Den amerikanske författaren John Green har inte skrivit en roman på tio år.
Hans böcker för unga vuxna, varav den mest framgångsrika, ”Förr eller senare exploderar jag” från 2012, hade sålts i cirka tjugotre miljoner exemplar redan 2017.
Green har totalt sålt sextio miljoner böcker, översatts till femtiofem språk och han är stammis på New York Times bästsäljarlista.
Efter ”Sköldpaddor hela vägen ner” som kom 2017, har han alltså inte ägnat sig åt skönlitteratur. Ett par faktaböcker, varav en om tuberkulosens historia, har också blivit storsäljare, men många trogna läsare har väntat på att han åter ska skriva om de teman som gjort hans ya–romaner (förkortning för young adult) så populära: ung kärlek, förlust och meningen med livet.
Men nu är en av världens mest framgångsrika författare av ungdomslitteratur tillbaka – den här gången med sin allra första roman för vuxna. Fem av John Greens ya-romaner har filmatiserats, och i den nya boken ”Hollywood, ending” ger han en rejäl känga åt hela filmbranschen.
”Hollywood, ending” skildrar hur en skoningslös pr-maskin tuggar i sig två unga filmstjärnor vars liv ställs på ända till följd av filmbolagens jakt på content för hungriga fans. Läsaren följer den luttrade Juniper och nykomlingen Kai när de kämpar med att prestera både som skådespelare och på sociala medier när deras privatliv synas i sömmarna.
DN fick en pratstund med Green från New York, dagen innan romanen publicerades i USA. Han berättar att han, trots att han har varit med om några boksläpp vid det här laget, känner sig förväntansfull inför mottagandet och är ivrig att prata om bokens budskap.
– Jag började skriva ”Hollywood, ending” med ambitionen att utforska den så kallade uppmärksamhetsekonomin och hur kommersialiseringen av privata upplevelser påverkar kreativt skapande. Men till slut insåg jag att det jag verkligen ville skriva om var hur vi överlever sådant vi måste gå igenom och hur avgörande kärleksfulla relationer är för att vi ska klara det, säger han.
Berättelsen påminner om 1950-talets studio-era i Hollywood och dåtidens filmfabriker, håller du med?
– Jag tror faktiskt inte att den där skoningslösheten från femtiotalet någonsin försvann, säger Green, som själv har uppnått viss stjärnstatus som författare och som dessutom är framgångsrik youtuber ihop med sin bror Hank Green sedan tjugo år tillbaka.
Titeln, ”Hollywood, ending”, betyder den att synen på skådespelare som handelsvaror är på väg bort?
– Hollywood håller på att gå mot sitt slut i takt med att ett mer demokratiserat internet växer fram. Men internet är ju bara så demokratiskt som själva strukturerna tillåter.
– I dag kontrolleras internet av fem miljardärer som vill att man ska bli så upprörd som möjligt. På det sättet vill de behålla allas uppmärksamhet i sina olika kanaler. Hollywood måste navigera i den världen, precis som bokbranschen och medierna. Jag vet ännu inte hur vi ska ta oss ur det, säger Green, som har berättat i andra intervjuer att han känner sig obekväm när hans privatliv sätts under lupp för att hitta ledtrådar till hans romankaraktärer.
Den nu 49-årige John Green, som studerat religionsvetenskap, tänkte sig ett framtida liv som präst i Episkopalkyrkan. Hans ungdomsromaner hanterar ofta ämnen som att ha hopp trots förlust, sjukdom och att försöka förstå sig på döden. Han har själv berättat om sin kristna tro i olika offentliga sammanhang, men var mindre förtjust i jämförelserna mellan sin egen mentala hälsa och skildringen av tvångssyndrom i ”Sköldpaddor hela vägen ner”.
”Hollywood, ending” är en kärlekshistoria mellan två unga stjärnor som försöker hålla i en relation trots omvärldens krav. Hur undviker du kändisskapets fallgropar nuförtiden?
– Ha! Jag undviker dem verkligen inte alltid, men jag har lärt mig mycket. Det är det korta svaret.
Och det långa?
– Jag försöker ha ett så öppet och ärligt samtal som möjligt, samtidigt som jag försöker skydda mig på det sätt jag behöver. Men man får inte alltid välja. När min bror fick sin cancerdiagnos för ett par år sedan ringde han mig direkt för att lägga upp en plan. Inte för behandlingen, utan för hur vi skulle prata om det i media. Det var också jobbigt när det drogs paralleller mellan hur jag berättat om mina egna ångestsymtom och en romankaraktärs utmaningar i ”Sköldpaddor hela vägen ner”.
