Neelam Devi, 31, ler blygt och lägger armen om sin tioåriga son Ayush. Han och hans två syskon befann sig i familjens hem när hennes liv tog en mörk vändning för två år sedan.
Med låg röst som knappt överröstar en surrande takfläkt berättar hon om händelsen som lämnat djupa ärr. Strömmen hade gått när hon, som är änka, anlände till ett mörkt hem den kvällen.
Hennes barn hade lagt sig. Det hon inte visste var att ytterligare en person befann sig i hennes hem, en granne som under lång tid hade trakasserat henne.
– En morgon tog han stryptag på mig. Jag gick till polisen, men de sa bara att jag skulle ringa deras hjälplinje om det hände igen.
Nu hade mannen smugit sig in och gömt sig i hemmets badrum. När strömmen kom tillbaka åt Neelam middag ovetande om hans närvaro. Sedan gick hon och la sig, för att halv två på natten vakna till en chock. Mannen hade krupit fram till hennes säng. Han täckte för hennes mun så att ingen skulle höra henne skrika och våldtog henne. Efter att till sist ha lyckats knuffa bort honom flydde hon ut och skrek på hjälp. Då var hon knappt förmögen att stå upp.
– När jag knackade på hos en granne svimmade jag.
När polisen kom efter nära en timme hade gärningsmannen hunnit fly. Neelam blödde ymnigt och kördes till sjukhus där hon blev kvar i fyra dagar.
Hennes öde är långt ifrån en isolerad händelse.
I Indien anmäls en våldtäkt var 15:e minut, enligt officiell statistik. Och mörkertalet är stort.
– 99 procent av alla våldtäkter rapporteras aldrig, säger Yogita Bhayana och citerar uppskattningar som gjorts av National Family Health Survey (NFHS).
Hon grundade organisationen Pari, People against rape in India, efter en uppmärksammad gängvåldtäkt på en buss 2012. En 23-årig student, som kom att kallas Nirbhaya (orädd) för sina försök att bekämpa våldtäkten, blev brutalt överfallen av sex män. Männen penetrerade henne med ett järnrör och hennes tarmar var tvungna att avlägsnas. 13 dagar efter händelsen dog Nirbhaya. En våg av ilskna protester sköljde över Indien och politiker tävlade i löften om åtgärder som bättre skyddar kvinnor.
Men trots lagskärpningar och införande av domstolar där våldtäktsmål ska ha snabbfil uteblev den vändpunkt i våld mot kvinnor som man hade hoppats på. Det stora problemet är ett patriarkaliskt samhälle där skulden vid våldtäkt ofta läggs på kvinnan.
– För indiska familjer är en kvinnas kropp kopplad till familjens heder. Därför vill de ofta inte anmäla gärningsmannen vid en våldtäkt. I stället skyller de på flickan, säger att hon dragit skam över familjen genom att bära en viss typ av kläder eller för att vara för öppen mot män, säger Yogita Bhayana.
Och om kvinnan anmäler stöter hon på nästa stoppkloss: polisen. Också de försöker ofta tysta våldtäktsfall, enligt Yogita. De vill inte beskyllas för att deras område är osäkert. Dessutom skyr de den extra arbetsbörda som en utredning innebär.
Om polisen ändå gör en utredning är den ofta bristfällig. Och i domstolarna står fallen på kö. Våldtäktsmål drar ofta ut på tiden och i de flesta fall frias mannen i brist på bevis. Bara runt en fjärdedel av åtalen leder till fällande domar.
Neelam Devi hade turen att ha en familj som står bakom henne. Dessutom tipsade en granne om organisationen Pari som har hjälpt henne med polisanmälan, domstol och psykologiskt.
Vi träffar henne i en lägenhet som tillhör en av Paris medarbetare, Isha Sherma. Neelam vill inte dra till sig uppmärksamhet i området där hon bor. Trots att mannen som våldförde sig på henne är tidigare anklagad för våldtäkt tittade grannarna snett på henne efter övergreppet, berättar hon iklädd traditionell blekrosa indisk dräkt, salwar kameez.
– Mina grannar tog mannen i försvar. De sa att det som hänt var mitt fel och ville att jag skulle flytta. Jag tror det beror på att hans familj har lite mer pengar och därmed högre status.
