Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det är lite som att vi i Sverige inte märker vad som sker omkring oss. Världen befinner sig i vad som kallas den värsta energikrisen någonsin – men här tuffar allt på nästan som vanligt. Visst, bensinen och dieseln har blivit lite dyrare, men inte så mycket eftersom regeringen har sänkt skatten på fossila bränslen.
Nu är läget på väg att förändras. Två stora risker tornar upp sig – och pekar gemensamt på att vi går mot ett betydligt värre krisläge.
Den första är oljan. Den internationella energibyrån IEA varnar för att världens oljereserver nu går åt i ett rekordsnabbt tempo. Det är oljereserverna som hittills ha agerat krockkudde för västvärlden. Men nu sjunker krockkudden snabbt ihop.
Financial Times beskriver det i en ledartext som att vi närmar oss en ”crunch point”. Enligt IEA finns bara några få veckor av oljereserver kvar.
Varför ska vi bry oss så mycket om vad som händer med oljan? Berör inte det mest den som kör mycket bil?
Nej. Oljepriset är intimt förknippat med hur vår ekonomi mår. Nästan alla oljeprischocker sedan andra världskriget har efterföljts av global ekonomisk tillbakagång och i värsta fall ekonomernas mardröm: stagflation, att priser ökar samtidigt som ekonomin krymper. Arbetslösheten skenar.
Det inträffade vid oljekrisen 1973, när arabländer införde embargo mot länder som stöttade Israel. Nu står vi inför ett liknande scenario.
Det som sker visar hur oerhört sårbara fossilberoendet gör oss. En oljeprischock leder förstås till dyrare transporter – och världsekonomin bygger på att varor transporteras kors och tvärs över jorden, från producent till konsument.
Men vi är också beroende av fossila bränslen för en rad andra produkter. En som inte uppmärksammats mycket i Sverige är helium. Den flyktiga gasen är vital för produktionen av halvledare, som i sin tur är avgörande för allt från mobiltelefoner till bilar. En stor del av den globala produktionen av helium kommer från Qatar och Förenade Arabemiraten där det är en biprodukt av fossilgasproduktion.
Nu riskerar heliumbristen i Irankrigets spår leda till global halvledarbrist. Senast det inträffade, i samband med pandemin, tvingades Volvo stänga sina bilfabriker i Sverige. Det är den typen av effekter som gör att regeringen nyligen skrev ner prognosen för Sveriges tillväxt.
Än mer betydelsefullt är Irankrigets effekt för den globala matproduktionen. Irankriget har fått priserna på fossilbaserat konstgödsel att skena, vilket väntas leda till stigande matpriser globalt det kommande året.
Läget riskerar att förvärras av den andra risken som tornar upp sig vid horisonten – och nu kommer vi till havet utanför Sydamerika. Havstemperaturerna där har stigit mycket snabbt den senaste tiden vilket tyder på att vi är på väg mot en så kallad El Niño, ett återkommande klimatfenomen som leder till kraftigt höjd global medeltemperatur. Flera forskare varnar för att det kan bli en mycket kraftig El Niño, kanske rentav en av de kraftfullaste någonsin – i sin tur förstärkt av den mänskligt orsakade globala uppvärmningen.
Samspelet mellan klimatförändringarna, El Niño och energikrisen är oroväckande på flera sätt. Den kommande hettan leder till ökad energikonsumtion för luftkonditionering, vilket förvärrar energikrisen.
Under El Niño ökar också risken för svår torka i Amazonas, Nordamerika och Australien. I andra delar av världen, som Peru, Östafrika eller Arabiska halvön, kan man i stället drabbas av extrema skyfall. Nu kommer flera varningar – bland andra från EU:s forskningsorganisation JRC – för att det blir ytterligare ett slag mot den globala matproduktionen.
Det kommer även vi i Sverige känna av, med stigande matpriser och inflation som följd. På andra håll i världen kan konsekvenserna bli än värre. Matprischocker har historiskt sett triggat social oro, uppror och i värsta fall krig.
Vi riskerar med andra ord att gå mot ett mycket tufft 2026 – och den gemensamma nämnaren bakom de dubbla kriserna är uppenbar.
Fossila bränslen.
Lär mer av Peter Alestig:
Peter Alestig: Vår väg i energikrisen är unik
Peter Alestig: Irankriget gör mötet i Colombia till en potentiell revolution
