Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det finns en ”icke-socialistisk majoritet” i riksdagen, har Ulf Kristersson påtalat ända sedan valnatten. Men på fredagen existerade inte längre den termen i hans vokabulär, när han kallade till presskonferens efter Jimmie Åkessons besked om att han kan tänka sig att tolerera en M-ledd regering utan själva sitta med i den och Elisabeth Thand Ringqvists begäran om ”totalpaket” från statsministerkandidaterna.
I stället talade Kristersson om hur han hela tiden velat bilda en ”borgerlig mittenregering”.
Har han alltså en ny plan för att formera en majoritet, som inte kräver att C och SD trycks ihop i samma regeringsunderlag?
Så klart inte.
Tillsammans med KD, L och C förfogar Kristersson bara över 136 mandat, de rödgröna har 151. Några planer på att regera på oppositionens budget har han inte. Och att tillträda som statsminister på Jimmie Åkessons mandat och sedan styra på Magdalena Anderssons? Nej, det är självklart inte ett alternativ.
C:s motstånd till att samarbeta med SD handlar inte om artificiella röda linjer – utan om att det sakpolitiska gapet är bråddjupt.
Det är SD som är den tilltänkta partnern. Och är det då möjligt att locka in Centerpartiet i ett sådant samarbete, nu när Åkesson säger att han inte behöver bli minister?
Nej, det här är naturligtvis slöseri med tid.
C:s motstånd till att samarbeta med SD handlar inte om artificiella röda linjer – utan om att det sakpolitiska gapet är bråddjupt.
C vill öka arbetskraftsinvandringen och antalet kvotflyktingar. SD har ägnat de senaste veckorna åt en infekterad interndebatt om huruvida människor ska få sina medborgarskap och permanenta uppehållstillstånd rivna på grund av att de har fel biologi eller fel kultur.
Koldioxidutsläppen ska ner, lovade Centern i valrörelsen. För Jimmie Åkesson gäller det endast riktningen för bensinpriset.
Vad gäller just ”icke-socialismen” så kan man konstatera att SD älskar offentliga utgifter nästan lika mycket som vänstern – och att det gjort avtryck i en ekonomisk politik de senaste fyra åren som präglats av rekordstora underskott i stället för borgerlig återhållsamhet. C är tvärtom ett marknadsliberalt parti.
Det förstår så klart centerpartisterna att han inte kommer att kunna leverera; målet är att låsa in dem i en borgerlig fyrpartiregering, fasthakad i Sverigedemokraterna.
Här är det inte godtyckligt dragna röda linjer som gör ett samarbete omöjligt, utan sakpolitik grundad i värderingar.
Det räcker alltså inte att Kristerssons ”totalpaket” saknar SD-ministrar. Det måste också inkludera en plan för hur han ska få Åkesson att ge upp sin sakpolitik och ideologi.
Det förstår så klart centerpartisterna att han inte kommer att kunna leverera; målet är att låsa in dem i en borgerlig fyrpartiregering, fasthakad i Sverigedemokraterna – alltså allt annat än mitten.
Och de vet vad som hände med M, KD och L när de gjorde sig beroende av SD de senaste fyra åren. Inte minst Liberalerna: partiet har tömts på egen idé och vilja, och formligen förvandlats till en blindtarm, inte bara till Moderaterna utan också – faktiskt – till Sverigedemokraterna.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Muslimen från Michigan 1 – Donald Trump 0
DN:s ledarredaktion: Det är svårt att inte känna hopp inför väljarnas revolt i USA