Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På Cannes-festivalens femte dag klev den koreanska regissören Na Hong-jins in i Guldpalmstävlingen med ”Hope”. En hejdlös genreblandning av action, science fiction och komedi som lockar – eller hotar – med två timmar och 40 minuter högljudd, intensiv framåtrörelse.
Det är sinnesvidgande och fascinerade, på samma sätt som en Donald Trump-tweet kan vara det
Den första timmen, där en klantig polis och ett gäng bångstyriga jägare fajtas med en människolik, fyra meter lång utomjording, är en oavbruten prövning för syn- och hörselnerverna. Efter ytterligare en timme viftar reptilhjärnan med vit flagg. Men likväl är det sinnesvidgande och fascinerade, på samma sätt som en Donald Trump-tweet kan vara det.
Dessutom finns här ett tydligt svenskintresse, eftersom det har ryktats om att stjärnorna Alicia Vikander och hennes man Michael Fassbender ska finnas med någonstans i den galna galoppen. Väntan på dem blir dock oväntat lång. När de inte dykt upp efter två timmar börjar jag fundera på om jag kanske har blandat ihop pressvisningarna (vilket är lätt hänt på en festival där man hetsäter film från morgon till kväll). Men så slutligen, när Na Hong-jin drar åt sig tyglarna och låter ”Hope” gå ner i tempo för en liten stund, kan man med viss möda känna igen de celebra skådespelarna i två av rymdvarelsernas dataanimerade ansikten.
En sannolikt dyr investering från producenternas sida, men kanske inte helt lukrativ – å andra sidan får de ju i och med denna kommentar ett stycke alldeles gratis reklam.
Javier Bardem riktar hård pungspark mot Trump, Putin och Netanyahu i Cannes
Läs mer om filmfestivalen i Cannes