Det var ett tag sedan svensk politik hade en tydlig höger- och vänstersida. De senaste valen har i stället följts av komplicerade regeringsbildningar, där partierna har fått rucka på röda linjer och kompromissa för att få till ett nytt styre.
Vägen framåt har blivit alltmer europeisk: kurvig, flerfilig och stundvis ganska hätsk.
Statsvetaren Jonas Hinnfors tar processen efter valet 2018 som exempel. Först fick M-ledaren Ulf Kristersson testa att sondera, sedan blev det S-ledaren Stefan Löfvens tur, följt av C-ledaren Annie Lööf. Därefter hölls en statsministeromröstning om Kristersson, som röstades ned, följt av en omröstning om Löfven, som också röstades ned.
Till sist gick V-ledaren Jonas Sjöstedt med på att slopa sitt regeringsanspråk och släppa fram Löfvens S- och MP-regering, som stöddes av C och L inom ramen för januariavtalet.
Då som nu befinner sig partierna i ett läge där kompromisser kommer att behövas. Ett regeringsunderlag behöver sannolikt samla minst fyra partier, om man inte tänker sig ett slags uppgörelse mellan S, M och C.
– Man kan tycka att partierna bara borde komma överens, men där har vi som kommenterar detta och medierna ett ansvar att inte raljera för mycket. Det handlar inte om att någon misslyckas och att ingen tar tag i situationen. Man behöver respektera att det tar tid att ändra sig när det är så djupgående skillnader mellan partierna, säger Jonas Hinnfors.
Att känna sig trött på politik är samtidigt inget konstigt. Och för den som kanske inte minutiöst följer skeendena kan det framstå som om inga framsteg görs.
Men det stämmer inte. Intensiva samtal förs för att komma framåt, enligt politikerna. Den som hänger med i utvecklingen får också en tydligare bild av vad partierna faktiskt vill, och vad de är beredda att göra avkall på.
– Är man intresserad kan man titta på vad partierna verkligen säger. Vad är det de egentligen vänder sig emot? Kan man ge upp allt motstånd vad gäller ideologi och sakfrågor? säger Jonas Hinnfors och fortsätter:
– Det vill inte partierna. Då kan man ändå se att de inte gör detta för att jäklas. De gör det inte för att de vill att det ska ta lång tid.
Varje steg framåt tar också partierna närmare ett vägskäl. I slutändan kommer några att behöva komma överens och rösta fram en statsminister. Annars blir det extraval, vilket flera av dem vill undvika.
– Just hotet om extraval gör förmodligen att partier kan tänka om i sina beslut.
Läs mer:
Talmannen skjuter upp besked om sondering