”Can you at all times wear socks / Because I’m still scared of feet / And if I’d fall, would you pick me up?”
(”The quiz”, 2006)
Hello Saferide-ep:n ”Would you let me play this ep 10 times a day?” spelades under en period i mina tonår minst tio gånger om dagen. Särskilt låten ”The quiz”, en på ytan rätt fånig trudelutt om att vilja ställa tusen kontrollfrågor till sin potentiella kärlekspartner, som på botten gömmer en isande rädsla för att bli sårad igen. Redan här märks Annika Norlins förmåga att bädda in det såriga i det kvicka och humoristiska.
”Det måste vara ditt fel / Det var aldrig ditt fel / Dom jävlarna ska skjutas”
(”Allt som var ditt”, 2007)
När Annika Norlin ömsade skinn och släppte album under namnet Säkert gick ett litet skalv genom det svenska musiklandskapet. På den egenbetitlade första skivan ryms vardagsbetraktelser och vemod i form av tonårsåterblickar och relationer som närstuderas med stetoskop, men också ilska. Den blir tydligast på låten ”Allt som var ditt”, som handlar om en våldtäkt och fullkomligt vibrerar, skakar, av samtidig sorg och vrede.
”She could have married a Kennedy / She would have found the cure for hiv / Well I’m real sorry Anna you never got to be / Cause your father moved on and left me”
(”Anna”, 2008)
I den nya låttextboken ”Jag ville ju komma så nära” skriver Annika Norlin om låten ”Anna” att hon trodde att hon skrev något kul och vitsigt, men att det som kom ut var något helt annat, ”som ett bläckplumpstest”. Fantasin om en dotter som aldrig kommer att finnas kan vara Hello Saferides sorgligaste låt.
”Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer vara ett med dom som vet precis vem du är”
(”Isarna”, 2010)
Den här raden är svår att glömma. För så är det ju: runt omkring en, och kanske framför allt i ens hemtrakter, existerar människor som en gång var ens allt och som kanske fortfarande vet vem man är innerst inne. Att träffa dem igen, efter att många år gått, kan kännas som att bli påkommen. Samtidigt finns ju en liten lycka där, i påminnelsen om att man kan gå vidare och att det kan bli bra.
”Jag gömde mina drömmar / precis där din axel blir till hals / Och jag ska dansa, fastän hjärtat brister / Dansa, fastän hjärtat brister”
(”Dansa, fastän”, 2010)
En av Annika Norlins främsta styrkor är förmågan att balansera på randen till det banala, utan att någonsin riktigt trilla dit. På en av katalogens största hittar, Säkerts ”Dansa, fastän”, ägnar hon sig åt just denna akrobatik. Scenen som målas upp – en förmodat dumpad person går runt och lider på ett bröllop men tänker ändå stänga dansgolvet (”dåliga bandet, jag tycker inte om er men ni / täcker över ljudet av sms som inte kommer”) – blir en käftsmäll i all sin enkelhet.
”Jag inser jag också / ska multna och allt tillhör dig”
(”Diane Fossey”, 2017)
Man behöver inte vara förälder för att drabbas av Säkerts låt om några av de mest omvälvande saker en människa kan gå igenom: en förlossning (”födde barn till Björn Olsson / solen bröt fram precis när mitt barn kommit ut”) och så den uppochnedvända tillvaro som följer. Plötsligt är den egna ångesten, inför livet och karriären och åldrandet, som bortblåst, allt som spelar någon roll är det nya livet och den lilla rösten som ropar.
”Jag ljög den gång jag sa jag älskade dig / liten tändvätska för att se om det fanns nån glöd till elden”
(”Avtryck”, 2022)
Få svenska låtskrivare kan beskriva relationer på ett så träffsäkert sätt som Annika Norlin. När det inte handlar om att blicka tillbaka på något som redan imploderat så handlar det om förfall i slow motion eller om att befinna sig mitt i; att vilja snooza ihop eller dra in prick alla dofter som den andra personen bär på. Där sticker ”Avtryck” ut. Den handlar om en relation som fanns men inte, så här i efterhand, betydde särskilt mycket alls. Ibland är det ju så.
”Och historien har lärt oss / Folk är cykliskt korkade / Och sen förhoppningsvis äntligen / cykliskt smarta”
(”Gott nytt år”, 2024)
Annika Norlins texter riktar blicken inåt, mot vardagen och relationerna, men ibland också utåt, på klimatkrisen och det ödesmättade politiska klimatet. Det kan bli mörkt, och så även på albumet ”En tid att riva sönder” med Jonas Teglund. Ändå lämnar skivan en med ett försiktigt, yrvaket hopp. Särskilt sista låten, ”Gott nytt år”, med sina rader om att allt går i cirklar och man kanske måste ner och vända för att komma upp igen.
Bubblare:
”Och när träden exploderar / vrålar hela stan inombords / man ba: herregud tämj er”
(”Kommer hända”, 2017)
”Och nu ska vi äta av framtiden / Inte backa för striden / Skapa kärlek len och sträv som siden”
(”Skadat exemplar”, 2018)
”Ta den här meningen och håll den / Jag kommer alltid vara kvar / Det finaste man kan säga / Men jag förstår om du också blir äcklad”
(”Den sista”, 2021)
Fakta.”Vi är däggdjur”
Premiär: På Västerbottensteatern den 10 oktober. Turnerar med Riksteatern från den 21 oktober till den 6 februari 2027.
Manus: Ada Berger efter sångtexter av Annika Norlin.
Regi: Johanna Salander.
I rollerna: Annika Nordin, Fanny Färingö, Niklas Larsson Lirell och Andreas Anterot.
Fakta.Annika Norlin
Artist och författare.
Debuterade under artistnamnet Hello Saferide med albumet ”Introducing… Hello Saferide” 2005.
Släppte sitt första album som Säkert 2007. Har även släppt album under eget namn, senast ”En tid att riva sönder” (2024) tillsammans med Jonas Teglund.
Har skrivit novellsamlingen ”Jag ser allt du gör” (2020), romanen ”Stacken” (2023) och låttextsamlingen ”Jag ville ju komma så nära” som gavs ut i augusti i år.