Ada Colau, ledare för sex vänsterpartier som ställer upp på gemensam lista i denna månads val, har stått för den svåraste kritiken. Det är inte rimligt, säger Colau på sociala medier, att 69 personer mister livet efter ett systemfel utan att någon tar på sig det politiska ansvaret.
Socialistregeringen skulle helst se att järnvägarnas kris inte blir den stora valfrågan den 29 november. Premiärminister Pedro Sánchez har ibland sparkat nära medarbetare, ofta utan att någon förstått varför, men då folkopinion och medier krävt ministrars avgång efter fadäser och skandaler har hans taktik varit att inte ge efter. Han är nu svårt pressad både från höger och vänster att offra sin nära medarbetare, transportminister Óscar Puente. Liksom efter tågolyckan i Adamuz i januari, då 46 personer omkom, tvår ministern sina händer. De skyldiga är, enligt honom, personalen på trafikledningscentralen i Madrid, där alla landets tåg övervakas.
Årets båda olyckor med ett stort antal dödsoffer – jämte en rad smärre tillbud – är inte bara chockartade tragedier som kastar ett tvivelaktigt ljus över ett av landets viktigaste statsföretag. De påverkar också direkt spanjorers vardag. Snabbtågsnätet har revolutionerat resandet och avlastat de ansträngda riksvägarna. Men skräckscenerna från olycksplatserna driver nu resenärer att välja bil eller flyg. Sedan januariolyckan i Adamuz har antalet tågresenärer på linjen Madrid–Sevilla sjunkit med 30 procent. Den psykologiska effekten av den senaste olyckan – på samma sträcka – torde bli minst lika svårartad.
Regeringens sätt att fördela ansvaret, och skjuta skulden på ”den mänskliga faktorn”, har vållat ont blod mellan socialistpartiet och dess nära bundsförvanter, de stora fackförbunden. Fackens talesmän ogillar minister Puentes beskrivning av olyckan som ett ”obegripligt misstag”. Det är systemen som måste ses över, menar facken.
Läs mer:
”Det kom bara fler och fler skadade – det är katastrof”