Fråga: Vilken grönsak ska man odla som nybörjare?
Svar: Som nybörjare måste man odla sitt självförtroende och ingen grönsak är villigare att stå till tjänst än zucchinin; varje planta kan ge uppemot tjugo kilo mat. Om du sår fröna i slutet av april så hinner de växa upp till sträva buskar lagom till utplantering i månadsskiftet maj-juni. Gödsla, vattna och vänta.
Snart kommer zucchinin uppvakta dig med stora, pollengula blommor. Tacka, ta emot, fyll dem med ricotta och fritera frasiga i tempurasmet. En kort tid senare anländer den första laddningen frukter; skörda medan de ännu är små, pensla med olivolja och lägg på grillen. Se till att ta vara på den här korta tiden för snart kommer du tröttna på zucchini. Jättemycket. Därefter följer en längre period då du börjar förakta och nästan hata zucchini.
Det sorgliga är att zucchinin inte alls förstår det. I stället för att slå av på takten, lägger plantorna i en högre växel och sprutar ur sig nya, oönskade zucchinis som blir liggande på marken där de fortsätter växa tills de antar formen av motbjudande, uppsvällda basebollträn i svartnande grönt. Det är aldrig trevligt att bevittna en desperat uppvisning i bristande självrespekt och i slutet av säsongen går du omvägar runt tomten för att slippa stöta ihop med din risiga gamla zucchini. Usch.
Många år senare, när du odlat tomater, kronärtskocka, aubergine och andra krångliga typer, kan det hända att du minns den där sommaren med zucchini i ett förmildrande ljus. Kanske hade ni det ganska trevligt ändå? Tanken sår ett frö som börjar gro. Men den här vändan blir det bara en enda planta som får hålla till borta på komposten.
Fråga: Vad är kul att odla med barn?
Svar: Jag föreslår den grönsak som nästan alla barn brukar klara av att äta, det vill säga gurka. Om barnet är litet, ängsligt eller allmänt ovilligt att vistas utomhus så kan ni smygstarta inomhus. Driv upp en planta på fönsterbänken och låt den fira sig upp mot taket tills den bildat en vackert grön gardin. Om det hela faller väl ut är nästa steg att odla gurka utomhus.
Välj en öppenpollinerande sort, så fröna i slutet av april, växla upp till större krukor efter hand och plantera ut i början av juni. Enklast är att odla gurka i höga odlingskragar där plantorna kan klättra på ett jutenät eller armeringsgaller. Vattna som en galning och gödsla enligt de fyra K:na – kväve, kalium, kalcium och kisel. Räkna med att varje planta ger i runda slängar fjorton gurkor.
I mitten av juli tar du barnet i handen och går ut för att träffa det gröna vansinne av grova tentakler och stora, sträva blad som exploderat i, runt och ovanför odlingskragen. Nu, berättar du, är det dags att leka den spännande leken Gömma Gurka. Reglerna är enkla och går ut på att barnet får sticka in sina små armar i kaoset för att försöka treva sig fram till de gurkor som växten hängt upp på olika listiga ställen. Betona att det är väldigt viktigt att barnet hittar alla gurkor innan de hunnit växa sig större än tolv centimeter på längden. Skulle någon gurka lyckas gömma sig och bli kvar därinne i mörkret, kommer den nämligen växa vidare till en jättestor monstergurka: hård, gul och taggig. Tänk om det redan har hänt?!
Tips: En annan sak som barn brukar gilla är när man släcker lampan och drar en riktigt blodisande historia. Om ungen har starka nerver kan du sätta en ficklampa under hakan, sänka rösten till en viskning och berätta om den köttätande landsortsministern Peter Kullgren (KD) som ville förbjuda all vegetarisk mat i skolor och förskolor.
Fråga: Vad skulle du odla om du bara fick odla en enda sak?
Svar: Tomater. Det finns stunder då jag har lust att strunta i allt annat och bara odla tomater. I allt annat inkluderar jag även sådant som sociala interaktioner, matlagning, personlig hygien, yrkesarbete och annat larv som stjäl tid från min viktiga tomatodling.
Fråga: Hur ska man tänka om man vill bli självförsörjande på grönsaker?
Svar: Tänk stort och fantasifullt! Måla upp inre bilder av din visthusbod där hundratals hemkokta konserver och inläggningar trängs på hyllorna. I taket hänger skinkor på rad. Kanske finns där ett särskilt rum där du brygger olika grumliga drycker? Och ett där du lagrar dina hemystade ostar. Njut allt vad du orkar av dina mysiga fantasier om ett liv som självförsörjande odlare men försök FÖR GUDS SKULL inte genomföra det här i verkligheten om du inte uttryckligen vill arbeta ihjäl dig – ytterst få av oss har vad som krävs för att odla, förädla och förvara en årskonsumtion av mat.
Att odla sin egen mat är enda sättet att få vara med om den sublima upplevelsen att äta en frukt, en näve bär eller en grönsak som skördats några timmar, minuter eller sekunder tidigare. Det är den diametrala motsatsen till att äta ur en konservburk eller köpa sig en påse storskaligt odlade, hårt besprutade äpplen som vuxit på andra sidan jorden, fraktats hit på båt och därefter tillbringat mellan sex och tolv månader i en syrefri respirator som förhindrat äpplenas naturliga mognad och smakutveckling.
Det jag på ett extra krångligt sätt försöker säga är att halva poängen med att odla är att under några lyckliga månader kunna skörda mat som är färskare och mer levande än någon annan mat som kan köpas för pengar. Och om du frågar mig så är det stort nog.
Fråga: Vad gör du av allt du odlar?
Svar: Det där är en privat och mycket känslig fråga, ändå får jag den hela tiden. Lustigt nog får personer som Elon Musk och Jeff Bezos aldrig frågan vad de gör med alla pengar de tjänar. Alla fattar ändå. Att samla på pengar är ett legitimt och socialt accepterat intresse. Vi som samlar på levande grönsaker möts inte av samma förståelse.
Jag ska berätta vad jag gjorde med min broccoli. I år odlar jag tre sorter, två tidiga och en sen. De tidiga, en rosa sort och en violett, blev klara strax efter midsommar, allihop på samma dag. Jag odlar tyvärr väldigt mycket broccoli.
Grejen är att broccoli måste skördas innan knopparna ens hunnit tänka tanken att slå ut. Sen är det lika bråttom att äta den. Det är förvisso väldigt gott med nyskördad broccoli, men att gnaga i sig en hel skottkärra är ändå något av en utmaning.
Efter två dagar gav jag upp, packade en kasse broccoli och tog tåget ner till mina föräldrar i Hasselfors, Närke. De har två kylskåp på nedervåningen och ett litet i gästlägenheten på övervåningen. Min medhavda broccoli rymdes precis. Jag stannade en natt, sen tog jag tåget hem till mina tomater. Ingen av oss har sagt ett ord om saken sedan dess.
Svaret på frågan om vad man gör eller inte gör av det man odlat, är egentligen inte så intressant. Odling handlar nämligen inte i första hand om mat. Vad det handlar om är att slå klorna i en plats och göra den friskare, bördigare och mer levande än den var innan man kom dit. Broccoli, tomater, blommor, gurkor, plommon och morötter är bara detaljer i sammanhanget. Och om det i slutändan blir du, rådjuren, sniglarna, sorkarna, kållarverna eller kompostens alla invånare som äter upp det du odlat, gör på sätt och vis detsamma. Alltid är det någon som äter. Och det är gott nog.
Läs mer: Jag har blivit besatt av odlandets magi
