Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Välkommen till den 13 september 1976.
Sex dagar innan socialdemokraterna ska förlora regeringsmakten för första gången på 44 år.
Partiernas annonser inskränker sig till en helsida där folkpartiledaren Per Ahlmark står försiktigt leende under rubriken: ”Detta menar vi med sociala reformer utan socialism.”
Ett axplock:
”Vi vill att den som blir sjuk ska kunna vända sig till samma läkare varje gång.
Vi vill ge kvinnorna samma möjligheter som männen.
Vi vill ge småföretagen större möjligheter att överleva.”
Man skulle önska att det fanns en anstrykning av nostalgiskt skimmer över punkterna, med tanke på att de har femtio år på nacken, men det enda som väcker vemod är Ahlmarks skrynkliga gabardinkostym.
Hans utseende var av det slaget att han liknade en farbror som ung, och när han blev farbror såg han pojkaktig ut.
Efter valsegern blir han arbetsmarknadsminister och vice statsminister. Bara ett år senare mister han en nära anhörig, hamnar i en djup depression, lämnar politiken och inleder ett författarskap som bland annat innefattar en roman och tre diktsamlingar.
Störst utrymme i DN:s ”valspecial” ägnas den gamle centerledaren Gunnar Hedlund som kvistat in i valrörelsen för att ge draghjälp åt sin efterträdare Thorbjörn Fälldin.
Hedlund varnar för löntagarfonderna.
Wikipedia beskriver dem som ”ett ekonomiskt-politiskt förslag på 1970-talet som drevs av LO och Socialdemokraterna. Förslaget syftade till att omfördela ekonomisk makt från privata företagsägare till de anställda genom att delar av företagens vinster skulle fonderas i fonder kontrollerade av fackföreningsrörelsen”.
Den 76-årige Hedlund säger:
”Jag vill ingalunda beskylla ledande socialdemokrater för att önska frihetens undergång. Men jag har den uppfattningen att ett helt eller i stor omfattning förstatligat näringsliv kommer att ta kål på friheten vare sig man vill eller inte.”
Först under 80-talet när socialdemokraterna var tillbaka vid rodret sjösattes löntagarfonderna. En urvattnad variant, men det räckte för att familjeägda storföretag som Ikea, Tetra Pak och H&M skulle lämna Sverige och återvända först när s-ledaren Ingvar Carlsson lovade att skrota löntagarfonderna.
”Ta kål på friheten”, säger Gunnar Hedlund. Det är stora ord.
Reportaget från DDR kröns av ett trespaltigt foto på en byggkran. Vilket är lika suggestivt som det låter
På utlandssidorna finns ett reportage från ett land där orden är bister verklighet, närmare bestämt Östtyskland. Tord Johansson har besökt Brigade 7 Oktober, ”en av de många stormtrupperna i DDR:s frontalangrepp mot bostadsbristen”.
Brigaden består av fyrtio montörer som varannan vecka reser stommen till ett nytt femvåningsschabrak. ”Och så kommer de att hålla på till åtminstone år 1990. Då skall alla invånare ha en modern eller moderniserad bostad. Det har partiet lovat.”
Kanske tog sig brigaden tolv mil österut till Eisenhüttenstadt, som jag skulle köra igenom trettio år senare. Ett hav av hyreslimpor som övergavs mangrant efter murens fall. Ändlösa plåtklossar, flammiga av likfläckar. Som en scen i en katastroffilm.
Tord Johansson pratar med ”grabbarna på morgonskiftet” och får veta att byggena kan stå stilla i flera veckor. ”Tröga, centralstyrda planer försvårar kontakter med leverantörer. Förseningar och felaktigheter uppstår. Material och utrustning saknas. Svinn förekommer. Men de heliga planerna måste ändå uppfyllas, helst överträffas. Åtminstone på papperet. Detta kan vid årsskiftena och andra redovisningstillfällen ta sig komiska uttryck. Byggen görs skenfärdiga för att genast göras om.”
Samtalet med ”grabbarna” avstannar när en nyligen befordrad kollega kommer in. ”Nästa höst skall han gå igenom det obligatoriska året i partiskolan”, skriver Johansson, ”och sedan står vägen öppen för ytterligare ’arbete i samhällets tjänst’. Siktet är inställt uppåt.”
Och i Borlänge avslutar Olof Palme sin turné med orden:
”Aldrig har de borgerliga framstått som så splittrade i slutet av en valrörelse som denna gång.”
Läs fler texter av Bengt Ohlsson.
Läs alla artiklar i DN:s arkiv.