Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I Storbritannien avgick försvarsminister John Healey och ministern för de väpnade styrkorna Al Carns häromveckan. Deras budskap var tydligt: Den brittiska premiärministerns oförmåga och finansdepartementets ovilja att öka försvarsutgifterna gör landet osäkert. Det ger minskad beredskap och ökat risktagande.
Medan Storbritannien är en av de stater som har det värst ställt i försvarsfinansieringsfrågan är de inte ensamma. Scenariot riskerar att upprepa sig i fler länder. Hela Europa står inför svåra avvägningar. Tillväxten är i regel svag medan statsskulderna ökar och det finns många hål att fylla. I den större världen fortsätter kriget i Ukraina. USA och dess partners i Mellanöstern förbrukar årsproduktioner av avancerade system som hade behövts i Europa. Vita huset signalerar att amerikanska nyckelförmågor i Europa ska omdisponeras. Det rör sig om flygplan för lufttankning, bombflygplan, marina sensorer och robotar med lång räckvidd.
Det som USA drar tillbaka är vad som Europa har svårast att ersätta. 10 000 infanterisoldater går att få fram i en handvändning medan möjligheten att kunna slå mot mål som Ryssland faktiskt bryr sig om bortom den omedelbara fronten är Europas största brist.
Därtill räknas det militära stödet till Ukraina in i det militära anslaget. Stödet är avgörande, men bygger inte försvaret i Sverige.
Överbefälhavare Michael Claesson ringade in allvaret med frågan: Ryssland vet att hela västvärlden rustar, varför skulle man vänta med att testa Nato? Den nyss publicerade rapporten ”Skarpt läge” av Försvarsberedningen når samma slutsats: ”Ryska militära framstötar …skulle kunna ske i relativ närtid om man i Kreml bedömer att de politiska förhållandena är gynnsamma”.
Trots allt detta förefaller försvarsfrågan vara löst för många i Sverige. Det är vad Novus senaste undersökning om svenska väljares viktigaste frågor visar. I juni 2026 åkte Försvaret av topp-10-listan. Regeringen har åtagit sig att spendera 3,5 procent av bnp till 2030 (John Healey hade fått 2,68 procent till 2030). Sverige har gått med i Nato. Vad mer finns det att göra? En hel del, tyvärr.
Försvarsberedningens nya rapport visar på ett par allvarliga brister. De 3,5 procent av bnp till 2030 är ömsom vin och ömsom vatten. Försvarsberedningen gör det tydligt att utöver anslagen till det militära försvaret så räknas nu också moms, pensioner, Försvarsdepartementets administration, avgiften till Nato och en del av Kustbevakningens anslag. Ja, vi ska räkna som andra räknar, men det enda relevanta är den förmåga vi har. Den byggs inte av att flytta utgiftsposter.
Därtill räknas det militära stödet till Ukraina in i det militära anslaget. Stödet är avgörande, men bygger inte försvaret i Sverige. Det hade lämpligen räknats in i de 1,5 procent av bnp som Natos medlemmar åtagit sig för andra säkerhetsrelaterade investeringar.
Omvärldsläget blir allt allvarligare, samtidigt handlar allt om att komma ikapp: fylla upp en krigsorganisation i huvudsak beställd 2020 och genomföra repetitionsövningar beställda 2014.
Sammantaget rapporterar vi ”väsentligt större” anslag än de som disponeras av försvarsmyndigheterna. Konsekvensen av allt detta – och den viktigaste slutsatsen i Försvarsberedningens rapport – är följande: För att klara av en hög uppfyllnad av Natos förmågemål behövs ett försvarsanslag som ”klart överskrider” 3,5 procent av bnp.
Oavsett hur man räknar krävs det fler förmågor. Förmågemålen är inte tagna ur luften utan härrör direkt från Natos försvarsplaner om vad man behöver göra i olika krigsscenarier.
Det sammantagna intrycket av Försvarsberedningens rapport är nedslående. Omvärldsläget blir allt allvarligare, samtidigt handlar allt om att komma ikapp: fylla upp en krigsorganisation i huvudsak beställd 2020 och genomföra repetitionsövningar beställda 2014.
Planeringen förefaller inåtblickande utan att svara på frågorna om hur vi löser de militära problem som Ryssland kan ställa oss inför och hur vi i gengäld kan utgöra ett militärt problem för landet om det attackerar oss. Här finns det tre särskilt viktiga områden: luftvärn, långräckviddig bekämpning och obemannade farkoster i alla domäner. Trots allt som pekas ut är detta tydliga bristområden.
Framtidens försvar måste bygga på hur vi är relevanta imorgon, och inte på hur vi lagar gårdagens brister.
Läs mer:
Oscar Jonsson: Klarar fregatterna som Sverige har köpt verkligen ett modernt krig?
Oscar Jonsson: Den nya AI-modellen Mythos fick USA:s statsledning att kalla till krismöte
















