Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Det har på sistone hörts varnande ord i debatten, om att vi står inför en exodus av multimiljonärer och miljardärer, ifall deras ekonomiska privilegier minskar. Det skulle naturligtvis inte vara bra om landets framgångsrika entreprenörer och kapitalägare flyttade, eftersom de tveklöst har stor betydelse för både tillväxt och sysselsättning. Men, som några nationalekonomer nyligen konstaterade, framstår dessa farhågor som kraftigt överdrivna (DN, 1/10). Hur kan man förklara det, sociologiskt?
”Miljardärerna” kan te sig som en mycket speciell elitgrupp, och det är de så klart på ett plan, sett till sina ekonomiska resurser. Därtill beskrivs de ofta som en kosmopolitisk elit, utan starka bindningar eller lojaliteter till någon plats. Men sett till hur de faktiskt lever, både i Sverige och i andra länder, verkar de allra flesta av dem uppvisa samma behov av social gemenskap, tillhörighet och emotionella band till vissa platser som vem som helst; detta gäller inte minst deras barn, en grupp som i sammanhanget ofta glöms bort.
Trots sina stora ekonomiska resurser som gör att de kan bosätta sig var som helst i världen, verkar Sveriges mycket rika göra allt de kan för att flytta till dessa små svenska samhällen
Djursholm, Saltsjöbaden och deras systersamhällen runt om i landet, är i allt väsentligt små byar, präglade av lokalsamhällets ”Gemeinschaft” för att tala med Ferdinand Tönnies. Här umgås man och trivs, känner trygghet och gemenskap, och här växer barnen upp och fostras till ”morgondagens ledare” genom strategiska nätverk, skolgång och danande fritidsaktiviteter. Trots sina stora ekonomiska resurser som gör att de kan bosätta sig var som helst i världen, verkar Sveriges mycket rika göra allt de kan för att flytta till dessa små svenska samhällen, och där slå ned sina bopålar.
Ett omskrivet fall är Spotifys Daniel Eks flytt till Djursholm där han nyligen plöjt ner stora summor på att skapa sig ett drömboende, men exemplen är många. Att de mycket rika svenskarna dessutom länge haft en tendens att vilja semestra på samma ställen (till exempel Båstad eller Torekov), vara med i samma klubbar och föreningar (som Djursholms golfklubb och KSSS Saltsjöbaden) eller studera på samma skolor och universitet (till exempel Lundsberg och Handelshögskolan) understryker än mer betydelsen av den lilla världen och det lokala sammanhanget för att förstå dessa gruppers preferenser och beteenden.
Den lokala platsen är också mycket betydelsefull för deras status och ställning: i lilla Sverige kan de bli någonting, socialt och moraliskt sett; i den internationella världen, till exempel i Monaco, riskerar de att ”bara vara rika”.
I sin strävan att bli socialt accepterade och integrerade, och även upphöjda, har därför insatser i lokalsamhället varit centrala
Historiskt sett har de mycket rika och förmögna, särskilt de inom näringslivet, varit ringaktade, inte minst av andra samhällseliter. I sin strävan att bli socialt accepterade och integrerade, och även upphöjda, har därför insatser i lokalsamhället varit centrala.
Ägarfamiljen Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål är ett exempel, affärsmannen Christer Gardells nyligen omskrivna ”miljonregn över svensk tennis” ett annat. Den kanske främsta svenska finansdynastin i modern tid, familjen Wallenberg, är aktad och respekterad genom sitt stora engagemang för Sverige inom både näringsliv, forskning och andra samhällssektorer. Därtill är den konsekrerad genom allehanda lokala ceremonier och ritualer, till exempel kungliga medaljer, inbjudningar till Nobelfester och hedersdoktorat. Men skulle familjen Wallenberg bestämma sig för att flytta till exempelvis Schweiz är det troligt att mycket av deras aura och sociala och moraliska legitimitet hade försvunnit.
Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att för de mycket rika och deras familjer är Sverige som land och de lokala ”elitmiljöer” de rör sig i, centrala för såväl deras sociala trygghet, integration och utveckling, som deras samhälleliga ställning och moraliska status. Så kommer det att förbli, även om några av deras i dag stora ekonomiska privilegier skulle minska – någon exodus av landets miljardärer kommer därför knappast att inträffa.
Läs mer:
DN Debatt. ”Trams att skatt skulle få alla miljardärer att fly landet”