Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns ingen bra tajming för historier som den kring vänsterpartisten Mohamed Abdukardir Ali. Affären hade förmodligen drabbat Vänsterpartiet ännu hårdare före valet än den kommer att göra nu. Men det är eländigt så det räcker för V – Abdukardir Alis beslut att ta ”timeout” är inte ens en tillfällig hjälp för partiet. Timeout är en hittepålösning som makthavare tar till för att krishantera när inget bättre står till buds.
Allt handlar ännu om uppgifter från en polisutredning – i skrivande stund är så vitt känt ingen person delgiven misstanke, åtalad eller dömd. Men enligt DN:s källor handlar det om ”allvarliga anklagelser”. Och de som redan före valet stämplat Vänsterpartiet som olämpligt för regeringsmakt anser sig redan ha fått vatten på kvarn. Både Centern och Socialdemokraterna signalerar att Vänsterpartiets cv blivit ännu svagare än det i deras ögon redan var.
Ändå har de ingångsvärden som styr regeringsförhandlingen inte förändrats – oavsett hur affären slutar är Vänsterpartiets riksdagsmandat nödvändiga för att en Andersson-ledd regering ska kunna bildas. Det gäller även om en ledamot skulle falla ifrån. I grunden har V samma möjlighet att fortsätta driva sitt krav på att få sitta i regeringar som behöver partiets stöd.
Men historien kan – lite beroende på hur utdragen den blir – påverka Vänsterpartiets opinionssiffror. Och om regeringsförhandlingarna når ett skarpt läge där risken för ett extraval är överhängande kommer det parti som ser ut att förlora många väljare i ett nytt val att få en svagare förhandlingsposition.
I rapporteringen om vad som skett blandas stort och smått – en del uppgifter är allvarliga, andra förefaller mer beskedliga. Att skjutsa folk till röstningslokaler eller att i förväg kryssa valsedlar behöver varken vara olagligt eller ens olämpligt. Visar det sig däremot att någon betalat människor för att rösta på en viss kandidat kommer det att straffa V hårt hur det än rubriceras i juridisk mening.
Vänsterpartiet begär liksom andra partier att deras kandidater undertecknar en försäkran där de lovar att ”vara en god representant för Vänsterpartiet” och lovar att berätta om de har några lik i garderoben som skulle kunna skada förtroendet för partiet.
Det finns inget som hindrar en person från att dölja saker i sitt förflutna, kandidatförsäkran saknar juridisk kraft. Det vilar ytterst på den partiorganisation som sätter upp folk på sin riksdagslista att ha koll på sina kandidater. Vänsterpartiet har på flera håll i landet demonstrerat att den kollen är svag – ett antal namn har strukits efter uppmärksamhet i medierna. I några fall för att de gett uttryck för antisemitism.
Att låta Abdukardir Ali ta timeout i väntan på hur utredningen slutar låter som ett sätt att hedra den rättsprincip som säger att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Men det är snarare ett vanmäktigt försök att skjuta problemet framför sig. Sannolikt vill partiledningen hellre att han avsäger sig uppdraget, oavsett var affären landar. Varje timme som Abdukardir Ali sitter kvar på sitt riksdagsmandat – för det gör han oavsett talet om ”timeout” – är ytterligare en timme med besvärande publicitet för ett parti som vill ägna all sin tid åt att agitera för en plats i regeringen.
Mardrömmen för både V och de andra partierna i Magdalena Anderssons tänkta regeringsunderlag är förstås att det slutar med ett omval i Dalarna. Då skulle Tidöpartierna kunna vinna det val de nyss förlorade. Ännu finns inget som tyder på att det slutar där – men blotta tanken kan hetta upp hjärnorna på partister från alla sidor.