Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Vittnar kritiken mot att regeringen inte lyssnar på experter på ett närmast totalitärt tankesätt? Det menar vissa inom Tidösfären. Expressens ledarskribent Karin Pihl (31/3) skriver att politikens väsen består av mer än expertis, såsom avväganden och åsikter. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) uttrycker sig – som alltid – lite mer försiktigt: ”det människor ger uttryck för i allmänna val måste få genomslag i politiska beslut”, är hans försvar för att driva igenom lagstiftning trots kritik. Det är inte ”experterna, exempelvis i Lagrådet, som bestämmer. Det gör politikerna.”
Schismen handlar om att regeringen snabbat upp lagstiftningsprocessen, styrt utredningsväsendet hårdare, att vissa remissinstanser inte upplever att de blir lyssnade på och att expertorgan gett svidande kritik mot regeringen i kritiska frågor: Klimatet, fängelse för 13-åringar, straffrättsreformen.
Regeringen och dess försvarare har poänger – politik är åsikter, och målkonflikter finns även när fakta är utredda. Det är, exempelvis, möjligt att vilja ha långa straff även om det inte leder till färre brott, om man anser att hämndbegäret är viktigare än effektiviteten. Det går att välja billig bensin i dag framför att planeten ska vara beboelig för våra barnbarn. Och så vidare.
Klimatpolitiska rådets varningar om att Sverige missar omställlningsmålen som debattinlägg.
Ett problem är dock att politiker ofta avfärdar expertisens fakta som åsikter, och till exempel behandlar Klimatpolitiska rådets varningar om att Sverige missar omställlningsmålen som debattinlägg. Då skapas dimridåer i stället för att erkänna avväganden.
Och sedan finns områden där konflikten experter vs regering verkligen inte kan reduceras till åsikter. Det tydligaste fallet är Lagrådet, som ska granska lagstiftning innan den läggs fram i riskdagen.
SNS Demokratiråd publicerade nyligen en rapport som visade att regeringen Kristersson mycket oftare får hård kritik angående sin lagstiftning än tidigare regeringar. Det här gäller bland annat straffrättsreformen – som lagrådet kallade ”hastverk” som delvis brister i kvalitet till den grad att den ”inte har förutsättningar att bli ny lag”. SNS-rapporten konstaterar också att riksdagen nästan alltid, utan kommentar, släpper igenom lagstiftning som inte beaktat kritiken från lagrådet.
Politiker ska självklart driva igenom den politik som de står för, men görs det för slarvigt uppstår problem. Lagstiftning som brister i kvalitet kan lira dåligt med rådande rättspraxis och vara otydlig i hur den ska tolkas i domstol.
Och är det så lämnas utrymme till jurister att tolka hur lagen ska användas. Vilket, paradoxalt nog, leder till att regeringens brådska i lagstiftningsprocessen ger mer makt till tjänstemän och mindre till politiken.
Läs mer:
Max Hjelm: Har mänsklig kontakt blivit en klassfråga?
DN:s ledarredaktion: Sluta jaga stressade småbarnsföräldrar
