0,5:orna är de mest öllika
I Sverige räknas drycker med upp till 0,5 procent alkoholhalt som alkoholfria – och den där halva procenten rymmer oväntat mycket smak. Nästan alla storbryggerier gör på samma sätt: de brygger ett öl och avalkoholiserar det. Därefter kan man, något förenklat, säga att bryggerierna återför lite av etanolen där mycket av smaken sitter. Ölet går då från 0,0 till 0,5 procent, men samtidigt får man ett öl med utjäst och torr känsla där ölkaraktären bevarats någorlunda väl.
Skillnaden mellan originalet och den alkoholfria tolkningen sitter ofta i längden och fräschören, ölets eftersmak tar kvickt slut och smakerna i de alkoholfria är generellt dovare, nästan lite murriga. Trots allt är det i den här kategorin vi hittar de mest ”öllika” ölen.
Här är Spendrups Mariestads den smakmässiga vinnaren, de har fått till både en bra kropp och en snarlik beska. Carlsbergs version störs av en upplevd hög sötma som skiljer sig från originalet, medan både Ey’Bro och Staropramen blir för lätta och smaklösa.
Mariestads: 0,5% • 13,20 kr / 5,3% • 14,50 kr
Staropramen: 0,5% • 13,30 kr / 5% • 14,90 kr
Carlsberg Pilsner: 0,5% • 12,30 (eko) / 5% • 12,90 kr
Ey’Bro: 0,5% • 7,50 kr / 5% • 10,40 kr
0,0:orna saknar elegans
Alkohol är en viktig smakbärare och hålet som uppstår när den försvinner behöver man på något sätt kompensera för – det kan vara med hjälp av sötma, olika aromer, tydlig jästkaraktär eller torrhumling. Det är kort sagt riktigt svårt att göra ett helt alkoholfritt öl, och det är den här kvartetten ett tydligt exempel på.
På förhand hade jag gissat att 1664 Blanc i belgisk veteölstil skulle lyckas bra, här finns både den signifikanta vetekaraktären samt smaksättarna apelsin och koriander att jobba med, men i stället tar både aromerna och sötman fullständigt över. Resultat är läsklikt och saknar den elegans som finns i ursprungsölet.
Bättre lyckas Leffe där originalölets runda maltkropp och alkoholvärme kompenseras med en balanserad sötma och där jästaromerna skvallrar om släktskapet. Dessvärre blir det magplask för både Heineken och Stella Artois, två lätta lageröl som utan sin alkohol helt tappar karaktären: beskan och längden försvinner samtidigt som det blir en sädesaktig eftersmak.
Leffe Blond: 0,0% • 14,30 kr / 6,6% • 25,90 kr
Heineken: 0,0% • 12,30 / 5% • 13,90 kr
Stella Artois: 0,0% • 13,20 / 5% • 17,90 kr
1664 Blanc: 0,0% • 15,10 kr / 5% • 19,20 kr
Råfruktsölen liknar mest vatten
Råfruktsöl är ett samlingsnamn för öl som också bryggs med råvaror som inte har mältats, exempelvis ris och majs, vilket används när man vill göra ett lätt öl, både till kropp och till smak.
I den här kategorin hittar vi storsäljande öl som Peroni, Corona, Estrella Damm och Asahi – okomplicerade öl som inte smakar mycket alls, och som bäst njuts rejält kalla en varm sommardag. Utmaningen med deras 0,0-procentiga lookalikes är att de smakar ännu mindre.
Jag har aldrig haft svårare att urskilja skillnader och sätta ord på smaker än här. I två av fallen har ölen nästan tappat sin ölkaraktär och den närmaste liknelsen är vatten med en viss, om än marginell, beska. På plussidan är samtliga öl angenämt torra på ett sätt alkoholfria öl sällan är, vilket gör att de håller fräschören även när de stiger lite i temperatur.
Bäst lyckas Estrella Damm med en viss fruktighet, majssötma och något högre beska. Både Corona och Asahi smakar så lite att de nästan har förlorat sin ölkänsla helt.
Estrella Damm: 0,0% • 12,30 / 4,6% • 13,50 kr
Peroni Nastro Azzurro: 0,0% • 12,10 / 5% • 18 kr
Corona Cero: 0,0% • 14,30 / 4,5% • 18,90 kr
Asahi ”Super Dry” 0,0%: 0,0% • 10,50 kr* / 5% • 18 kr
* Säljs i förpackning om fyra.
En överlägsen vinnare
Att man av öl som marknadsförs under samma namn, med och utan alkohol, borde kunna förvänta sig en snarlik smak känns som en självklarhet. Men hur är det med kvaliteten? Där visar det här testet att det fortfarande finns stora brister.
När vi väljer ett alkoholfritt öl går vi ofta ner i kvalitet, vilket gör att det än så länge brukar vara bättre att jämföra de alkoholfria ölen mot varandra än mot sina original. Men det finns ett stort undantag: Guinness Draught. Det är så bra att det är svårt att skilja varianten från originalet, och det finns flera förklaringar till det.
Dels är det provningens fylligaste öl – den rostade malten tar för sig och bjuder på smaker som kaffe, mörk choklad och kavring. Beskan håller samma balans och därtill kommer ölets bubblor från kväve i stället för kolsyra, vilket ger ölet dess signifikanta munkänsla och krämighet. Man lyckas alltså med allt: smaken, kvaliteten, munkänslan och utseendet – något som förstås är svårare ju lättare och enklare ursprungsölet är.
Guinness Draught: 0,0% • 22,30 kr / 4,2% • 29,90 kr
Läs mer om dryck
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