I den nya romanen beskrivs olika slags mediesammanhang, som gruppintervjuer med journalister och personporträtt i flotta månadsmagasin.
Du är väldigt vass i dina beskrivningar av de situationerna. Nu kommer du ut med en ny bok och måste prata om dig själv igen. Hur känns det?
– Märkligt. Det är särskilt märkligt att prata om sig själv i skönlitterära sammanhang. Författaren Allegra Goodman har sagt att en roman är en självbiografi skriven i kod. Det stämmer nog allt sämre för författare som lever i offentligheten. Men jag är tacksam för uppmärksamheten. Efter att mina första två romaner kommit ut hände det inte mycket, det var mest en helt vanlig tisdag på jobbet. Det här är mycket roligare, men också ett tveeggat svärd, särskilt med tanke på den här bokens tema om kändisskapets pris.
Varför tog du tio års paus från att skriva skönlitterärt?
– Av ett par anledningar, det är mer intimt för mig att skriva skönlitteratur än facklitteratur. När jag skriver facklitterärt kan jag vara mer försiktig och medveten om hur jag uttrycker mig, men när man skriver en berättelse måste man gå till de allra djupaste delarna av sig själv. Till de delar som ingen annan känner till, eftersom man vet att läsaren kommer att göra samma sak, måste man möta läsaren och visa sitt mest sårbara jag.
Trots de vassa skildringarna av journalister i ”Hollywood, ending”, där särskilt stjärnskottet Kai, som ännu inte har lärt sig spelets regler och att upprepa inövade svar under långa intervjudagar, får betala ett högt pris för det allt större intresset för hans person, är John Green på ett strålande humör under hela vår intervju.
Jag gick till läkaren en gång när jag var i tjugoårsåldern, hon lämnade min journal uppslagen när hon gick ut ur rummet
Han plirar glatt bakom de runda glasögon som blivit något av hans signatur, skrattar ofta och säger att han älskar Stockholm. I synnerhet Moderna museet som han besökt med sin fru som jobbar inom konstbranschen. Hon har varit till hjälp i skrivandet av romanen, som till stora delar utspelar sig på en inspelning av en indiefilm med titeln ”Andy Warhol never gets old” och handlar just om Warhols liv.
Varför ville du skriva en roman igen?
– Jag var lite rädd, men jag har börjat förstå alltmer varför jag skriver berättelser. Något jag gjort sedan jag var åtta år gammal och älskar att göra. Det är en enorm gåva att kunna ägna sig åt det och jag ville helt enkelt återvända till den glädjen.
Du har skrivit om tonåringar i dina ungdomsböcker, och nu när du skriver skönlitterärt för vuxna så väljer du att skriva om två unga personer igen. Varför då?
– Jag ville skriva om att vara i tjugoårsåldern. Det är då man ofta inte bara försöker komma på vad man ska göra med sitt liv, utan också med vem man ska dela det. Man försöker lära sig att lita på relationer i en omvärld som inte alltid är pålitlig. Jag minns att jag gick till läkaren en gång när jag var i tjugoårsåldern, det var i Chicago. Hon lämnade min journal uppslagen när hon gick ut ur rummet. Jag kunde inte låta bli att läsa. Det stod: ”Patienten är en ung vuxen med låg funktionsförmåga.”
Aj då.
– Ja, eller hur? Jag tänker ofta på hur det var att vara en ung vuxen med låg funktionsförmåga, vad det innebar och hur svårt det var för mig att fungera i vuxenvärlden.
Hade du inte kunnat bli kompis med ditt yngre jag?
– Jo, absolut. Jag menar, han gick igenom en svår period.
John Green
Född 1977. Bor i Indianapolis i USA.
Författare och youtuber under namnet ”Vlogbrothers” med sin bror Hank Green. Driver också en handfull utbildningsplattformar för välgörenhet och andra utbildningsprojekt på Youtube.
Debuterade 2005 med ”Efter Alaska” (Looking for Alaska) som blev tv-serie 2019. Har även skrivit ”Pappersstäder”, som blev film 2015. ”Förr eller senare exploderar jag” kom 2012 och filmatiserades 2014. ”Sköldpaddor hela vägen ner” från 2017 blev film 2024.
Förutom sin faktabok om tuberkulosens påverkan på mänskligheten i ”Everything is tuberculosis” (2025) har han skrivit en samling essäer i ”The anthropocene reviewed”.
Aktuell med: ”Hollywood, ending” (Övers. Jan Risheden, Bonnier Carlsen).
Läs fler författarintervjuer och läs fler artiklar av Hanna Mellin