Kajsa och barnen hade bråttom. Flyget gick snart. Men hon gick långsamt, eftersom varje steg gjorde ont.
Den ena, inre blygdläppen hade hamnat fel igen. Tidigare hände det mest vid samlag.
– Då behövde jag ofta flytta på den för att inte få ont, säger hon.
De senaste åren hade blygdläppen blivit större. Kajsa som alltid älskat att träna fick allt svårare att göra det.
I dag har Kajsa genomgått två operationer i underlivet inom den skattefinansierade vården: en förminskning av de inre blygdläpparna och en operation i slidan och mellangården efter en förlossningsskada, vilket hon själv beskriver som en ”slidförsnävning”.
Men vårdens syn på de båda ingreppen skiljer sig åt – och när det gäller blygdläppskirurgi tillhör det ovanligheterna att få en sådan operation beviljad.
Vi möter gynekologerna Bita Eshraghi och Ida Bergman på Södersjukhuset i Stockholm. Här utförs kirurgi i blygdläpparna enbart av medicinska skäl, som till exempel missbildningar och förlossningsskador.
I dagsläget finns däremot inga nationella riktlinjer som anger exakt när patienter med skav och asymmetri ska beviljas en blygdläppsförminskning inom den skattefinansierade vården.
– Varje gynekolog gör en individuell bedömning, men generellt har vi blivit mer restriktiva när tydliga medicinska skäl saknas, säger Bita Eshraghi, som är ansvarig för Södersjukhusets vulvamottagning.
Att vara missnöjd med formen på blygdläpparna är inte grund för operation, och hon pekar på att det vetenskapliga stödet för nyttan med kosmetisk blygdläppskirurgi är begränsat.
Dessutom har de inre blygdläpparna flera viktiga funktioner, som att återfukta slidan och skydda slidöppningen – och att förminska dem beskriver Bita Eshraghi i stället riskerar att leda till mer skav och smärta.
– Vid skav är det därför vanligare att vi rekommenderar en mjukgörande salva, säger hon.
Parallellt tipsar kvinnor varandra på internetforum om hur man kan få ingreppet beviljat via den offentliga vården, och vissa privata mottagningar sägs vara mer liberala än andra. En del skriver att de är beredda att ljuga om smärta för att bli av med estetiska komplex, samtidigt som kvinnor med reella besvär är rädda att bli nekade.
Kajsa kom inte ens på tanken att söka vård själv. Det var hennes gynekolog som föreslog operationen av blygdläpparna. Där och då upplevde hon det som ett övertramp. Själv hade hon aldrig reflekterat över hur hennes underliv såg ut.
– Och de funktionella besvären tänkte jag bara var något man fick leva med, säger hon.
Men i takt med att blygdläppen blev större blev hon allt mer störd över utseendet. Till slut valde hon att göra operationen. Det beviljades, tack vare att hon uppgav medicinska skäl.
– Jag tänker nästan varje dag på vilken livskvalitet operationen har gett mig. Den största vinsten är att jag kan träna obehindrat igen, säger hon.
Att gynekologer själva föreslår en operation i underlivet för patienter som inte själva uttrycker besvär är mycket ovanligt, enligt de gynekologer som DN har pratat med.
Men det var även Kajsas gynekolog som föreslog att hon skulle göra en vad hon kallar ”slidförsnävning”, efter att ha upptäckt en förlossningsskada som hon inte själv kände till.
Efter kirurgin blommade hennes samliv ut igen.
– Det blev en helt annan upplevelse. Innan hade jag svårt att få orgasm. Nu kan det hända tre gånger i rad, säger Kajsa.
Till skillnad från blygdläppsförminskningar utförs regelbundet så kallade rekonstruktiva ingrepp i slidan och mellangården efter förlossningsskador inom den offentliga vården. Men begreppet slidförsnävning används egentligen bara i plastikkirurgiska sammanhang.
– Vi vet inte exakt vad privata plastikkirurgiska kliniker gör, så våra operationer kan inte likställas med det de kallar slidförsnävning, säger gynekologen Ida Bergman.
Det Kajsa gjorde var det som inom vården heter perineorafi och bakre plastik, där muskler i mellangården och slidväggen lagas efter att ha skadats eller töjts ut vid en förlossning.
Bakre plastik har länge utförts i slidans bakvägg på äldre kvinnor med framfallsbesvär, medan ingreppet perineorafi, som utförs i musklerna i mellangården, har blivit vanligare bland yngre nyförlösta kvinnor under de senaste tio åren.
Vanliga besvär som ligger till grund för perineorafi är en känsla av vidhet och problem med att tömma tarmen. Vissa upplever också sexuella problem, som svårigheter att få orgasm.
– Tidigare fick kvinnor höra att det var sådant man fick stå ut med efter att ha fött barn, men så är det inte längre, säger Ida Bergman.
Hon beskriver att attityden förändrades i samband med en studie från 2020, där hon var en av forskarna. Den visade att omkring 80 procent av dem som genomgick perineorafi blev hjälpta, jämfört med 10 procent av dem som fick fysioterapi, ofta i form av knipövningar.
– Om musklerna inte har sin fästpunkt i mellangården spelar det ingen roll hur mycket man kniper, säger hon.
För Kajsa var det viktigt att hennes operationer utfördes av en gynekolog inom den offentligt finansierade vården, alltså inte av en plastikkirurg på en privat klinik.
– Det handlade inte om pengar, utan om att jag ville ha någon med anatomisk kunskap om intimområdet, säger hon.
I dag är hon tacksam över att hennes gynekolog föreslog operationerna, eftersom hon också rådfrågade andra gynekologer som sade att hon inte behövde dem.
Hon liknar kvinnlig underlivskirurgi med tillgången till hormonbehandling, där hon menar att den som saknar kunskap och inte kan tala för sig själv riskerar att bli utan hjälp.
– Vården är ojämlik. Jag har svårt att se att män skulle bemötas på samma sätt, säger hon.
I slutändan oroar hon sig för att det hon upplevde som ett stigma bidrar till att andra med samma besvär tvingas söka sig till plastikkirurgin.
– Där kanske de skär bort för mycket i stället, säger hon.
Kajsa heter egentligen något annat.
Fakta.Kirurgi i vulva och vagina inom samhällsfinansierad vård
Principen är att kirurgiska ingrepp, generellt och i könsorganen, innebär risk och offentligt finansierad vård prioriterar och finansierar vård efter medicinskt behov. Kulturella, kosmetiska eller estetiska önskemål utan medicinsk indikation räknas inte som medicinska skäl.
Vanliga och etablerade gynekologiska ingrepp inom offentlig vård är exempelvis rekonstruktion efter förlossningsskador och cancerkirurgi samt kirurgi vid framfall, inkontinens, medfödda missbildningar eller efter kvinnlig könsstympning.
Blygdläppskirurgi på medicinsk indikation utgör en relativt liten del av den gynekologiska kirurgin inom offentlig vård. Det är den enskilda läkaren som gör en individuell bedömning av patientens besvär, anatomi och behov. En noggrann psykologisk och sexologisk utredning betonas.
Medicinska skäl för blygdläppskirurgi kan i praktiken vara:
– uttalade funktionella besvär som skav och smärta (ovanligt)
– deformitet eller asymmetri efter trauma, förlossning eller tidigare kirurgi
– rekonstruktion efter sjukdom eller skada
Källa: Socialstyrelsen, Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi, (SFOG).
Läs mer:
Barnmorskan vill krossa vulvaideal i sociala medier
Jacqueline opererade underlivet – fick men för livet
Skönhetsingrepp i underlivet ökar – gynekologer kritiska