Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I somras skulle jag köra med familjen till djurparken Nordens Ark i Hunnebostrand i Bohuslän. I stället råkade jag ta fel avfart och hamnade mitt i Jämtlandsfjällen. Eller, det kändes åtminstone så när vi kom fram och möttes av kön vid ingången.
Den var inte bara lång. Kön hade ett outtalat tema, en sorts klädkod som helt hade gått mig förbi. I princip alla över 12 år såg nämligen ut att vara på väg till en tredagars exkursion i vildmarken. Från topp till tå var folk klädda i outdoorkläder, komplett med vandringskängor, friluftsbyxor, skaljackor och ryggsäck. Vissa familjer såg ut att ha tömt hela Haglöfsbutiken på funktionsplagg, och det prasslade om deras vindtäta jackor när de gick.
Där stod jag, i nätta lädersandaler och luftig sommarklänning och kände mig som en kamel på Arktis. En förstummad kamel, ska tilläggas. Nordens Ark må vara naturskönt på sina ställen, från spångarna kan man absolut blicka ut över skogspartier i hopp om att få en glimt av något ljusskyggt djur – men mer friluftsaktigt än så blir det inte. Det är en djurpark, inte ett naturreservat utan tak och toaletter. Ändå såg besökarna ut som att de på en given signal var beredda att vandra upp till Kebnekaises topp. Frågan är varför?
Outdoortrenden började leta sig in i modet framför allt efter pandemin, när många upptäckte hur härligt det är att dra ut i naturen. Attribut som känns igen från friluftskläder, som snörningar på vandringskängor, värmande fleece och snoddar och kabinhakar på väskor, hamnade plötsligt i kollektioner från såväl modemärken som Acne som klädkedjor som H&M.
Nu har trenden möjligen nått sin kulmen. Unga, hippa människor matchar sina denimkläder med axelväskor med meshtyg från märket Klättermusen, ingen höjer på ögonbrynet om du bär Goretex-skor i stan och det har blivit svindyrt att handla friluftskläder second hand. ”Outdoormode” brukade betyda plagg man bär när man är ute i terräng. Numera står det för kläder du kan bära bara du lämnar lägenheten. Och du behöver varken ha sett en levande räv eller någonsin satt din fot i fjällen för att hysa varma känslor för varumärket Fjällräven.
Det är inte bara slug marknadsföring som ligger bakom friluftsfebern i modevärlden. Valet av plagg är förstås också en identitetsmarkör och ett tydligt sätt att kommunicera. Looken viskar inte nödvändigtvis om vilka vi är, utan om vilka vi vill vara. Fria, kloka och sunda människor som inte är fjättrade vid våra skärmar utan värderar naturupplevelser högt: skogens lugn, havets friska vindar och fjälltopparnas milsvida utsikter. I rätt outfit är det dessutom lättare att färdas dit, om så bara i tanken.
Rent designmässigt tycker jag att outdoorkläder i citymiljö är lika sexigt som mammakorvar och gubbar som matchar kostym med sneakers (snälla, sluta genast). Syntet är för sport och skog, inte för stan. Det går dessutom jättebra att klä sig varmt och bekvämt utan att se ut som en skyltdocka på Naturkompaniet. Fashion first, tänker modesnobben i mig.
Mot slutet av besöket på Nordens Ark (som skedde innan de blev misstänkta för djurplågeri), när jag är alldeles pirrig över att ha fått se både pallaskatten och några lekfulla exemplar av den röda pandan, händer dock något. Det börjar spöregna. Skorna läcker in, min bomullsklänning blir snabbt genomskinlig av vätan och jag tar 8-åringen i handen för att springa under tak. Kvar vid djurhägnet står Haglöfsfamiljen. Ovädret verkar inte bekomma dem ett dugg.
Läs andra texter av Tara Moshizi