Han blir Sveriges röst i Bryssel när USA trappar ned

Det är ombonat och trevligt brunmurrigt i mässen på HMS Carlskrona, som ligger ankrad i Visby hamn. När DN träffar Jonny Lindfors på örlogsfartyget gör han sina allra sista dagar som högsta chef för armén. Snart bär det av till Bryssel för inskolning, som han kallar det. Där ska han drillas av staben för att bli svensk militär representant i Nato och EU.

– Min förväntan är att jag framför allt ska företräda Sverige. Dels vara en tydlig talesperson för den svenska viljan, dels en lyssnare för att ta hem till Sverige var andra länder står.

Jonny Lindfors liknar det vid att han är en sorts växellåda – kommunikationsflödet mellan Sverige och Bryssel ska fungera.

Försvarsalliansen kan han bäst, med sina många år i militärens tjänst.

– En uppenbar stor fråga, som redan är på bordet, är vart Nato tar vägen när man pratar om Nato 3.0, säger Jonny Lindfors.

Nato 3.0 är en amerikansk formulering. Den handlar om att europeiska allierade ska ta över huvudansvaret för det konventionella försvaret av Europa. För länderna handlar det om att öka investeringarna och att ersätta amerikanska trupper.

– Det i sin tur påverkar även EU. Inom EU finns en ganska stark önskan att ta en ännu tydligare roll när det gäller att bygga militär förmåga. Men användandet av militär förmåga kanske fortfarande ligger med tyngdpunkt i Nato, resonerar Jonny Lindfors.

Balansen mellan vad EU respektive Nato ska göra tror han blir ett ämne som präglar hans treåriga förordnande.

Sverige må vara Natos nyaste medlem. Men Sverige har blivit framlyft, ställd på scenen och fått ta plats, enligt Jonny Lindfors beskrivning.

– Det som återkommer hela tiden är Sveriges geografi – vart vi finns i världen, vilken industriell kapacitet vi har och att vi har en försvarsmakt som är modern och har väldigt bra förmågor.

Han har också blivit uppmanad att med sina fräscha svenska ögon se saker som inte fungerar som de ska i alliansen.

Vad har du sett hittills?

– Nato är en stor organisation med många viljor och ibland svårbegripliga processer. Jag har koll på det operativa, men hur förändrar man på högre nivåer, frågar han sig.

Vad händer i Nato när USA nu backar tillbaka?

– Det återstår att se. Uppstår ett tomrum kommer det att fyllas av någonting. Jag tror absolut det finns nationer som är beredda att kliva fram.

Är Sverige en av dem?

– Det hoppas jag.

EU-maskineriet är Jonny Lindfors inte lika bekant med.

Efter Rysslands invasion av Ukraina diskuterar medlemsstaterna hur de ska samordna sig. Många driver att EU ska bli en stark motor för att bygga försvaren. Då står konkurrenstänkande och nationella intressen mot det rationellt militära att enas om till exempel en gemensam stridsvagnsmodell.

– Federationen USA kan bestämma att det här ska Lockheed Martin göra, det här ska Boeing göra. Det rollspelet finns inte i Europa på samma sätt, på gott och ont.

Fakta.Jonny Lindfors

Född 1975 i Jukkasjärvi, Kiruna.

Gift, två söner.

Jonny Lindfors har bland annat varit förbandsproduktionschef i försvarshögkvarteret, regementschef på Norrbottens regemente I 19 och tjänstgjort i Afghanistan och Kosovo.

2023-2026 har han varit Försvarsmaktens arméchef.

Sedan den 1 juli är han svensk militär reprepresentant, milrep, och företräder Sverige i Natos militärkommitté och i EU:s militärkommitté.

Milrep rapporterar direkt till ÖB respektive regeringen.

I samband med utnämningen befordrades Lindfors till generallöjtnant.

Under sin uppväxt i Kiruna ville Jonny Lindfors bli idrottslärare, brandingenjör eller arkitekt. Värnplikten ändrade planerna.

– Där var väldigt mycket sådant som jag gillade: lagidrott, ledarskap, natur och friluftsintresse. Och lite uppmuntran från befäl som såg någonting i mig.

Du har varit trogen försvaret under alla år med stora neddragningar. Varför stannade du kvar?

– Kanske var jag inte modig nog att sluta, säger Jonny Lindfors och ler lite.

Han blir allvarligare och konstaterar att även när han blev nedlagd, och åren var tunga och tråkiga, kom det ut något bra som blev en nytändning.

– Det är ett fantastiskt yrke på så sätt att jag har haft samma arbetsgivare i över 30 år, men aldrig haft samma jobb i mer än fyra år.