Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I hela Frankrike demonstrerade mer än en halv miljon fransmän i lördags, de flesta av dem fredligt. I Paris gick vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon i den fredliga demonstrationen som samlade 110 000 deltagare – med krav på lägre levnadsomkostnader och satsningar på skola och välfärd.
Men samtidigt drabbade hundratals maskerade, svartklädda aktivister samman med polis i utkanten av tåget. Samma sak i Lyon, Marseille, Bordeaux, Lille och flera andra städer.
Stadshuset i Limoges eldhärjades, affärslokaler plundrades, restauranger vandaliserades och brinnande barrikader byggdes på gator och torg.
Kravallerna var de värsta på flera år i Frankrike. Och polisen hade denna dag uppenbara problem att få kontroll över situationen.
Fler än 1 800 personer uppges ha gripits, merparten av dem över 18 år. Flera personer ska ha skadats allvarligt och en demonstrant har avlidit av en hjärtinfarkt.
Exakt vilka grupper som låg bakom våldet är ännu oklart, men polisen misstänker att mindre, radikala vänsterkollektiv var drivande. Ett slags ”svans” bildades också av unga killar och tjejer som mest verkade vara ute efter att plundra butiker.
En upprörd premiärminister Sébastien Lecornu lägger skulden på vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon:
– Det är dags att välja sida. Antingen står man på republikens sida, och därmed på ordningsmaktens. Eller så står man på våldsmakarnas sida, sade Lecornu i lördags kväll.
Mélenchon svarade trotsigt på sociala medier: ”Ni har lekt med elden.”
Hans vänsterparti Det okuvade Frankrike tar avstånd från våldet, och avfärdar kritiken från regeringen och den radikala högeroppositionens ledare Marine Le Pen om att vänstern borde ha bättre koll på vilka som går i dess tåg.
– De som bär ansvar för det här är de som försatt landet i den här situationen. Regeringen förstår inte hur stark vreden är i det här landet, säger partiets ekonomiske talesperson Éric Coquerel till fransk radio.
Från Det okuvade Frankrike försöker man i stället vända kritiken mot polisen, som man anklagar för att ha ”provocerat fram” våldet med chockgranater och tårgas.
Det är korrekt att polisens taktik i lördags redan i ett tidigt skede var tydligt konfrontativ. Men det är å andra sidan inte särskilt ovanligt.
Någon dialogpolis, som den i Sverige, finns i praktiken inte här – i stället handlar det i Frankrike ofta om att visa på övermakt. Tänk sköldar, batonger, chockgranater, tårgas, vattenkanoner och stora gummiprojektiler. Det leder ofta till personskador – och att även fredliga demonstranter och journalister drabbas.
Polisens taktik har fått kritik för att vara oproportionerlig av bland annat FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Men i lördags hände också något märkligt.
Efter ett par timmar av kravaller valde polisen att backa undan. Runt klockan 15.30 blev DN vittne till hur hundratals svartklädda aktivister mer eller mindre ostört kunde bryta sig in i affärer, plundra och bygga stora, brinnande barrikader runt Place de la République.
Under ett par timmar gjorde polisen inte något allvarligt försök att stoppa kaoset.
– Vi har order om att inte ingripa, sade en kravallpolis ett par kvarter bort.
Kanske berodde det faktiskt på att polisen var överväldigad.
Men agerandet väcker frågor.
Både i Paris och Marseille riktar kommunledningarna kritik mot polisen för att ha underskattat riskerna vid demonstrationen, och kräver svar på varför man inte ingrep för att skydda människor och egendom.
Fakta.En månad av protester
● I mitten av september började gymnasieelever i utsatta Parisförorter, som Saint-Denis och Créteil, ockupera sina skolor i protest mot dåliga förhållanden och brist på lärare.
● Protesterna spred sig snabbt över landet och de senaste veckorna har hundratusentals elever demonstrerat för mer resurser till utbildningen.
● I lördags var tanken att elev- och lärarrörelsen skulle vidgas och inkludera andra samhällsgruppers krav – som lägre bensinpris, mer stöd till välfärden och mer klimatåtgärder.
● För premiärminister Sébastien Lecornu är det svårt att gå kraven till mötes. Han anser att det behövs nedskärningar på miljardbelopp för att få ned budgetunderskottet till 5 procent av bnp (EU:s gräns är 3 procent).
● Men fram till i lördags hade elevrörelsen starkt stöd i opinionen. Det återstår att se om det nu förändras.
Läs mer:
Barrikader byggs på gatorna i Paris – demonstranter möts med tårgas