Det äts mackor, ballerinakakor och melonsallad på plasttallrikar. Filtar med olika färg och mönster ligger tätt på gräsmattan framför Sjöhistoriska i Stockholm.
Paret Marianne och Erik skålar med varsitt glas cava.
– Det är augustis höjdpunkt att få komma hit, säger Marianne och uppskattar att det hennes trettionde gång.
Det här året – sommartraditionens femtioförsta år – är Susanne Rydén värd när Kungliga Filharmonikerna, med Fredrik Burstedt som dirigent, fyller söndagseftermiddagen med klassiska stycken. Gästar gör sopranen Christina Nilsson.
Musiken skiljer sig något från tidigare år, konstaterar Soili, som sitter på en solstol med sin make Claes Göran bakom sig.
– Det är lite ovanligare musik i år, jättekul tycker jag, säger hon.
På en filt några meter därifrån sitter vännerna Per, Anna, Disa, Johanna och Jóhanna. Några av dem har varit här förut, men för Johanna är det första gången.
– Familjen brukar gå hit men för mig har det bara inte blivit av, säger hon.
– Det var ett jättebra initiativ, fyller Anna på och tittar på Disa, som tycks vara den som dragit ihop sällskapet.
En sval bris svalkar i den heta solen. Vädret gör nog få besvikna i dag, termometern visar närmare 25 grader och på himlen syns bara enstaka molntussar. Möjligen hade man kunnat önska mer skuggiga ytor, tycker Disa, men konstaterar att det hela är mycket trevlig ändå.
– Jag gillar ju klassisk musik och att vara utomhus, säger hon.
Det är svårt att uppskatta en publiksiffra. Någon tror runt 30 000, vilket skulle stämma överens med fjolårets besöksantal. De bussar och spårvagnar som stannar i närområdet har varit knökfulla, vittnar flera om.
Det är delvis därför som Marianne och Erik har skapat en egen tradition: Promenera tillbaka in till stan.
– Vi går alltid i lugn och ro, och så äter vi middag någonstans, säger Marianne.
