Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jag har inte velat åka ut och titta på det gamla huset, men nu är det dags. Huset är sålt sedan tre månader, och det första jag tänker på när jag stiger av spårvagnen är att trots att allt förändrats ser allting ut exakt som det gjorde när jag växte upp där, som 1986 när jag tog studenten och häggen formligen vrålade ut sin vithet över trottoarerna, som augusti 1975.
Löven ligger gula på gatorna nu, men barnen är samma barn som för fyrtio år sedan. Mopederna som deras storasyskon envist kör omkring på är många decibel tystare och många tiotusenlappar dyrare, men det verkar vara samma femtonåringar och samma föräldrar och ingen av dem tycks ha märkt att den gamla damen är borta nu, hon som alltid funnits där, som under alla år trampade upp en stig mellan Ica, konditoriet, bokhandeln och fiskaffären.
För både bokhandeln och fiskaffären är desamma. Det är nästan det märkligaste. Vi har AI och läskris och butiksdöd, men de där två ligger oböjligt kvar, som de gjorde 1988 och 1977.
Jag flyter fritt här nu, virvlar omkring som ett av de gula löven.
På bokhandeln måste de ha märkt att den gamla damen är borta, efterfrågan på ny fransk litteratur torde ha minskat från acceptabel till nära noll. Konditoriet säljer färre prinsesstårtor och det är inte riktigt lika många kunder nu som anser att man med ålderns rätt kunde råka tränga sig före en och annan surdegskund med fyra barn på söndagsmorgonen.
Allt är likadant och jag går runt i det likadana men allt är annorlunda. Det är en nästan vidrörbar känsla att inte ha något ankare, ingen fast punkt i de här kvarteren längre. Att inte kunna ställa ner min väska och göra anspråk på en enda kvadratcentimeter av området där jag växte upp. Jag flyter fritt här nu, virvlar omkring som ett av de gula löven och jag undrar om jag ska se den gamla damens ande flämta förbi i höstkappa (Burberry) mellan konditoriet och Ica. Men allt är som vanligt och ingen har märkt. Däremot sitter, bland alla pumpor och brinnande ljus, ett spöke på trappan till det gamla huset. Det är en förunderlig syn.
Läs mer:
Läs fler kåserier av Helmerson, till exempel om chocken över att det förekommer kamratuppfostran på internatskolor.
Alla DN:s kåserier finns samlade här.