Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop
Felicia
”Popstar”
(Warner)
Titeln på Felicias debutalbum ska nog läsas mer som ett extremt tydligt mål än en faktisk beskrivning av hennes nuvarande position, även om Melodifestivalvinnaren gärna vill lyfta sig mot stjärnhimlen redan nu. I ”5 star bitch” sjunger den före detta Fröken Snusk till exempel självsäkert att hon är ”always number one”. Jurygrupper och invånare i populärkulturella spjutspetsnationer som Moldavien och Cypern håller uppenbarligen inte med om det, men placeringen på nedre halvan i Eurovision song contest var nog bara ett tillfälligt snedsteg i klättringen mot något större. Mot vad är inte helt solklart på ”Popstar”.
Grundambitionen att sikta högt är väl inte fel i dessa tider, om man ska tillåta sig något så oerhört obehagligt som en marknadsanalys. Musiksajten Noisey konstaterade nyligen att vi lever i ett slags vakuum där många av den globala musikbranschens största stjärnor är i tydlig kvalitativ nedförsbacke, samtidigt som man inte riktigt vet var nästa generation ska ta vägen. Här hemma har vi en liknande situation där jätteproppen Hellström/Maggio sitter i vägen för alla som eventuellt skulle kunna bubbla upp underifrån.
Finns det ett tomrum för Felicia att fylla då? På sikt möjligen, om och när hon inte längre har Melodifestivalens smida-medan-järnet-är-varmt-cykel hängande över sig. ”Married to the night” och ”My system”, vad än Europa säger, är tveklöst charmigt bubblig danspop, men står också ut i en annars väl strömlinjeformad helhet. ”Popstar” låter som att ett koncentrat av aktuella strömningar inom den globala popmusiken – från högenergisk staccato-pop, många influenser från gammal eurotechno och en gnutta r’n’b – slängts på studioväggen för att se vad som fastnar. För lite ska det visa sig. Ytterst genomsnittlig pop som ”Sugar high” eller den tjatigt maskinella ”Hard” blir onödiga musikaliska speglingar av den ständigt lätt maskerade artistens självpåtaget anonyma image.
Bästa spår: ”Married to the night”
Läs fler skivrecensioner och fler texter av Mattias Dahlström.
Läs mer:
Moonica Mac: ”Det hade nog varit härligare att vara en ängel”
Oren Ambarachis nya skiva kan gå på repeat i all oändlighet