Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Första frågan under Agendas migrationsdebatt i söndags var ”Hur öppet skall Sverige vara för att ta emot asylsökande”.
Socialdemokraterna svarade ”lite mindre” (än i dag alltså, förfs anm). Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna ville vara mer restriktiva, de svarade ”mycket mindre”.
Jag lyssnar på Lawen Redar (S) och inser att hade hon sagt det hon säger i dag i migrationsfrågan för 10 år sedan, ja då hade alla trott att hon var övertygad Sverigedemokrat. Tveklöst.
Hon ligger givetvis alldeles för nära moderater och sverigedemokrater för att det skall kännas riktigt okej, ens för dem själva – så därför kritiserar hon häftigt Tidöpartierna för en utvisningspolitik som hon och Socialdemokraterna själva stödde och röstade igenom hösten 2023. Vad händer? Kollektiv lucka?
Samma kväll konstaterar jag att sossarna i det tyska regionalvalet i Sachsen-Anhalt fått cirka 8 procent av rösterna, i senaste tyska förbundsvalet samlade socialdemokraterna drygt 16 procent – jämför med 1998 exempelvis, 41 procent!
Socialdemokraterna tycks vandra i dödsskuggans dal, lite varstans. De danska sossarnas valresultat förra året var det sämsta sedan 1904! De urstarka socialdemokraterna i Österrike finns snart inte längre.
Lawen Redar övertygar oss alla, med kraft, om att de inte längre har en egen politik, särskilt inte i migrationsfrågan. Den är kopierad efter M och SD, allt för att hindra röstflykten högerut och givetvis, viktigast av allt, för att återta Makten.
Makten är målet. Och i jakten på makten är allt tillåtet. Till och med någon annans politik.
Det var en sorglig debatt i ”Agenda”, när den inte enbart var förfärlig. Och/eller obegriplig. SVT:s redaktion får ta på sig stor del av skulden. När man plötsligt tillåter debattörerna att djupdyka i siffror och procentsatser, ja då tappar man tittarna.
”Vi skall fokusera på just asylinvandring, kvotflyktingar och den anhörighetsinvandring som är kopplad till dom två grupperna”, det var Nike Nylanders och redaktionens första fråga till debattörerna. Man kunde höra en djup tv-suck för över hela riket.
Nike Nylander, vanligtvis både samlad och skarp, fick flera gånger inte bara höja rösten, utan mer eller mindre skrika rakt ut till deltagarna att ”nu byter vi ämne”. Och vid ett annat tillfälle fick hon gapa rätt ordentligt om att ”tittarna hänger inte med” när sifferexercisen blev för överjävlig.
Vad hade krävts för att i stället ha en principiell diskussion om invandring och flyktingar? Om ideologi och människosyn?
Men kära SVT: Ställ då inga frågor om siffror, antal och procent. Som man frågar får man som bekant svar.
Jag kunde bara hitta en enda debattör som vid ett enda tillfälle fick något sagt, och dessutom med viss emfas och spets (som i bra debatter). Centerns Niels Paarup-Petersen angrep Tidöpartierna och sade, angående utvisningspolitiken:
”Den här regeringen, det som står ut, det som är den stora förändringen, det är att Kristdemokraterna utvisar barnfamiljer, Moderaterna utvisar folk som jobbar och sköter sig, och Liberalerna utvisar folk som pluggar”.
Touché.
Vad hade krävts för att i stället ha en principiell diskussion om invandring och flyktingar? Om ideologi och människosyn? Är det inte den debatten vi vill ha – och behöver?
Det finns undersökningar och väldokumenterad forskning om att integrationen i Sverige har gått rätt jäkla bra de senaste tio åren – varför vill ingen titta åt det hållet? Särskilt inte SVT, verkar det som, livrädda för att sticka ut åt ”fel” håll.
Och frågan jag ställt år ut och år in, om demografi och arbetskraft, och som ingen tycks vilja plocka upp: Vårt behov av arbetskraftsinvandring kommer de närmaste decennierna att vara enorm!
Jag har fortfarande inte, inte en enda gång, hört frågan ställas till exempelvis SD hur den paradoxen skall lösas…?!
Läs fler krönikor av Johan Croneman, till exempel om ”Gift vid första ögonkastet”