Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Collected works 2016-2026”
Jonatan Leandoer Håstad
Gasverket (Torsgatan 22), Stockholm. Visas 25/9-11/10
Det finns inget som säger att man måste ha en konstnärlig utbildning för att skapa intressant musik eller konst. Autodidakter, outsiders och andra oskolade artister kan ofta skapa verk med en autentisk, personlig prägel bortom akademins snäva ramar.
I populärkulturen är detta mer självklart än i finkonstens rum. Det är alltså med en positiv förväntan jag går för att se Jonatan Leandoer Håstads utställning på det gamla Gasverket i centrala Stockholm.
Leandoer Håstad är ju mer känd under artistnamnet Yung Lean, och fick nyligen mycket uppmärksamhet för videon till låten ”Storm”, som han gjort tillsammans med duon Gener8ion. Ett ”lika otäckt som visuellt och koreografiskt bländande” styrkebesked för musikvideon som konstform, skrev DN:s musikredaktion i våras (se DN 2/5).
Enligt egen utsago har Leandoer Håstad dessutom skapat träskulpturer, teckningar och målningar ända sedan han var barn – det handlar alltså inte om något nypåkommet uttrycksbehov, som hos en del andra kändiskonstnärer.
I utställningen visas keramiska verk, målningar, teckningar, collage och ett filmverk med Leandoer Håstad i huvudrollen som moppeburen shapeshifter – ena stunden ung soffpotatis, nästa hårig inkarnation av Näcken. Han har själv stått för såväl urval som presentation av verken, som spänner från A4-stora collage till dukar på ett par kvadratmeter.
Tillsammans ger de ett myllrande, spretigt och röjigt uttryck. Känslan är lite som att befinna sig på en kreativ, men stökig ungdomsgård. Det är en lyckad rumsgestaltning, som konstnären själv snickrat ihop i de ruffiga lokalerna.
De svartvita collagen av urklippta tidningsbilder är rätt fina, och kunde mycket väl ha suttit på omslaget till någon obskyr punksingel från 1978. Men det som framför allt imponerar är de keramiska verken, med ett naivt, surrealistiskt uttryck som kan föra tankarna till filmmakaren Bruce Bickford eller den svenska konstnären Joakim Ojanen.
Målningarna håller däremot inte ihop. Koloriten spretar åt alla håll, medan motiven allt som oftast består av schematiskt målade halvnakna kvinnor med sneda ögon i platt gestaltade skogsmiljöer.
Här blir det tydligt vad ett par år på konstskola skulle kunna innebära. Om Leandoer Håstad verkligen vill bli tagen på allvar i konstvärlden vore det ett nödvändigt steg.
Å andra sidan riktar sig utställningen i första hand till Yung Leans hängivna fans – och de är förstås betydligt fler än den smala konstpubliken.
Läs mer: Yung Lean ställer ut sin konst i Stockholm