av Skarpnäcks översnöade innergårdar bara en mysig parentes? Eller är den fröet till en ny ekonomisk världsordning?
På den globala scenen växer debatten om det går att upprätthålla ekonomisk tillväxt utan att förstöra ekosystemen. Allt fler forskare överger tron på ”grön tillväxt” och i en tung rapport ställde sig nyligen några av världens främsta naturvetare bakom kravet på en post-tillväxtekonomi. Det är ett ställningstagande som tidigare varit otänkbart för många i den vetenskapliga mittfåran.
I ett tal inför världseliten i Davos sällade sig klimatforskaren Johan Rockström till kritikerna och levererade ett bistert besked:
– Eran där vi kan fortsätta med ekonomisk tillväxt utan att riskera planetens stabilitet har nått sitt slut.
På den motsatta sidan står bland andra Richard Damania, Världsbankens chefsekonom för hållbar utveckling. Inför en fullsatt sal på Stockholm Resilience Centre visade han nyligen grafer som pekade brant neråt för biologisk mångfald, men ställde ändå frågan: Kan vi fortsätta ha ekonomisk tillväxt utan att förstöra miljön?
– Om svaret är nej skulle jag vilja säga upp mig. Då vet jag inte vad jag har sysslat med i hela mitt liv.
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, delar Damanias övertygelse om att grön tillväxt är möjlig.
För honom är tillväxt i grunden ett mått på ökad välfärd snarare än fler prylar.
– Ekonomisk tillväxt handlar om att komma på nya idéer, som nya mediciner eller bättre teknik. Det ligger i människans natur att försöka hitta på nya och bättre sätt att göra saker. Jag har väldigt svårt att se hur man skulle kunna kommendera fram att vi inte får göra saker bättre, säger han.
Han finner stöd för sin optimism i den rapport från Världsbanken som Richard Damania just lagt fram. Där konstateras att höginkomstländer lyckats med absolut frikoppling inom fem av sex undersökta miljökategorier. Med absolut frikoppling menas att ett lands miljöpåverkan minskar samtidigt ekonomin växer. Det enda område där kurvorna inte pekar neråt är metaller, där den gröna teknikens behov driver upp efterfrågan.
Ser man enbart till klimatet är trenden tydlig: över 30 länder har under det senaste decenniet lyckats minska sina utsläpp samtidigt som ekonomin vuxit.
John Hassler ser därför inte Leksaksbiblioteket i Skarpnäck som ett hot mot tillväxten, utan som ett exempel på hur ekonomin går från att producera volym till att producera värde.
Att vi skulle behöva krympa ekonomin för att rädda planeten ger han inte mycket för.
– Man måste fokusera på de specifika problem som finns i vår relation till naturen, till exempel utsläppen. Klimatkrisen kommer inte lösas av någon sorts allmän flummig nedväxtideologi där vi ska konsumera mindre, säger han.
Tillbaka bland hyllorna på Leksaksbiblioteket har femåriga Elis hittat en kulbana som han vill testa. Hans mamma Lina Melander berättar att familjen har slutat köpa nytt, både för att minska stöket hemma och för att spara på miljön. Genom att låna i stället för att köpa sparar familjen tusenlappar. Men vad händer med pengarna?
– Vi lägger dem kanske på upplevelser i stället, som att gå ut och äta sushi, säger hon.
Här sätter hon fingret på rekyleffekten. När vi sparar pengar på att vara resurssnåla tenderar vi att spendera dem på annat. Risken är att miljövinsten äts upp om de sparade tusenlapparna i slutändan går till en större bostad eller en flygresa till Kanarieöarna.
– Om det blir billigare att köra bil för att motorerna blir effektivare kommer folk att köra mer. Därför kan inte teknisk utveckling och effektivisering isolerat lösa hållbarhetsproblemen, säger John Hassler.
Han menar att regler mot överutnyttjande, som till exempel utsläppsrättssystem, är nödvändiga.
– I kombination med teknisk utveckling kan grön tillväxt då bli möjlig.
För Mikael Malmaeus, forskare och ekonom på IVL Svenska Miljöinstitutet, är rekyleffekten ingen liten detalj. Han ser det som huvudförklaringen till att ekvationen om grön tillväxt inte går ihop.
– I nuvarande ekonomiska modell leder effektivisering alltid till mer konsumtion, säger han.
Han menar att vi lurar oss själva om vi tror att tekniken ensam ska lösa problemen.
– Nuvarande modeller visar att det är väldigt svårt att lyckas med mer än 3–4 procents frikoppling per år. Det räcker inte när vi behöver minska utsläppen dramatiskt, i rika länder som Sverige med upp emot 12 procent om året, säger Mikael Malmaeus.
Ännu mörkare blir bilden om man lämnar koldioxiden och tittar på det rent fysiska resursuttaget, eller vad forskarna kallar det materiella fotavtrycket. Enligt FN:s miljöprogram UNEP och deras senaste rapport pekar trenderna brant uppåt. Det globala uttaget av naturresurser har trefaldigats sedan 1970 och förväntas fortsätta öka kraftigt.
Mikael Malmaeus menar att det är här drömmen om grön tillväxt kraschar mot verkligheten. Den nya gröna tekniken – vindkraftverk, elbilar och batterier – kräver i sig enorma mängder metaller och mineraler.
– Materialanvändningen fortsätter att öka trots tal om cirkulär ekonomi. Ingenting tyder på att det vi gör har någon effekt på helheten, säger han.
Där Hassler sätter sin tilltro till utsläppsrätter för att fasa ut det fossila, menar Malmaeus att vi måste gå längre. Han anser att vi måste sluta hoppas på att effektiviseringar ska rädda oss och i stället sätta ett strikt tak för utvinningen, även om det innebär att ekonomin slutar växa.
– 90 procent av förlusten av biologisk mångfald i världen beror på olika typer av materialutvinning. Vi behöver radikalt minska resursanvändningen, och det går fundamentalt emot idén om fortsatt ekonomisk tillväxt, säger Mikael Malmaeus.
Hoppet om en grön tillväxt ser han som en snuttefilt som hindrar oss från att göra det som egentligen krävs.
– Den gröna tillväxten lyckas inte minska resursanvändningen. Att fortsätta hävda att det fungerar hindrar oss från att leta efter alternativ, säger han.
Så måste vi bli fattigare? Kanske beror svaret på om vi mäter välstånd i BNP, eller i det som Världsbanken och FN kallar ”inkluderande rikedom”, där även naturens hälsa och människors välmående räknas in i kalkylen.
I Skarpnäck dinglar tunga snöflingor utanför Leksaksbibliotekets fönster medan föräldrar och barn stampar kramsnön av skorna i farstun.
Jenny Stenberg har kommit för att lämna tillbaka bland annat en resesäng och några färgglada stapelklossar. Hennes dotter Ilona verkar inte bry sig nämnvärt om att sakerna försvinner ner i lådorna igen.
– Hon märker ingenting. När leksakerna är borta är det precis lika bra med de nya grejerna.
Fakta:Tre sorters frikoppling
• Relativ frikoppling: Miljöpåverkan och resursanvändning ökar fortfarande, men i långsammare takt än den ekonomiska tillväxten.
• Absolut frikoppling: Miljöpåverkan minskar i absoluta tal samtidigt som ekonomin fortsätter att växa.
• Tillräcklig frikoppling: Utsläppen minskar i den snabba takt som krävs för att inte överskrida planetens gränser eller missa klimatmålen (t ex Parisavtalets 1,5-gradersmål).
Källa: Världsbanken (”Reboot Development” 2025)
