Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Redan när jag gjorde beställningen av en ny kyl-och-frys började den gamla ge ifrån sig ett missbelåtet ljud. Ett gurglande kom från djupet av dess kylslagna själ. Det var inte alls samma åldersrelaterade trötthetsläte som den gett ifrån sig det senaste året. Nej, detta var ett helt annat ljud som sa: Jag är inte nöjd över ditt beslut att låta mig gå i ”välbehövlig och evig vila” efter många år i din tjänst. Det här är ett solklart fall av ålderism.
– Nja, förklarade jag taktfullt för Gammelkylfrysen när jag lastade ur dess varor. Din pump, alltså din kompressor, har börjat sakta in. Dessutom har köldmedlet som flyter i dina slingor – dina ådror – blivit trögare.
Gammelkylfrysen svarade med en rossling.
– Ja, hör bara! Du är heller inte lika klimatsmart som de nya kylfrysarna. Det måste du ändå inse, slog jag brutalt fast.
Den nya kylfrysen gjorde entré några dagar därefter. Första försöket att ta mig in i dess dubbla wellpappemballage misslyckades. Mitt stånkande och morrande väckte nyfikenheten hos den strävhårige sambon, taxen Douglas. Han satte sig på behörigt avstånd och gav mig sin är-du-inte-riktigt-klok-människa-blick.
Under sina drygt 15 år hade kylfrysen lagt ut. Dess midjemått var bredare än dörrhålet den skulle baxas ut genom.
Men till slut stod ändå den nya kylfrysen avklädd i hallen. Därefter vidtog vad som i framtiden kommer att benämnas kylfrys-mysteriet. Gammelkylfrysen vägrade nämligen att lämna hemmet. Under sina drygt 15 år hade den lagt ut. Dess midjemått var bredare än dörrhålet den skulle baxas ut genom – och en gång kommit in igenom. Hade den då lyfts in utan sina dörrar? Nej. Utan handtag? Nej.
– Här är goda råd dyra, sa jag till Douglas. Jag frågar AI.
AI gav det ena förslaget efter det andra, men till föga hjälp. Till slut skickade jag en bild på Gammelkylfrysen och AI svarade ”Jaså, den gamla modellen. Gör då så här.”
Jag gjorde ”så här” och vips var handtagen borta.
– Se det som en sorts Ozempickur, sa jag till Gammelkylfrysen.
Två vänliga unga män kom för att hämta den uttjänte till den sista vilan. Den nya kylfrysen var redan igång.
– En tystlåten typ, sa jag till Douglas. En som inte kommer gurgla i brådrasket. Men den kanske bara är blyg?
Han gav mig sin är-du-inte-riktigt-klok-människa-blick.
Läs mer:
Ståhlis förra: Rena rama sjösjukan i stolen på Imax
Veckans mest lästa kåseri: Säverman: Dags att bli proppmätt i Skottland
Alla DN:s kåserier finns samlade här.