Hon växte upp i en by 80 mil utanför Delhi dit hon flyttade som nygift 18-åring. Maken jobbade som elektriker och dog av en elchock. Sedan dess har hennes svärmor som driver ett gatustånd försörjt henne och barnen. Hon vill inte att Neelam ska arbeta så länge barnen är små. Och hon har varit ett stort stöd efter våldtäkten.
– När andra pekade finger mot mig stod hon vid min sida. Hon sa att hon känner mig, att jag aldrig uppfört mig illa och att hon var säker på att han bar skulden.
Men tiden efter våldtäkten var svår. Hon gick inte ut på flera månader på grund av grannarnas blickar. Först efter att mannen hade häktats började de prata med henne igen.
Nu har Neelam rest sig och vågar gå ut igen. Hon var tvungen för barnens skull. De ska till skolan och behöver äta. Men någon riktig sinnesro får hon inte så länge gärningsmannen inte är dömd. Och det kan dröja. Inte sällan tar våldtäktsmål tio år, berättar Parimedarbetaren Isha Sherm som stöttar Neelam i rättsprocessen.
Neelam tror det hade gått snabbare om hon hade varit rik.
– Vi som är fattiga har inget inflytande. Om jag hade haft pengar skulle jag fått mer hjälp.
Isha nickar instämmande.
– Domstolarna har enormt många fall att hantera och om du inte har råd med de bästa advokaterna kommer du ingen vart.
Neelam vet inte om hon kan lita på domstolen. Hon har hört att gärningsmannens familj försöker få honom fri mot borgen och fruktar att de lyckas. Men hennes förhoppning är att han döms till hängning eller livstids fängelse.
– Han borde aldrig mer få komma ut i samhället. Då kommer han döda mig, säger hon med rädsla i ögonen.
Paris grundare Yogita suckar. Hon har kämpat länge för ett samhälle där kvinnor respekteras och har just hållit en konferens om hur polisens utredningar ska ge bättre underlag i våldtäktsfall. Som vanligt kommer hon posta deltagarnas förslag, som fler kvinnliga poliser på landsbygden, till Indiens premiärminister Narendra Modi. Hon har skickat många brev till honom. Men han svarar aldrig.
– Politiker har många vackra slogans om kvinnor för att vinna val. Som: ”rädda döttrarna, skydda döttrarna”. Det låter bra, men stannar vid det.
Hon stöter på brutala våldtäktsfall varje dag, berättar hon. Besöker hon en drabbad kvinna i ett grannskap, blir hon genast uppmärksammad på en annan. Men hon kan skönja en viss ljusning i den unga generationen.
– Yngre är mer medvetna, särskilt i storstäderna där de ingår i könsblandade sammanhang. I byarna på landsbygden är det trögare. Det handlar om utbildning, uppfostran och värderingar. Vi ser en långsam förändring till det bättre, men den tar längre tid än vi trodde.
En ung person som vill stå upp för rättvisa är Neelams son Ayush. Han sitter mestadels tyst, koncentrerad på sin mobiltelefon, när vi pratar med hans mamma. Men han berättar att han vill bli polis och fånga alla brottslingar. Neelam skrattar och ger honom en beskyddande kram. Livet börjar komma tillbaka.
Fakta.Våldtäkt inom äktenskap lagligt
● Efter den uppmärksammade gängvåldtäkten 2012 genomfördes flera lagskärpningar.
● Bland annat infördes strängare straff, upp till dödsstraff, vid våldtäkt.
● Fler kvinnliga poliser skulle finnas och ta hand om våldtäktsoffer.
● Sex domstolar som skulle ge snabbspår för våldtäktsoffer sjösattes.
● Indien startade också 765 ”ettstoppcenter” dit våldtäktsdrabbade skulle kunna gå för att få hjälp i kontakt med polis, sjukhus och domstolsväsendet.
De har dock ingen verklig makt och få känner till att de finns.
● 2021 anmäldes 86 våldtäkter per dag, enligt officiell statistik.
● Mörkertalet uppskattas till 70–99 procent, i olika undersökningar, bland annat NFHS, National family health survey.
● Våldtäkt inom äktenskapet är inte brottsligt i Indien. Endast om paret har separerat ses det som ett lagbrott.
Läs mer:
Tio år efter gängvåldtäkten i Delhi – våldet mot kvinnor ökar i Indien
Dottern dog efter gängvåldtäkten – nu kämpar Asha Devi för att ge andra offer rättvisa
