Den samlade oppositionen
Efter söndagsnattens valthriller leder den samlade oppositionen med 176 mandat mot Tidöpartiernas 173.
– Om resultatet står sig får Sverige en ny regering, sade S-ledaren Magdalena Andersson när hon gick upp på scenen under valnatten.
Det nuvarande resultatet betyder att om Magdalena Andersson (S) lyckas samla alla oppositionspartier som sagt att de vill se henne som statsminister – så blir hon det. Men det finns flera problem för att uppfylla idén om en fyrapartiregering.
Det stora hindret är att Centerpartiet sagt blankt nej till att sitta i en regering med Vänsterpartiet – eller ens stötta en regering där V ingår. I valet ser Centerpartiet förvisso ut att gå framåt med 0,3 procentenheter till 7,1 procent – men den stora vinnaren är Vänsterpartiet som får 8,2 procent.
Vänsterpartiet har kongressbeslut på att inte stötta en regering utan att sitta med i den. Och V-ledaren Nooshi Dadgostar har tidigare sagt att hon är beredd att riskera nyval för att få igenom det kravet.
Enpartiregering för S
Historiskt sett har socialdemokratiska enpartiregeringar snarare varit regel än undantag i Sverige. Senast Magdalena Andersson var statsminister var det med en renodlad S-regering – efter att Miljöpartiet oväntat hoppat av regeringen med motiveringen att de inte ville styra på en borgerlig budget som förhandlats med SD.
Att Socialdemokraterna gör ett historiskt dåligt val där de backar till 28,1 procent gör inte Magdalena Anderssons möjligheter att få till stånd en enpartiregering större. Och frågan är vad partiet skulle behöva ge för att de andra partierna skulle välja att stötta en sådan.
S+MP
Socialdemokraterna och Miljöpartiet ledde landet i ungefär sju år 2014–2021. Det är inte otänkbart att S ser samma regeringskonstellation som ett bra upplägg för att kunna få med de trilskande samarbetspartierna V och C, som bägge dragit upp hårda röda linjer för sin regeringsmedverkan.
Problemet är att V och C i så fall ändå blir tvungna att sudda ut några av sina än så länge ultimativa krav. Men i gengäld kan de få bra betalt i form av sakpolitik.
”Tidö”-style – trepartiregering med ett samarbetsparti
Ett alternativ för Socialdemokraterna är att försöka få med sig två av de andra oppositionspartierna i en regering och knyta till sig ett annat genom ett generöst sakpolititiskt avtal. Det är så Tidöpartierna har styrt landet de senaste åren och det är ingen som ifrågasätter att Sverigedemokraterna fick rejält betalt för att inte kräva plats i regeringen. Men det här alternativet kräver att något parti släpper sina röda linjer och accepterar en roll som de sagt nej till i valrörelsen.
S+KD+L+C+MP
Elisabeth Thand Ringqvist (C) har drömt om en mittenregering – med S och Kristdemokraterna – hela valrörelsen. Och hennes dröm stärktes av det öppna flirtandet mellan Ebba Busch och Magdalena Andersson.
Men på valnatten var Ebba Busch tydlig.
– Det här är ett mycket tydligt besked för det enda samlade regeringsalternativet i den här valrörelsen, sade hon på scen på KD:s valvaka om Tidöpartierna.
Och enligt valresultatet räcker ändå inte partiernas mandat på långa vägar för att bilda en regering ihop – inte ens om man skulle inkludera Miljöpartiet i ekvationen. Dessutom har både KD och MP sagt nej till en sådan lösning.
Den enda möjligheten för Thand Ringqvists dröm skulle vara om även Liberalerna anslöt sig till en sådan konstellation. Det är knappast L:s förstahandsval efter att partiet klarat riksdagsspärren med råge – till stor del på grund av stödröster från andra Tidöpartier.
Se alla de senaste siffrorna och bygg din egen regering här.