Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Roman
Stefan och Jessica Holm
”Drömmen om OS. Hemligheten”
Harper Love, 282 sidor
Om misslyckanden gör folk nyfikna så har Stefan Holm lyckats väl. Jag påstår absolut inte att det var en pr-kupp när han gav sig på journalisten Emil Persson på Bokmässan i september. Men det gav stora rubriker och mycket uppmärksamhet när Holms ilska kokade över, åtta år efter att Emil Persson mycket osmakligt skämtat om huruvida Patrik Sjöberg skulle vilja döda både Stefan Holm och hans då 14-åriga son Melwin.
En fråga som säkert dök upp hos många är vad den före detta världsmästaren i höjdhopp gjorde på Bokmässan. Svaret är mycket enkelt: Stefan Holm är numera en etablerad författare som framför allt skriver romance tillsammans med sin fru Jessica Holm, förut Eriksson. Nu i höst har de kommit med första delen i serien ”Drömmen om OS” om höjdhopparen Olivia Hall som är på väg att slå igenom på friidrottsarenorna.
Som romance står sig romanen väl. Här finns förbjuden kärlek, stark attraktion och drivet berättande med ett mer än habilt språk. Dessutom en hel del glimt i ögat, som när Stefan Holm själv gör en cameoroll och dyker upp på en arena. Eller när den bedårande 75-åriga managern Maggan funderar högt kring den olämpliga relationen mellan Olivia och hennes betydligt äldre tränare Jonas:
”Det kunde varit en roman, tänkte hon, om romantik i höjdhoppsvärlden. Om det nu fanns någon som var intresserad av att läsa sådant.”
Det är också Maggan som, balanserande på den darrande ribban till karikatyr, slår fast att framgångar är överskattade och att det är misslyckandena som gör folk intresserade. Vilket ju Stefan Holm bevisade på Bokmässan.
Romance är världens mest säljande bokgenre med undergrupper som verkar föröka sig genom delning. Som romantasy som kombinerar kärlekshistorien med fantasy, historisk romance och spänningsromance. Stefan och Jessica Holm gräver där åtminstone han står och introducerar sportromance i Sverige.
Kärleksrelationen är ganska nedtonad med jämförelsevis diskreta sexscener. Det som bränner till är skildringen av sporten utifrån höjdhopparens perspektiv. Doften i arenan med sin blandning av anspänning, nerv, kaffe och kokt korv. Stegens rytm i en lyckad ansats, trycket i upphoppsfoten och sedan den evighetslånga sekunden när gravitationen upphör att existera.
För mig, som inte tagit på mig sportskorna sedan en säsong i Göteborgs sämsta fotbollslag på åttiotalet, är det som att få resa till en främmande kontinent och uppleva en ny och spännande värld. Strunt i kärleken och romantiken, den kan jag läsa om någon annanstans. Men så här nära friidrottsarenan har jag aldrig varit. Då är det lättare att bortse från den totala avsaknaden av undertext och gestaltning. Allt redovisas och manifesteras med ord, elegant och snyggt paketerat men utan att öppna sig för gråskalor eller läsarens egna tolkningar.
Det blir stumt, likt krampande muskler eller ett avstamp utan svikt.
Som underhållningslitteratur når romanen inte upp till några världsrekord, men får med god marginal guld i ett distriktsmästerskap.
Läs fler artiklar av Kerstin Särneö och läs mer om böcker