Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det första offret blev Mexikanska golfen. Den hade haft samma namn i bortåt 500 år, men förra året beslöt sig president Donald Trump för att påminna sig och oss alla om USA:s storhet: Amerikanska golfen skulle den dädanefter heta, så var det bestämt.
Utöver detta har han låtit uppkalla en rad offentliga byggnader efter sig själv, senast det nationella kulturcentret för scenkonst: Ena dagen hette det John F Kennedy Center, i nästa Donald Trump Center – och när namnbytet ogillades av en domstol såg presidenten och hans vänner till att ändå få upp hans namn på byggnaden i stora bokstäver.
Nu meddelar han att Lake Ontario ska döpas om, efter ett handelsbråk med Kanada: Lake America ska sjön kallas.
Dessa tilltag bygger inte Amerikas storhet, förstås
Dessa tilltag bygger inte Amerikas storhet, förstås. Tvärtom drar de upp rötterna på den historia som gör USA till en institution, och kastar bort den. Men det är också just det som är den egentliga poängen: Detta är rena maktdemonstrationer, i all sin ynklighet. Och jag kan inte låta bli att undra: Är det inte märkligt motsägelsefullt hur Donald Trump är så upptagen av sin självbild – och samtidigt totalt omedveten om hur han faktiskt uppfattas?
Begriper han inte att folk skrattar åt honom och hans förgyllda statyer? Att de hånar hans vulgära ombyggnationer av Vita huset, att ommålningen av den klassiska vattenspegeln vid Vita huset blivit en visa?
Visst finns det pinsamma fjäskare runt honom: När han surade över att han inte fick Nobels prestigefyllda fredspris instiftade Internationella fotbollsförbundet Fifas president, Gianni Infantino, ett nytt fredspris och gav det till honom.
Men framför allt är han en pajas. Och jag hoppas att folk håller i nu, att de vägrar låta honom ta sig befogenheten att än en gång stöpa om världen utefter sina egna nycker. Det heter Lake Ontario, herregud.