Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det ”kan ta lite tid att landa”, säger Simona Mohamsson om de partikamrater som motsätter sig hennes omfamning av Sverigedemokraterna. Som om de bara inte riktigt förstått det genialiska i avtalet med Jimmie Åkesson ännu.
Det handlar om sakpolitik, är partiledarens mantra. Och vill man få någonting gjort är röda linjer sannerligen inget att ha, låter hon förstå. Genom överenskommelsen har Mohamsson fått SD att ”förflytta sig närmare borgerligheten och Liberalerna”, säger hon nöjt i SvD.
Jimmie Åkesson har en annan uppfattning. Sverigedemokraterna har inte gjort några eftergifter, understryker han i TV4.
Satsningar på LSS, det utlovas i ”Sverigelöftet” – det vill väl Liberalerna ha? Ja, men en sådan formulering hade de kunnat få med i ett avtal med vilket parti som helst. Någon betydelse får den för övrigt först i en budgetförhandling, då kronor ställs bakom orden.
Och själva innebörden av att någon ”flyttar på sig” innebär att denne gör något den tidigare inte ville. Har Jimmie Åkesson någonsin sagt sig vara mot stärkt LSS?
Utfasning av vinstintresset i friskolor då? Var inte det löftet en imponerande förhandlingsvinst?
Faktum är att det mer än något annat visar hur pinsamt ihåligt talet om sakpolitik är.
Men så handlar det här heller inte om sakpolitik. Lika lite som det gjorde när Johan Pehrson satte firma på Tidöavtalet trots kapat bistånd och kvaddade klimatambitioner.
Skolan är L:s fråga nummer ett. Partiet lovade inför den här mandatperioden en ”nyrenovering” av friskolesystemet, med syfte att begränsa möjligheten att göra oskälig vinst, där en differentierad skolpeng vad det centrala förslaget. Det har L misslyckats med, eftersom de andra Tidöpartierna sa nej.
Nu höjer man insatsen – vinst ska förbjudas helt. Och jublar över att ha tryckt in en formulering om en ”utfasning” i uppgörelsen med SD.
Vad det betyder? Ja, det blir en fråga för framtida förhandlingar, understryker Åkesson. Ebba Busch noterar att dokumentet som sådant inte är ”vatten värt”.
Faktum är att L-ledningen gärna pratar om att vinstintresset ska bort, men inte verkar särskilt intresserad av att åstadkomma det. Då hade man inte helt stängt dörren till alla de partier som också vill det.
Men så handlar Mohamssons tvärvändning heller inte om sakpolitik. Lika lite som det gjorde när Johan Pehrson skrev på Tidöavtalet, trots kapat bistånd och kvaddade klimatambitioner.
Vad handlar det om då? Ja, om en analys som går ut på att det bästa sättet att överleva är med stödröster. Och att man faktiskt är helt besatt av att i alla lägen hålla just en röd linje – fast mot S. Då fick den mot SD suddas ut, sakpolitiken offras.
En rimlig kalkyl? Det får man ändå ge Simona Mohamsson, att i det kan det ta lite tid att landa.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: De har inte begått något brott – men Sverige låser in dem i månader
Susanne Nyström: Nu kan ingen längre tvivla på Centern – Birgitta Ohlssons entré säger allt
